Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka och få en djupare kunskap om biologiska barns upplevelser av att ta emot och leva med familjehemsplacerade barn i familjen. För att få svar på detta har vi undersökt hur uppväxten för biologiska barn i familjehem kan se ut, hur det placerade barnet har påverkat föräldrarnas uppmärksamhet gentemot de biologiska barnen samt hur de biologiska barnen beskriver att deras uppväxt har påverkat dem. Samtliga fyra intervjupersoner har vuxit upp som biologiskt barn i samma familjehem och är idag mellan 22-30 år. I denna kvalitativa fallstudie samlades datamaterialet in med semistrukturerade intervjuer där fyra teman ingick. Det insamlade materialet bearbetades med tolkande fenomenologisk analysmetod. Resultatet diskuterades utifrån systemteori, KASAM, anknytningsteori och social responsivitet. I studien framkom att intervjupersonerna tog ansvar för de placerade barnen samt att de på olika sätt blivit påverkade av att växa upp i ett familjehem. Studiens resultat visar på att biologiska barn och placerade barn ska vara lika i ett familjehem men ändå är de inte det.

Genom hela 1900- och början av 2000-talet har det tillkommit lagar eller gjorts lagändringar för att säkerställa att barn som är familjehemsplacerade får så bra vård som möjligt. År 2006 sändes dokumentären ”Stulen barndom” som visade på hur illa barn hade haft det under en barnhemsplacering. Den debatt detta skapade resulterade i nya paragrafer i Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Målet med denna studie var att undersöka om socialtjänsten i tre kommuner i Sverige hade implementerat den nya lagen och om arbetet hade förändrats och i sådana fall hur. Studien är byggd på semistrukturerade intervjuer med tre kommuner av olika storlek. I varje kommun intervjuades socialnämndens ordförande och en socialsekreterare inom socialtjänsten som arbetade med utredningar och placeringar av barn och eller tonåringar. I resultatet kan man se att en viss förändring skett av socialtjänstens arbete efter lagändringarna, men det som är avgörande i arbetet med utsatta barn är viljan hos politiker och socialsekreterare att göra ett gott arbete för att säkerställa att barnet bästa är i fokus.

Syftet med denna studie är att undersöka ett antal familjehemsföräldrars erfarenheter av att befinna sig i en juridisk process, där det placerade barnets biologiska förälder gjort en hemtagningsbegäran och yrkat på att vården enligt LVU skall upphöra. Mer specifikt avser studien att beskriva hur familjehemsföräldrarna upplever den juridiska processen avseende de placerade barnens känslomässiga, beteendemässiga och sociala utveckling, sin egen relation med barnen, kontakten med barnens biologiska föräldrar samt kontakten med barnets omgivande professionella nätverk. Studien bygger på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med åtta familjehemsföräldrar i fyra olika familjehem. Familjehemmen är geografiskt åtskilda och belägna på olika platser i Sverige. Som teoretiska ramverk har ett anknytningsteoretiskt perspektiv och teorier om barn och trauma använts. Tidigare studier och forskning visar på att de familjehemsplacerade barnen är en särskilt utsatt grupp i samhället och att barnens rättsskydd är mycket begränsat. Resultatet i denna studie utgör inget undantag. Intervjupersonerna beskriver att barnen under den juridiska processen är utsatta för mycket stark psykisk stress. Barnen uppvisar svåra psykiska symptom som tydligt följer den juridiska processens faser. I den stund de nås av hotet om uppbrott så ökar barnens symptom med dissociation, tilltagande mardrömmar samt svårigheter att hålla urin och avföring. Studien bekräftar således tidigare forskning som visar på att placerade barn ständigt omges av en oro och osäkerhet kring placeringens varaktighet och stabilitet i tillvaron. Även familjehemsföräldrarnas situation är utsatt. Flera av intervjupersonerna beskriver att de mått mycket dåligt under de omständigheter som den juridiska processen medför. Familjehemsföräldrarna upplever en känsla av maktlöshet och att de sviker barnen. Maktlösheten uppkommer också utifrån familjehemmens svaga rättsliga ställning som innebär att de inte är någon part i de rättsliga processerna och kan således inte driva barnens intressen. Resultatet visar också på brister i stödet, både till familjehemmen och barnen. Barnen som är i stort behov av terapeutisk behandling förvägras detta då det terapeutiska arbetet förutsätter stabilitet, vilket paradoxalt nog är det som saknas i dessa barns tillvaro. Utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv så innebär otryggheten och avsaknaden av förutsebarhet under placeringen att barnen varken får möjlighet att knyta an till familjehemsföräldrarna eller hjälp med att separera från de biologiska föräldrarna.

