Thesis (D.M.A.)--West Virginia University, 2006. / Title from document title page. Document formatted into pages; contains xvii, 288 p. : music. Vita. Includes abstract. Includes bibliographical references (p. 229-281). Includes discography: p. 282.

The aim of my Diploma Thesis " Benjamin Britten - Noctural after John Dowland Op. 70 is to describe one of the most important pieces for solo guitar of the twentieth century. First, I deal with the personality of the composer of the piece and of the original. I also mention all of circumstances of this composition. I analyze the work from many perspectives - contextual, technical and interpretational. Then I present my own interpretation. At the end of the diploma thesis I deal with the first recording of the Noctural Op. 70.

The pieces discussed throughout this dissertation provide evidence of the evolution of the fanfare and the ability of the fanfare, as a form, to accept modern compositional techniques. While Britten’s Fanfare for St. Edmundsbury maintains the harmonic series, it does so by choice rather than by the necessity in earlier music played by the baroque trumpet. Stravinsky’s Fanfare from Agon applies set theory, modal harmonies, and open chords to blend modern techniques with medieval sounds. Satie’s Sonnerie makes use of counterpoint and a rather unusual, new characteristic for fanfares, soft dynamics. Ginastera’s Fanfare for Four Trumpets in C utilizes atonality and jazz harmonies while Stravinsky’s Fanfare for a New Theatre strictly coheres to twelve-tone serialism. McTee’s Fanfare for Trumpets applies half-step dissonance and ostinato patterns while Tower’s Fanfare for the Uncommon Woman demonstrates a multi-section work with chromaticism and tritones. By applying modern compositional techniques to an older, abstract form, composers have maintained the original aesthetic while allowing for fanfares to be used as concert music. This document adds to the limited body of scholarly writing on modern fanfares.

No description available.

Som kördirigent börjar man nästan alltid en repetition med att lära körsångarna att sjunga rätt noter, men sångtexten är minst lika viktig. Det kan berätta så mycket mer om styckets helhet än om kören måste börja repetera musiken direkt. Det märks tydligt om en kör har en vilja och förståelse för vad som sjungs oavsett ambitionsnivå. Vad är det då som behövs för att inte sångtexten ska uppfattas som meningslös? Syftet med detta konstnärliga examensarbete var att som kördirigent undersöka och analysera på vilka sätt hanteringen av sångtext påverkar den musikaliska gestaltningen i körsång. Studien utfördes genom intervjuer med fyra sakkunniga informanter och avslutades med två konstnärliga projekt. Resultatet från intervjuerna gav en likhet för både generella och specifika frågor, men alla informanter hade olika åsikter för vilken metod de ansåg var bäst för hur man arbetar med sångtext. Sammanfattningsvis finns det flera unika tillvägagångssätt att tolka en sångtext vilket gör att den musikaliska gestaltningen påverkas mest av den individuella kördirigentens förmåga att förmedla sångtext, både verbalt och icke-verbalt. Hanteringen av sångtext kan även påverkas av yttre faktorer, exempelvis tidsbrist. / <p>Den konstnärliga delen av mitt examensarbete var att leda och dirigera Radiokören och KMH Vokalensemble under två olika projekt. </p><p>Mitt projekt med Radiokören bestod av två repetitioner under två dagar. Första repetitionen skedde den 16/5-23 kl. 09.30-12.30 och den andra repetitionen 17/5-23 kl. 14.00-17.00. Båda repetitionerna ägde rum på studio 2, Sveriges Radio, Oxenstiernsgatan 20, Stockholm. </p><p>Repertoar: Un soir de neige - Francis Poulenc.</p><p>Mitt projekt med KMH vokalensemble bestod av repetitioner samt en avslutande examenskonsert den 25/5-23 kl. 12.30 i Kungasalen på Kungl. Musikhögskolan, Stockholm. I detta examensarbete hör även dokumentation i form av en ljudinspelning från min del av examenskonserten.</p><p>Repertoar: Deus in adjutorium - Benjamin Britten, Laudibus in Sanctis - William Byrd.</p><p>Medverkande: Radiokören, KMH Vokalensemble.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

The Suite for Violin and Piano, Op. 6 is one of the least-known compositions by Benjamin Britten. It has been considered unfavorably by critics and scholars due to its puzzling mixture of tonal and post-tonal elements. However, this dissertation argues that the suite is composed with a clear tonal framework, and its unique mixed tonal-post-tonal language justifies an in-depth analysis. This analytical study utilizes a linear progression technique - the voice leading produced by passing tones and neighbor notes around focal pitches - to identify tonal areas of the suite.