9 av 10 bränder där personer omkommer inträffar i bostäder, där. Personer i åldersgruppen 80 år eller äldre är överrepresenterade. Visionen för den svenska nationella strategin för att stärka brandskyddet för individen är att “ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Delmålsättningen för visionen var att antalet omkomna och allvarligt skadade i bränder ska minska med en tredjedel mellan år 2010 och 2020. När individer bor i sina egna hem, så kallat ordinärt boende, förutsätter bygglagstiftningen att personer själva sätter sig i säkerhet i händelse av brand. Då detta är svårt för äldre med funktionshinder, har MSB har publicerat ett exempel på checklista för kommuner att använda som mall vid riskinventering hos brukare. Syftet med rapporten är att undersöka hur kommunal och privat hemtjänst arbetar med brandskyddsarbete. Men även om synen på brandskydd inom hemtjänsten är olika beroende på vart i landet respondenten är verksam och vilken arbetsform hen har. Metoden som valdes för arbetet var enkätstudie samt litteraturstudie. Enkäten delades upp i olika spår, beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller inte arbetade ute hos brukare. Målet var att alla enhetschefer (chefer över hemtjänstgrupper) i Sverige skulle få förfrågan att delta i studien. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna anser att brandskydd inte är hemtjänstens ansvarsområde. Det pekar även på att det var en skillnad på synen på brandskydd beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller om hen inte gjorde det. Där respondenter som arbetade ute hos brukare i större utsträckning kontrollerade och jobbade med brukarnas brandskydd än de respondenter som inte arbetade ute hos brukare. Dock var antalet respondenter som arbetade ute hos brukare lägre än de som inte arbetade ute hos brukare. Den visar även att respondenternas syn på brandskydd skiljer sig geografiskt. Detta kunde utgöras av exempelvis användandet av en checklista för riksinventering med avseende på brandskydd, som användes mer frekvent inom vissa regioner än andra. De slutsatser som kan dras av arbetet är att ansvaret för de äldre som inte kan se efter sitt eget brandskydd inte är specificerat. Enligt lagen om skydd mot olyckor så är det den enskildes ansvar att se över sitt brandskydd om hen bor i ordinärt boende. Men om personen inte själv kan göra det, exempelvis på grund av demens eller funktionshinder så finns det ingen klar bild om vem som ska göra det. Socialtjänstlagen kan tolkas så att det är kommunernas ansvar att se över den äldre befolkningen inom kommunen. Dock specificeras brandskydd inte inom lagen. / 9 out of 10 fires in which people die occur in their homes, there. People in the age group 80 years or older are overrepresented in deaths caused by fire. The vision of the Swedish national strategy for strengthening fire protection for the individual is that "no one should die or be seriously injured as a result of fire". The sub-goal for the vision was that the number of fatalities and serious injuries in fires should decrease by one third between 2010 and 2020. When individuals live in their own homes, so-called ordinary housing, the building legislation presupposes that people themselves put themselves in safety in the event of a fire. As this is difficult for the elderly with disabilities, MSB has published an example of a checklist for municipalities to use as a template for risk inventory for individuals. The purpose of the report is to investigate how municipal and private home services work with fire protection work. But even if the view of fire protection in the home care service is different depending on where in the country the respondent is active and what form of work he has. The method chosen for the work was a questionnaire study and a literature study. The questionnaire was divided into different tracks, depending on whether the respondent worked out with users or did not work out with users. The goal was that all unit heads in Sweden would be asked to participate in the study.   The results show that the majority of the respondents believe that fire protection is not the home service's area of ​​responsibility. It also shows that there was a difference in the view of fire protection depending on whether the respondent worked out with patients or did not. Where respondents who worked out at users to a greater extent controlled and worked around the users' fire protection than the respondents who did not work out at users. However, the number of respondents who worked out at users was lower than those who did not work out at users. It also shows that the respondents' views on fire protection differ geographically. This could consist of, for example, the use of a checklist for national inventory with regard to fire protection, which was used more frequently in some regions than others.  The conclusions that can be drawn from the work are that the responsibility for the elderly who cannot look after their own fire protection is not specified. According to the law on protection against accidents, it is the individual's responsibility to review their fire protection if they live in ordinary housing. But if the person cannot do it himself, for example due to dementia or disability, there is no clear picture of who should do it. The Social Services Act may indicate that it is the municipalities' responsibility to review the elderly population within the municipality, but nothing is printed out exactly regarding fire protection.

