I Sverige finns många sommarstugeföreningar som direkt arrenderar ut mark till sina medlemmar genom bostadsarrende. Frågor kring bostadsarrendeställets skötsel finns inte reglerat i lag och inte heller alltid i arrendeavtalet. I vissa fall kräver arrendegivaren i arrendeavtalet att arrendatorn måste vara medlem i föreningen. Syftet med uppsatsen är att analyser om det går att inskränka en bostadsarrendators totalnyttjanderätt genom att föra in skötselregler i föreningens stadgar och i så fall med vilket majoritetskrav. Det ska även utredas vilken effekt en klausul som tvingar arrendatorn att vara medlem har på majoritetskravet. En bostadsarrendator anses ha totalnyttjanderätt och därmed själv kunna bestämma om arrendeställets skötsel. Genom gällande regler krävs två tredjedelars majoritet för en ekonomisk förening att ändra i stadgarna och i vissa fall högre majoritet. Vissa beslut kan dock vara så pass inskränkande i den enskilde medlemmens rätt att det inte borde gå att rösta igenom utan samtliga medlemmars samtycke. Inskränkning i arrendatorns totalnyttjanderätt genom att föra in regler i den ekonomiska föreningens stadgar borde gå att göra. Avtalsfrihet råder inom civilrätten och dessutom uppfyller skötselinförandet kravet på skriftlighet och syftet bakom det. Ett beslut om stadgeändring bör vid införande av skötselregler kräva full majoritet för att röstas igenom. Gränsen mellan att kräva enhällighet eller två tredjedelars majoritet är dock fin, men övervägande själ talar för enhällighet. Om det dessutom i arrendeavtalet skulle föreskrivas att arrendatorn ska vara medlem i föreningen, talar väldigt starka själ för att ett sådant beslut ska kräva enhällighet då en medlems möjlighet att gå ur föreningen blir illusorisk. / In Sweden, many co-operative societies lease land to its members through residential tenancy. How the residential tenancy should be looked after is not regulated by law and often not even in the tenancy contract. Sometimes the contract stipulates that the tenant must be a member of the co-operative society in order to rent. The purpose of this thesis is to analyze the possibility for the co-operative society to restrict a residential tenants total right to use the tenancy by regulating how it should be looked after in the statutes and with which majority such a decision should be made. The clause stipulating that a tenant must be a member of the co-operative society is also analyzed to see what effect it has on the majority decision. A residential tenant is considered to have total right to use the tenancy a thus be able for himself to decide how the tenancy should be looked after. Current rules require two thirds majority for a co-operative society to change its statutes and sometimes even higher majority. Certain decisions can be very restrictive to the individual member's right and changing such a statute should not be possible unless all members agree to it. Restrictions on the tenant's total tenancy by inserting rules in the co-operative society’s statute should be possible. There is freedom of contract in civil law. The requirement of written contract and the purpose behind it is also fulfilled. A decision to introduce requirement on how to look after the tenancy should require full majority. The line between requiring unanimity or a two-thirds majority is fine, but most of the reasons speak for unanimity. If the tenancy contract stipulates that the tenant must be a member of the co-operative society in order to rent, very strong reasons speak for the decision to require unanimity as the members’ right to leave the co-operative society becomes illusory.

Ett hus står på ofri grund när marken och byggnaden har skilda ägare och betraktas därför civilrättsligt som lös egendom. Husets ägare säkerställer tillgången till marken genom ett nyttjanderättsavtal i form av ett bostadsarrende. Arrendet upplåts genom att ett skriftligt avtal mellan markens ägare och arrendatorn ingås. Som ersättning för upplåtelsen betalar arrendatorn en årlig avgift till markägaren. Utvecklingen av arrendeavgiften blir ofta en osäkerhetsfaktor för arrendatorerna eftersom den med jämna mellanrum omförhandlas. Ett sätt att bli av med den osäkerheten är att genom ett friköp av den arrenderade marken ombilda huset på ofri grund till en småhusfastighet. Mycket tyder på att det finns ett övervägande friköpsintresse bland Sveriges bostads-arrendatorer. Studien syftar till att klargöra om det finns ett övervägande friköpsintresse hos bostadsarrendatorer och hur de motiverar sitt intresse för friköp. Vidare prövas huruvida det är tillräckligt lönsamt att friköpa sitt arrendeställe och bilda en småhusfastighet jämfört med ett fortsatt arrenderande. Målet med studien är att skapa ett bättre beslutsunderlag för bostadsarrendatorer som står inför ett beslut om friköp av sitt arrendeställe. Även för markägare kan studien förhoppningsvis bidra till nya kunskaper och insikter inom ett annars ganska outforskat ämnesområde. Studien avgränsas till bostadsarrenden upplåtna av Söderhamns kommun. En kvantitativ enkätundersökning per brev används för att undersöka friköpsintresset bland bostadsarrendatorerna. Den ekonomiska lönsamheten med ett friköp analyseras med hjälp av en jämförelsekalkyl mellan ett hus på ofri grund och en småhusfastighet. Osäkerheten kring utvecklingen av arrendeavgiften är den enskilt största anledningen bostadsarrendatorerna anger som sitt motiv för friköp. Undersökningen bekräftar hypotesen att det finns ett övervägande intresse bland bostadsarrendatorer att friköpa sin arrenderade mark Det är ekonomiskt motiverat att friköpa sitt arrendeställe och bilda en småhusfastighet jämfört med ett fortsatt arrenderande.