Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka hur förskollärare identifierar barn i behov av särskilt stöd inom förskolans verksamhet, men även att höja medvetenheten kring detta viktiga ämne. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod i form av enskilda intervjuer med förskollärare som arbetar i en förskoleverksamhet. Det material som samlats in har bearbetats utifrån Rennstam och Wästerfors (2015) dvs sortera, reducera och argumentera, samt tolkats och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av detta presenteras i resultatavsnittet i form av två huvudkategorier samt tre underkategorier utifrån studiens forskningsfrågor. Resultat visar att det finns betydande skillnader mellan förskollärarna gällande såväl kompetens i ämnet, som metoder för att identifiera barn i behov av särskilt stöd. Sammantaget visar resultatet att de barn som definieras av förskollärarna som ett barn i behov av särskilt stöd inte är någon klart avgränsad grupp, men att de ändå skiljer sig från majoriteten på något område exempelvis genom sociala svårigheter, fysiska eller psykiska svårigheter. Vidare visar det också att miljön kan ha stor betydelse för huruvida ett barn anses vara i behov av särskilts stöd eller i vilken omfattning de behövs.