Kommunen har ansvaret för att planera mark- och vattenanvändningen inom den egna kommunen. Kommunen bestämmer genom sitt planmonopol var och vad som får byggas. Idag finns i delar av landet problem med bostadsbrist som delvis är en konsekvens av att vårt samhälle har genomgått stora förändringar. De förändringar som i stort har skett är hushållens sammansättning, åldersfördelningen och den geografiska fördelningen av befolkningen. Härtill kommer att det inte byggs nya bostäder i tillräckligt stor utsträckning. Med anledning av detta har flera utredningar och studier genomförts under åren för att identifiera vilka led i planprocessen som tar tid för att komma till rätta med utdragna planprocesser. Syftet har varit att ta fram lösningar på de problem som identifierats för att kunna snabba på och effektivisera planprocessen likväl som att förenkla lagstiftningen. Brister i tillämpningen är ytterligare en anledning till att förenkla lagstiftningen men samtidigt behöver kompetensen ökas inom både kommunen och staten. Insatser för kompetensutvecklingen har gjorts av bland annat Boverket och insatserna är även tänkta att fortsätta. Frågan är då om det lett till någon förändring av planprocessen?Studien syftar till att beskriva planprocessens utveckling för att försöka ta reda på om de ändringar i lagstiftningen som gjorts sedan plan- och bygglagen vann laga kraft år 1987 har lett till någon förändring. Syftet är samtidigt att försöka ta reda på om standardförfarandet kommer att kunna tillämpas i större utsträckning och om det innebär en snabbare process. Eftersom kommunerna och länsstyrelsen har en viktig roll i planprocessen kan deras synpunkter på planprocessen bidra till insyn i olika delar av processen och kommunernas syn på ändringarna. För att inhämta länsstyrelsens och kommunernas synpunkter genomfördes empiriska undersökningar. För datainsamling till teoridelen har i huvudsak relevant lagstiftning och förarbeten studerats. Studien är både en kvantitativ och en kvalitativ studie då både kvantitativa och kvalitativa data presenteras i rapporten.Resultatet av studien är att kommunerna själva inte tycker att någon större förändring av planprocessen har skett. Vissa förändringar har trots allt skett även om det varit vid olika tillfällen över lång tid och i liten dos åt gången. Ändringarna i lagstiftningen ha lett fram till, om inte en snabbare, så åtminstone en mer funktionell planprocess och en tydligare lagstiftning. Slutsatsen är att det egentligen inte spelar någon roll vilket förfarande som tillämpas utan att det till syvende och sist handlar om varje enskild detaljplans komplexitet. Att uppnå högsta möjliga effektivitet innebär att uppnå minsta möjliga tidsåtgång utan att det påverkar kvaliteten och där är planprocessen inte än. / The municipality is responsible for planning land and water use within the municipality. The municipality determines, through its planning monopoly was and what gets built. Today, there are parts of the country problems with the housing shortage that is partly a consequence of our society has undergone great changes. The changes have largely been the household composition, age distribution and geographical distribution of the population. In addition, there are built new homes sufficiently. For this reason, several investigations and studies conducted over the years to identify which part of the planning process that takes time to come to terms with lengthy planning processes. The aim has been to develop solutions to the problems identified in order to speed up and streamline the planning process as well as to simplify legislation. Weaknesses in the application is another reason to simplify the legislation but also need the skills increased in both the municipality and the state. Efforts skills development has been made by, among other things, Building and Planning and the stakes are even supposed to continue. The question then is whether it led to any change in the planning process?The study aims to describe the plan development of the process of trying to find out about the legislative changes made since the Planning and Building Act became final in 1987, have led to any change. The aim is also to try to find out whether the standard procedure will be applied more widely and if that means a faster process. Since the municipalities and the provincial government has an important role in the planning process, their views on the planning process contribute to transparency in various parts of the process and the municipalities to the amendments. To obtain county administrative and local views was conducted empirical studies. Data collection for the theoretical part is mainly relevant legislation and preparatory works studied. The study is both a quantitative and a qualitative study where both quantitative and qualitative data presented in the report.The result of the study is that municipalities themselves do not think that any major change in the planning process has taken place. Some changes have nevertheless taken place even if it has been at various times over a long period and in small dose at a time. Changes in legislation have resulted, if not faster, so at least one more functional planning process and a clearer legislation. The conclusion is that it really does not matter which procedure applies without ultimately is about every single detail plans complexity. To achieve the highest possible efficiency means achieving minimum time consumption without affecting quality, and there is the planning process is not yet.

