Syfte: Runt om i Sveriges 290 kommuner jobbar byggnadsinspektörer med att tillämpa Plan- och bygglagen (PBL). Inom lagstiftningen förekommer begreppet sakkunniga, där man i lagändringen 2011 införde krav på certifiering. Majoriteten av alla certifieringsområden för sakkunniga som skulle ha införts uteblev och i nuläget saknas möjlighet att tillämpa lagen som den var menad. Studien undersöker därför hur byggnadsinspektörerna hanterar avsaknaden av certifieringsområden och personer utan certifiering. Målet med studien är att utreda hur kommunernas byggnadsinspektörer skapar mening till tolkningen av begreppet sakkunnig och hur det används vid tillämpningen av Plan- och bygglagen. Metod: Studien har följt en kvalitativ metod i form av intervjuer med nio byggnadsinspektörer i sex olika kommuner. Intervjuerna är konfidentiella. Till metoderna hör också en inledande litteraturstudie. Intervjusvaren har antecknats, generaliserats och jämförts genom metoden komparation. Resultat: I samtliga kommuner förekommer det en blandning av certifierade sakkunniga och de som saknar certifiering. Alla byggnadsinspektörer tolkar begreppet sakkunnig som en certifierad person, men vissa avviker ibland från att använda certifierade personer. Det som påverkar byggnadsinspektörernas tolkning av begreppet sakkunnig är främst det sociala arbetsklimatet och de kollegor som man har. Det kan konstateras att hanteringen är en spegling av inspektörernas meningsskapande och att de flesta kommuner hanterar avsaknaden av certifierade personer genom att se det rimliga i situationen. Konsekvenser: Den problematik som studien framställer besannades via intervjuerna med byggnadsinspektörerna. PBL tillämpas inte som den ska med certifierade sakkunniga, då det saknas föreskrifter för flera områden samt att det saknas certifierade personer i vissa kommuner. Inspektörerna upplever dock inte något större problem med hanteringen, eftersom de täcker upp lagens brister och avsaknad av certifieringsområden genom att tillämpa den äldre plan- och bygglagen (ÄPBL), och gör egna bedömningar. Inspektörerna hanterar det på ett pragmatiskt och rimligt sätt snarare än lagmässigt korrekt. Begränsningar: Studien begränsas till att undersöka sakkunniga inom ramen för PBL. Eftersom certifierade kontrollansvariga har en annorlunda roll jämfört med andra sakkunniga behandlas de inte i denna studie. / Purpose: Throughout the 290 municipalities in Sweden, building inspectors work with applying the Planning and Building Act (PBL).  Within the legislation the term “expert” (in Swedish “sakkunnig”) is present, where the amendment in the law 2011 introduced a requirement for certification. The majority of all certification areas for experts that should have been introduced were left out and at present there is no possibility of applying the law as it was intended. The study therefore investigates how the building inspectors handle the absence of certification areas and persons without certifications. The aim of the study is to investigate how the municipalities building inspectors make sense of the interpretation of the term expert and how it is used in the application of the Planning and Building Act. Method: The study has been following a qualitative method in the form of interviews with nine building inspectors in six different municipalities. The interviews are confidential. The method also includes an initial literature study. The interview answers has been noted, generalized and compared by the method of comparison. Findings: In all the municipalities there is a mixture of certified experts and those who lack certification. All the building inspectors interpret the term expert as a certified person, but sometimes they deviate from using certified persons. The influence on building inspectors’ interpretation of the term expert is foremost the social work environment and the colleagues that one has. It can be stated that the handling is a reflection of the building inspectors’ sensemaking and that most municipalities handle the absence of certified persons by looking at the reasonableness in the situation. Implications: The problem that the study describes has come true through interviews with the building inspectors. PBL is not applied as it should be with certified experts, because there is a lack of regulations for more areas and a lack of certified persons in some municipalities. The building inspectors however do not experience a major problem with the handling because they cover the laws deficiencies and lack of certification areas by applying the older Planning and Building Act (ÄPBL), and making their own assessments. The inspectors handle it in a pragmatic and reasonable manner rather than legally correct. Limitations: The study is limited to investigate experts within the framework of PBL. Because certified persons in charge of inspections have a different role compared to other experts, they are not included in this study.