I Sverige styrs det förebyggande brandskyddsarbetet sedan 2010 av en nollvision som lyder: ”Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Utvecklingen av antalet dödsbränder har stadigt minskat under lång tid och ligger nu på runt 100 dödsfall i brand varje år. För åldersgruppen 65+ har utvecklingen dock stagnerat och på senare tid sker inte längre någon minskning av antalet dödsfall i brand i denna grupp. Dessa står för drygt hälften av alla omkomna i brand årligen och med tanke på den kommande ökade andelen äldre i samhället finns det nu oro för hur detta kommer att påverka utvecklingen av äldre som omkommer i brand. Det brinner inte oftast hos äldre, men när det brinner omkommer de. Äldre bor främst i egna bostäder och på senare tid har bostäder som marknadsförs åt äldre (t.ex. senior-/trygghetsbostäder, 65+, 70+, etc.) upptagit en växande andel av dessa. Detta i takt med ett ökat bostadsbehov bland äldre och en kvarboendeprincip där individer så långt som möjligt ska beredas möjlighet att bo kvar i sina egna bostäder när de blir äldre. Problemet är att dessa bostäder trots att de marknadsförs som tryggare bara uppfyller det i social bemärkelse. Brandskyddsmässigt har de inte högre brandskydd än vanliga bostäder eftersom de tilldelats samma verksamhetsklass (Vk 3A). I denna studie har det nuvarande byggnadstekniska brandskyddet studerats i ett urval av projekt som marknadsförts åt äldre. Studien visar att projekten i urvalet alla möter Vk 3A och endast några få har högre ambitioner brandskyddsmässigt. I två av dessa fall handlar ambitionerna om förstärkt varseblivningssystem och i ytterligare två om installation av spisvakt i samtliga bostäder. Dessutom framkom det att fler än hälften av projekten dimensionerats med utgångspunkt i att räddningstjänsten ska bistå utrymning. Något som är bekymmersamt med tanke på att mer än hälften av landets räddningstjänster i en nylig studie uppgav att de har problem med att upprätthålla en kontinuerlig beredskap. Dessutom har studien sökt sakkunniga för att i en enkät redogöra för äldres förmåga att utrymma själva i bostadstypen och det individanpassade brandskyddsarbetet i kommunen. En enkät skickades även till räddningstjänster för att ta reda på deras perspektiv och deras erfarenheter av problemet. Sammantaget identifierar både tidigare studier, och respondenter till denna studie, verksamhetsklassificeringen som ett stort problem i bostadstypen. De vidhåller att individanpassat brandskyddsarbete aldrig kan ersätta individens förmåga att utrymma. Därtill arbetar bara hälften av landets kommuner med individanpassat brandskydd i någon form. Konsekvensen av detta är att brandskyddet äldre får är beroende på var i landet de bor och följaktligen blir inte brandskyddet jämlikt. Detta är inte ett problem utan lösning, snarare tvärt om. Det är ett problem som kräver en mängd lösningar på nationell och lokal nivå. En del av problemen kan lösas med relativt enkla medel genom ökat stöd från myndigheter till kommuner som kämpar med att få igång individanpassat brandskyddsarbete. Andra problem – som verksamhetsklassificeringen – kräver en översyn av utformningen av den existerande brandskyddslagstiftningen. Det är förståeligt att myndigheter, med tanke på den kommande demografiska utvecklingen, vill driva på byggnation av bostäder. Men det borde inte behöva vara på bekostnad av de boendes säkerhet och trygghet. / Since 2010 preventive fire-safety measures in Sweden are all based on a common zero vision that reads: “No one should die or be seriously injured because of fire”. For the past half-century there has been a steady decline in fire-related deaths and in recent years that number has been around 100 each year. However, for one group of individuals that decline has ceased. For individuals older than 65 the death toll has been a steady average of 50 fire-related deaths per year for some time. These represent half of all fire-related deaths each year and the predicted population-increase in this age-group has started to cause some concern about how this will affect the death-toll. Individuals older than 65 primarily live in their own homes. In recent years homes specifically marketed to the elderly (in terms of safety and comfort) have taken up a larger portion of those. This increase in homes marketed to the elderly has followed a greater need for homes for the elderly as well as a Swedish principle of “home-living”. The idea is that individuals should be afforded every possibility to remain in their own homes as they age. The problem with these marketed homes is that the safety and comfort they promise is so in no other way than socially. Current fire-safety regulation sets no higher standard for these homes than for regular homes.  This study has examined what level of fire-safety a chosen group of build-projects for marketed homes has. The study shows that all the studied projects meet current regulations, only a few indicate higher safety-ambitions. In two of these those, the higher ambitions were enhanced warning-systems and in another two stove guards were installed in all apartments. What was more the study found that more than half of the projects were designed to require assistance from fire-rescue services in order to evacuate the building. This is particularly alarming since more than half of the fire-rescue services in Sweden reported not being able to maintain continuous service in a recent study.  Additionally, this study has surveyed municipal-experts for information on what ability elderly in these marketed homes have to evacuate on their own and on how they work with individually adapted fire-safety in the municipality. Fire-safety services were also surveyed for their knowledge and experience with the issue. In conclusion, both previous studies and the respondents to this study identify the fire-safety regulations applied to these marketed homes as an issue of significance. They all conclude that individually adapted fire-safety cannot possibly replace the individual’s capability to evacuate. Furthermore, only half of Swedish municipalities have adapted the process of individually adapted fire-safety in some way or shape. The main consequence of this is that the level of fire-safety elderly are prepared varies across the country and consequently fails to be equal. The issue at hand requires a multitude of solutions on a local and national scale. Some issues are relatively easily solved by government agencies providing more support to struggling, smaller municipalities. Other issues – like the lacking regulations for the marketed homes – require a review of current fire-safety regulations. It is understandable for agencies to want to meet a housing deficit, especially considering the looming demographic changes. But it should not come at the cost of elderly individuals’ safety and comfort.