<p>Studiens syfte var att undersöka vilka tankar familjehemsföräldrar har kring uppdraget som familjehem, rollen som primär vårdgivare åt de placerade barnen samt hur detta påverkar livet i familjen. Studiens frågeställningar var: Hur beskriver familjehemsföräldern uppdraget som familjehem och på vilket sätt detta påverkar villkoren för familjelivet? Hur beskriver familjehemsföräldern sin roll som primär vårdgivare? På vilket sätt har familjehemsföräldrarnas erfarenheter som familjehem, enligt dem själva, förändrat synen på uppdrag, villkor och roll? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med fyra familjehemsföräldrar, två män och två kvinnor. Studiens teoretiska utgångspunkter var generell och ekologisk systemteori samt anknytningsteori. Materialet bearbetades genom en tolkande ansats. Resultaten visar att familjelivet i familjehemmet främst påverkas av det placerade barnets biologiska föräldrar och hur kontakten med dem fungerar. Ur ett systemteoretiskt perspektiv har det tolkats som att systemet familjehemmet till stor del påverkas av systemet biologiska föräldrar samt att familjehemsföräldrarna utvecklat olika strategier för att hantera detta. Resultaten visar även att det viktigaste familjehemsföräldrarna ger de placerade barnen är trygghet. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv har det tolkats som att familjehemsföräldrarna arbetat för att utveckla en ömsesidig anknytning till barnet och att barnets historia påverkat förutsättningarna för detta. Resultaten visar att glädjeämnena med uppdraget är att få se barnet utvecklas.</p>

Studiens syfte var att undersöka vilka tankar familjehemsföräldrar har kring uppdraget som familjehem, rollen som primär vårdgivare åt de placerade barnen samt hur detta påverkar livet i familjen. Studiens frågeställningar var: Hur beskriver familjehemsföräldern uppdraget som familjehem och på vilket sätt detta påverkar villkoren för familjelivet? Hur beskriver familjehemsföräldern sin roll som primär vårdgivare? På vilket sätt har familjehemsföräldrarnas erfarenheter som familjehem, enligt dem själva, förändrat synen på uppdrag, villkor och roll? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med fyra familjehemsföräldrar, två män och två kvinnor. Studiens teoretiska utgångspunkter var generell och ekologisk systemteori samt anknytningsteori. Materialet bearbetades genom en tolkande ansats. Resultaten visar att familjelivet i familjehemmet främst påverkas av det placerade barnets biologiska föräldrar och hur kontakten med dem fungerar. Ur ett systemteoretiskt perspektiv har det tolkats som att systemet familjehemmet till stor del påverkas av systemet biologiska föräldrar samt att familjehemsföräldrarna utvecklat olika strategier för att hantera detta. Resultaten visar även att det viktigaste familjehemsföräldrarna ger de placerade barnen är trygghet. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv har det tolkats som att familjehemsföräldrarna arbetat för att utveckla en ömsesidig anknytning till barnet och att barnets historia påverkat förutsättningarna för detta. Resultaten visar att glädjeämnena med uppdraget är att få se barnet utvecklas.

