Studiens syfte är att undersöka familjehemssekreterares syn på samarbetet inom det tredelade föräldraskapet bestående av socialtjänst, familjehem och biologiska föräldrar samt samarbetets påverkan på familjehemsplacerade barns anknytning. Studien undersöker även hur socialtjänsten hanterar sammanbrott i familjehemsvård. Med semistrukturerade intervjuer som metod fokuserar studien på fem familjehemssekreterares upplevelser då tidigare forskning saknar deras perspektiv. Resultatet visar att socialtjänsten inom det tredelade föräldraskapet brister i samverkan främst på grund av tid- och resursbegränsningar. Hög personalomsättning och bristande kompetens är vidare faktorer som nedmonterade det tredelade föräldraskapet. Socialtjänsten kunde på grund av detta inte ge det stöd som behövdes varpå familjehemmen fick ta ett större ansvar i det tredelade föräldraskapet, vilket ökade risken för sammanbrott. Det hade även negativa effekter på barns anknytning till både familjehemmet och till sina föräldrar. En bättre balans inom det tredelade föräldraskapet skulle därför kunna bidra till bättre förutsättningar för barn i familjehemsvård. / This study aims at investigating social workers’ view on the Swedish three-part parenthood, consisting of the social services, the foster home and the biological parents, and its effects on children's attachment. The study also explores how social services handle breakdowns in foster care. The main focus lies on the perspective of the social workers who are in charge of the contact and support of foster homes, due to the lack of this perspective in earlier research. The study follows a qualitative interview method, with a total of five interviews that took place both digitally and in person. Our findings show that the three-part parenthood lacked cooperation within the social services mainly because of time and resource issues. Furthermore, high staff turnovers and low competence were factors that dismantled the three-part parenthood. Because of this, the social workers could not give the support that was needed. As a consequence, the foster homes had to take a bigger responsibility, which increased the risk of breakdowns. It also brought a negative effect on children's attachment to both the foster home and to their biological parents. A better balance in the three-part parenthood could therefore facilitate a better outcome for children in foster care.