Till följd av propositionen 2013/14:126 En enklare planprocess har det sedan årsskiftet 2015 inträtt två nya paragrafer i lagen gällande Lantmäterimyndighetens granskningsroll i detaljplaneprocessen, vilka berättar vad Lantmäteriet ska granska och samråda om. När detaljplaner upprättas bygger plankartan på en grundkarta. Att det kan finnas brister i grundkartorna är ett allmänt känt problem inom Lantmäteriet men huruvida kommunerna känner till problemet är oklart. astighetsförteckningen som ska redovisa fastigheter, samfälligheter och dess rättigheter som påverkas av detaljplaneförslaget, kan grunda sig på bristfälligt material och därmed vara ofullständiga. Studiens syfte är att kartlägga huruvida reglerna om Lantmäteriets nya granskningsroll har haft något genomslag. Studien ska även besvara om det under granskningsprocessen uppmärksammas några brister i grundkarta och fastighetsförteckning. För att besvara frågorna utfördes åtta kvalitativa intervjuer inom Västra Götaland län med personal från Lantmäteriet och kommunala planenheterna. Studien har visat att de nya paragraferna inte har förändrat plangranskarnas arbetssätt, med undantag från att de nu även ska agera råd vid utformning av exploateringsavtal. I övrigt arbetar plangranskarna på samma sätt som innan reglerna kom. För planförfattarna har de nya reglerna inte inneburit någon märkbar skillnad. Angående granskningen av grundkarta och fastighetsförteckning är den begränsad. Samtliga planförfattare svarade att de alltid tar sig granskarnas yttranden. Dock är det inte alltid problemen rättas till. I tre av fyra fall var planförfattarna medvetna om att brister i grundkartan förekommer. Fastighetsförteckningen upplevdes sällan vara felaktig, två av fyra planförfattare svarade att de hade förekommit brister.De skillnader som påvisade mellan hur de kommunala och statliga Lantmäterierna utför sin granskning är att de kommunala Lantmäterimyndigheterna har ett nära samarbetet med de kommunala planavdelningarna och är en del av planprocessen. På de kommunala Lantmäterimyndigheterna gör de fastighetsförteckningar och därför granskas inte dessa av en tredje part.

Kommunen har ansvaret för att planera mark- och vattenanvändningen inom den egna kommunen. Kommunen bestämmer genom sitt planmonopol var och vad som får byggas. Idag finns i delar av landet problem med bostadsbrist som delvis är en konsekvens av att vårt samhälle har genomgått stora förändringar. De förändringar som i stort har skett är hushållens sammansättning, åldersfördelningen och den geografiska fördelningen av befolkningen. Härtill kommer att det inte byggs nya bostäder i tillräckligt stor utsträckning. Med anledning av detta har flera utredningar och studier genomförts under åren för att identifiera vilka led i planprocessen som tar tid för att komma till rätta med utdragna planprocesser. Syftet har varit att ta fram lösningar på de problem som identifierats för att kunna snabba på och effektivisera planprocessen likväl som att förenkla lagstiftningen. Brister i tillämpningen är ytterligare en anledning till att förenkla lagstiftningen men samtidigt behöver kompetensen ökas inom både kommunen och staten. Insatser för kompetensutvecklingen har gjorts av bland annat Boverket och insatserna är även tänkta att fortsätta. Frågan är då om det lett till någon förändring av planprocessen?Studien syftar till att beskriva planprocessens utveckling för att försöka ta reda på om de ändringar i lagstiftningen som gjorts sedan plan- och bygglagen vann laga kraft år 1987 har lett till någon förändring. Syftet är samtidigt att försöka ta reda på om standardförfarandet kommer att kunna tillämpas i större utsträckning och om det innebär en snabbare process. Eftersom kommunerna och länsstyrelsen har en viktig roll i planprocessen kan deras synpunkter på planprocessen bidra till insyn i olika delar av processen och kommunernas syn på ändringarna. För att inhämta länsstyrelsens och kommunernas synpunkter genomfördes empiriska undersökningar. För datainsamling till teoridelen har i huvudsak relevant lagstiftning och förarbeten studerats. Studien är både en kvantitativ och en kvalitativ studie då både kvantitativa och kvalitativa data presenteras i rapporten.Resultatet av studien är att kommunerna själva inte tycker att någon större förändring av planprocessen har skett. Vissa förändringar har trots allt skett även om det varit vid olika tillfällen över lång tid och i liten dos åt gången. Ändringarna i lagstiftningen ha lett fram till, om inte en snabbare, så åtminstone en mer funktionell planprocess och en tydligare lagstiftning. Slutsatsen är att det egentligen inte spelar någon roll vilket förfarande som tillämpas utan att det till syvende och sist handlar om varje enskild detaljplans komplexitet. Att uppnå högsta möjliga effektivitet innebär att uppnå minsta möjliga tidsåtgång utan att det påverkar kvaliteten och där är planprocessen inte än. / The municipality is responsible for planning land and water use within the municipality. The municipality determines, through its planning monopoly was and what gets built. Today, there are parts of the country problems with the housing shortage that is partly a consequence of our society has undergone great changes. The changes have largely been the household composition, age distribution and geographical distribution of the population. In addition, there are built new homes sufficiently. For this reason, several investigations and studies conducted over the years to identify which part of the planning process that takes time to come to terms with lengthy planning processes. The aim has been to develop solutions to the problems identified in order to speed up and streamline the planning process as well as to simplify legislation. Weaknesses in the application is another reason to simplify the legislation but also need the skills increased in both the municipality and the state. Efforts skills development has been made by, among other things, Building and Planning and the stakes are even supposed to continue. The question then is whether it led to any change in the planning process?The study aims to describe the plan development of the process of trying to find out about the legislative changes made since the Planning and Building Act became final in 1987, have led to any change. The aim is also to try to find out whether the standard procedure will be applied more widely and if that means a faster process. Since the municipalities and the provincial government has an important role in the planning process, their views on the planning process contribute to transparency in various parts of the process and the municipalities to the amendments. To obtain county administrative and local views was conducted empirical studies. Data collection for the theoretical part is mainly relevant legislation and preparatory works studied. The study is both a quantitative and a qualitative study where both quantitative and qualitative data presented in the report.The result of the study is that municipalities themselves do not think that any major change in the planning process has taken place. Some changes have nevertheless taken place even if it has been at various times over a long period and in small dose at a time. Changes in legislation have resulted, if not faster, so at least one more functional planning process and a clearer legislation. The conclusion is that it really does not matter which procedure applies without ultimately is about every single detail plans complexity. To achieve the highest possible efficiency means achieving minimum time consumption without affecting quality, and there is the planning process is not yet.

