Möjligheten att bilda ägarlägenheter i svensk lag har diskuterats av lagstiftare sedan 1800-talet. I maj 2009 beslutade den svenska regeringen att ägarlägenheter skulle vara en möjlighet på den svenska bostadsmarknaden för att öka mångfalden av upplåtelseformer. När den svenska regeringen utformade lagen lämnade de frågan om hur fastighetsgränserna ska dras till lantmäterimyndigheten. Syftet med den här studien är att undersöka hur dessa gränser utformas i praktiken och undersöka hur väl lantmäterimyndighetens riktlinjer följs samt fastställa hur väl lagarna om gränser för ägarlägenheter fungerar. För att undersöka detta har litteraturstudier gjorts genom att analysera den gällande lagen och dess förarbeten, samt intervjuer med lantmätare med särskild kunskap om bildande av ägarlägenheter. En jämförande fallstudie har också gjorts för att undersöka hur dessa typer av lantmäteriförrättningar går till i praktiken och hur väl de stämmer överens med befintliga riktlinjer.  Studierna visar att systemet för att fastställa fastighetsgränserna är framför allt beroende av vad sakägaren kräver när den ansöker om att bilda ägarlägenheter. Det finns dock ett mönster i fallstudien som tyder på att fastighetsgränserna ofta dras där den bärande konstruktionen börjar. Gränsen går alltså vanligen i väggens ytskikt, men exakt var varierar. Innanför denna ingår som huvudregel allt i lägenheten med undantag för bärande innerväggar, men även här förekommer en hel del variation. Vidare säger respondenterna i intervjustudien att det är naturligt med variation eftersom byggnader skiljer sig i utformning från fall till fall. Sammanfattningsvis fungerar reglerna för att skapa fastighetsgränser för ägarlägenheter bra ur lantmätarens perspektiv. / The possibility to form ownership apartments, or condominiums, in Sweden has been up for legislative discussion several times since the 19th century. In May 2009 the Swedish government decided that owning apartments should be a possibility on the Swedish housing market to increase the diversity of the forms of tenure. When forming the law, the Swedish government left the question of how the property boundaries should be drawn to the cadastral authority. The purpose of this study is to investigate how these boundaries are formed in practice and research how well the cadastral authority's guidelines are being followed as well as determine how well the laws regarding boundaries of condominiums work. To investigate this, a litterateur study has been conducted by analysing the current law and its’ legislative history, as well as qualitative interviews with land surveyors with special knowledge about forming condominiums. A comparative case study of cadastral documents has also been made to research how these types of cadastral procedures are done in practice and how well they correspond to existing guidelines. These studies show that the system for determining the property boundaries chiefly depends on what the interested party demands when applying for creation of condominiums. A pattern has been discerned in the case study that implies that the property boundaries are often drawn where the primary structure begins. Therefore, the boundaries tend to be located in the surface of the wall, however the exact location of the boundaries vary. As a rule, everything within this boundary belongs to the condominium but variations regarding this exist as well. Furthermore, the respondents in the interview study say that it is natural with some variation as the construction differs from case to case. In conclusion, the rules regarding creating property boundaries for condominiums appear to work wellfrom the cadastral authority’s point of view.