Denna studie har undersökt hur konsulenter genom handledning som metod, skapar relationer och främjar lärande hos familjehem och kriminalvårdsklienter på vårdvistelse. Studien har undersökt hur grupphandledning för konsulenterna upplevs och används som kollegialt stöd. Syftet har varit att öka förståelsen för deras arbete och identifiera områden för förbättring. Frågeställningarna har belyst hur konsulenterna arbetar med grupphandledning och kollegialt stöd för att skapa relationer och främja lärande samt behov av utveckling. Studien genomfördes genom digitala semistrukturerade intervjuer med fem familjehemskonsulenter. Resultaten indikerar att konsulenterna har spelat en nyckelroll i att vägleda familjehemmen i arbetet med att normalisera klientens liv. Det har funnits situationer med makt och kontroll mellan parterna som konsulterna har behövt hantera. Genom veckoplaneringar för klienten harett påtvingat och disciplinerat lärande synliggjorts. Lågaffektivt bemötande och etiska förhållningssätt hos konsulenten har istället skapat en god lärandemiljö med framtidstro för klienten. Sammanfattningsvis har studien belyst fungerande lärandeprocesser bland konsulenterna men har även framhållit områden för förbättring i lärandekulturen inom den specifika verksamheten med mer uttalat metodiskt arbete. Studien betonade behovet avforskning kring fungerande utslussningsmetoder och återfallsförebyggande åtgärder.

Studiens syfte är att undersöka familjehemssekreterares syn på samarbetet inom det tredelade föräldraskapet bestående av socialtjänst, familjehem och biologiska föräldrar samt samarbetets påverkan på familjehemsplacerade barns anknytning. Studien undersöker även hur socialtjänsten hanterar sammanbrott i familjehemsvård. Med semistrukturerade intervjuer som metod fokuserar studien på fem familjehemssekreterares upplevelser då tidigare forskning saknar deras perspektiv. Resultatet visar att socialtjänsten inom det tredelade föräldraskapet brister i samverkan främst på grund av tid- och resursbegränsningar. Hög personalomsättning och bristande kompetens är vidare faktorer som nedmonterade det tredelade föräldraskapet. Socialtjänsten kunde på grund av detta inte ge det stöd som behövdes varpå familjehemmen fick ta ett större ansvar i det tredelade föräldraskapet, vilket ökade risken för sammanbrott. Det hade även negativa effekter på barns anknytning till både familjehemmet och till sina föräldrar. En bättre balans inom det tredelade föräldraskapet skulle därför kunna bidra till bättre förutsättningar för barn i familjehemsvård. / This study aims at investigating social workers’ view on the Swedish three-part parenthood, consisting of the social services, the foster home and the biological parents, and its effects on children's attachment. The study also explores how social services handle breakdowns in foster care. The main focus lies on the perspective of the social workers who are in charge of the contact and support of foster homes, due to the lack of this perspective in earlier research. The study follows a qualitative interview method, with a total of five interviews that took place both digitally and in person. Our findings show that the three-part parenthood lacked cooperation within the social services mainly because of time and resource issues. Furthermore, high staff turnovers and low competence were factors that dismantled the three-part parenthood. Because of this, the social workers could not give the support that was needed. As a consequence, the foster homes had to take a bigger responsibility, which increased the risk of breakdowns. It also brought a negative effect on children's attachment to both the foster home and to their biological parents. A better balance in the three-part parenthood could therefore facilitate a better outcome for children in foster care.

Syftet med uppsatsen var att undersöka vilken typ av brister som anmäls till IVO iärenden som rör familjehemsvård inom socialtjänsten och hur dessa brister kanförstås utifrån ett förändringsperspektiv. I denna kvalitativa dokumentstudie har 30klagomål analyserats utifrån en innehållsanalys av sekundärdata. Resultatet påvisaratt både familjehem och vårdnadshavare upplevt brister i kommunikationen från ochmed socialtjänsten, det visar även att det skett en särbehandling mellanvårdnadshavare. Studien visar att klagomålen berör olika områden, dock ger flertaletklagande uttryck för att de inte känner sig lyssnade på. I diskussionen diskuterasresultatet utifrån studiens centrala begrepp, tolkningsram samt tidigare forskning.Studiens resultat och diskussion visar att det finns ett behov av att stärkakommunikationen mellan socialtjänsten och dess brukare, en viktig faktor i det äratt försöka säkerställa att information mottagits och förståtts på ett korrekt sätt. / The purpose with this essay was to research what type of flaws reported in casesabout family home care in the social services and how they can be understood froma change perspective. In this qualitative document study, 30 complaints have beenanalyzed with content analysis of secondary data. The result shows that both familyhomes and caregivers have experienced communication flaws from and with thesocial services, it also shows that there has been special treatment betweencaregivers. The flaws concern different areas, many express that they do not feellistened to. In the discussion, the results are discussed based on the study's keyconcepts, interpretive framework and previous research. The results and discussionshow that there is a need to strengthen the communication between the socialservices and its users, an important factor is to ensure that information is receivedand understood in a correct way.