Syfte: Runt om i Sveriges 290 kommuner jobbar byggnadsinspektörer med att tillämpa Plan- och bygglagen (PBL). Inom lagstiftningen förekommer begreppet sakkunniga, där man i lagändringen 2011 införde krav på certifiering. Majoriteten av alla certifieringsområden för sakkunniga som skulle ha införts uteblev och i nuläget saknas möjlighet att tillämpa lagen som den var menad. Studien undersöker därför hur byggnadsinspektörerna hanterar avsaknaden av certifieringsområden och personer utan certifiering. Målet med studien är att utreda hur kommunernas byggnadsinspektörer skapar mening till tolkningen av begreppet sakkunnig och hur det används vid tillämpningen av Plan- och bygglagen. Metod: Studien har följt en kvalitativ metod i form av intervjuer med nio byggnadsinspektörer i sex olika kommuner. Intervjuerna är konfidentiella. Till metoderna hör också en inledande litteraturstudie. Intervjusvaren har antecknats, generaliserats och jämförts genom metoden komparation. Resultat: I samtliga kommuner förekommer det en blandning av certifierade sakkunniga och de som saknar certifiering. Alla byggnadsinspektörer tolkar begreppet sakkunnig som en certifierad person, men vissa avviker ibland från att använda certifierade personer. Det som påverkar byggnadsinspektörernas tolkning av begreppet sakkunnig är främst det sociala arbetsklimatet och de kollegor som man har. Det kan konstateras att hanteringen är en spegling av inspektörernas meningsskapande och att de flesta kommuner hanterar avsaknaden av certifierade personer genom att se det rimliga i situationen. Konsekvenser: Den problematik som studien framställer besannades via intervjuerna med byggnadsinspektörerna. PBL tillämpas inte som den ska med certifierade sakkunniga, då det saknas föreskrifter för flera områden samt att det saknas certifierade personer i vissa kommuner. Inspektörerna upplever dock inte något större problem med hanteringen, eftersom de täcker upp lagens brister och avsaknad av certifieringsområden genom att tillämpa den äldre plan- och bygglagen (ÄPBL), och gör egna bedömningar. Inspektörerna hanterar det på ett pragmatiskt och rimligt sätt snarare än lagmässigt korrekt. Begränsningar: Studien begränsas till att undersöka sakkunniga inom ramen för PBL. Eftersom certifierade kontrollansvariga har en annorlunda roll jämfört med andra sakkunniga behandlas de inte i denna studie. / Purpose: Throughout the 290 municipalities in Sweden, building inspectors work with applying the Planning and Building Act (PBL).  Within the legislation the term “expert” (in Swedish “sakkunnig”) is present, where the amendment in the law 2011 introduced a requirement for certification. The majority of all certification areas for experts that should have been introduced were left out and at present there is no possibility of applying the law as it was intended. The study therefore investigates how the building inspectors handle the absence of certification areas and persons without certifications. The aim of the study is to investigate how the municipalities building inspectors make sense of the interpretation of the term expert and how it is used in the application of the Planning and Building Act. Method: The study has been following a qualitative method in the form of interviews with nine building inspectors in six different municipalities. The interviews are confidential. The method also includes an initial literature study. The interview answers has been noted, generalized and compared by the method of comparison. Findings: In all the municipalities there is a mixture of certified experts and those who lack certification. All the building inspectors interpret the term expert as a certified person, but sometimes they deviate from using certified persons. The influence on building inspectors’ interpretation of the term expert is foremost the social work environment and the colleagues that one has. It can be stated that the handling is a reflection of the building inspectors’ sensemaking and that most municipalities handle the absence of certified persons by looking at the reasonableness in the situation. Implications: The problem that the study describes has come true through interviews with the building inspectors. PBL is not applied as it should be with certified experts, because there is a lack of regulations for more areas and a lack of certified persons in some municipalities. The building inspectors however do not experience a major problem with the handling because they cover the laws deficiencies and lack of certification areas by applying the older Planning and Building Act (ÄPBL), and making their own assessments. The inspectors handle it in a pragmatic and reasonable manner rather than legally correct. Limitations: The study is limited to investigate experts within the framework of PBL. Because certified persons in charge of inspections have a different role compared to other experts, they are not included in this study.