Genom tidigare studier har det påvisats att socialtjänst har en bristande insyn i vad omhändertagnabarns familjehemsvård faktiskt innefattar samt en generell okunskap kring ett omhändertaget barnsfaktiska behov. En okunskap som riskerar att leda till brister i förståelse för familjehemmensutmanande vardag. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur uppdraget som familjehempåverkar familjens vardag. Undersökningen har genom tre frågeställningar fokuserat på huruppdraget påverkar familjehemmets egen familj, vilka särskilda utmaningar uppdraget innebär samtvilket stöd familjehemmet får i utförandet av sitt uppdrag. I den genomförda undersökningen harfem familjehem från tre olika kommuner intervjuats genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer.Den insamlade empirin analyserades därefter med hjälp av tidigare forskning samt genomanknytnings- och systemteoretiska perspektiv. Resultatet visar att uppdraget som familjehem har enpåverkan på den egna familjen. Avgörande för detta är den problematik det placerade barnet bärmed sig in i familjen. Undersökningen visar att de familjehem som bedömer sig ha ”svåra” uppdraginte får det stöd de anser sig behöva i utförandet av sitt uppdrag, vilket överensstämmer medtidigare forskning på området. Resultatet pekar även mot trots undersökningens ringa omfattning,att stödet till familjehemmen framstår som godtyckligt beroende på vilken kommun det placeradebarnet tillhör.

Learning and social interaction, - Foster parents experiences of the Letterbox Club This paper focuses on education and learning for children in foster care, more specifically on the intervention Letterbox Club. The overall purpose of the study is to investigate how foster parents experience and describe how Letterbox Club influences the children’s learning, and the interaction between the children and the foster parents. This focus differs from previous studies of Letterbox Club. The data consist of eight qualitative interviews of foster home mothers who had a total of nine placed children. All study participants had been part of the Letterbox Club intervention during the fall of 2017. The interviews were analyzed using content analysis and three themes emerged: The family home as a learning environment, Letterbox Club as a learning tool and Letterbox Club as a tool for relationship.  The study concludes that the conditions for foster homes as a learning environment vary widely, depending on family constellations, habits, interests, backgrounds, etc. This can make different opportunities for using and utilizing the Letterbox Club packages. Additionally, most foster parents described how they benefited from Letterbox Club, and used it both as a learning tool and a relational tool, but there are also examples that certain content does not work for all foster parents, children and situations. / Fokus för denna uppsats är placerade barns utbildning och lärande med utgångspunkt i interventionen Letterbox Club. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur familjehemsföräldrar upplever och beskriver Letterbox Club, med fokus på barnets lärande och interaktionen mellan barn och familjehemsförälder. Denna inriktning skiljer sig från tidigare studier av Letterbox Club. Materialinsamlingen genomfördes genom åtta kvalitativa intervjuer av familjehemsmammor som sammanlagt haft nio placerade barn som deltagit i Letterbox Club under hösten 2017. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys och tre teman framkom: Familjehemmet som en lärandemiljö, Letterbox Club som ett lärandeverktyg och Letterbox Club som ett relationsverktyg.  Studiens slutsatser är att förutsättningarna för familjehemmen som lärandemiljö varierar stort, både gällande familjekonstellationer, vanor, intresse, bakgrund osv., vilket kan skapa olika möjligheter att använda och tillgodogöra sig materialet i Letterbox Club. Dessutom verkar Letterbox Club vara ett hjälpmedel för lärande och relationsskapande i många familjehem, men det finns också exempel på att visst innehåll inte passar alla familjehem, barn och situationer.