Dagens rapportering tyder på en bostadsbrist för studenter i Sveriges stora högskolekommuner, då utbudet inte möter deras efterfrågan. Att komma tillrätta med problemet är en fråga för samhällsplaneringen och har inga enkla lösningar. En viktig komponent av bostadsförsörjningen är det kommunala självstyret, där kommuner genom planmonopolet ansvarar och beslutar om byggprojekt. Ett verktyg kan vara markanvisning, då kommunen äger marken som ska bebyggas och får därigenom ett större förhandlingsutrymme. För denna studie valdes Uppsala kommun ut för att undersökas, eftersom staden har en av Sveriges största universitet och en obalans på bostadsmarknaden. Syftet är att analysera hur Uppsala på en kommunalpolitisk nivå arbetar för att tillgodose bostäder åt studenter, i relation till en alltmer marknadsorienterad bostadsförsörjning. Detta utreds genom fyra semi-kvalitativa intervjuer, med tre kommunalpolitiker och en sakkunnig tjänsteman. Resultatet gav en viss skiljelinje mellan blocken i kommunen. Då moderaterna vill effektivisera planprocessen genom lagreformer och till en större grad inkorporera privata aktörer i planeringen, vilket i teorin skulle kunna öka antalet bostäder. Men att det blir till en betydligt lägre prisnivå kan inte säkerställas. De rödgröna vill styra bostadsmarknaden mer genom att återinförskaffa statliga subventioner och nyttja markanvisning för att tillgodose se bostäder för studenter. Prisnivån skulle då kunna bli lägre men effektiviteten kan skadas.

Medborgarna i Sverige har rätt att delta i den kommunala planprocessen. Detta innebär att de enligt lag har rätt till medinflytande i planarbetet. Till vilken grad dessa synpunkter ska tas i beaktande förekommer dock inga formella krav på. Denna uppsats redogör för hur medborgardeltagande genomförs enligt plan- och bygglagen samt hur medborgardeltagandet implementerades vid ombyggnaden av Slussen. Detaljplanen för Nästa Slussen blev antagen 2013 – efter att planprocessen hade pågått under 22 år. Baserad på tidigare forskning kan konstateras att planerarna har en viktig funktion i planeringen, då de är länken mellan medborgare och politiker. Dessutom visar forskning på att planerare är positiva till medborgardeltagande i teorin men anser att genomförandet av det i praktiken resulterar i en ineffektiv process. Resultatet bygger på fyra huvudkällor: intervjuer med planarkitekten för ombyggnaden, länsstyrelsens kulturmiljö- och bostadsstödsavdelning i Stockholm och chef för kulturmiljöenheten på stadsmuseet i Stockholm samt dokumentstudier som har genomförts på ca 400 av de sammanlagt 1800 synpunkter som lämnades i samband med samråden och utställningarna år 2010 och 2011. Dessa källor klarlade att medborgardeltagande är ett komplext system. Enligt planarkitekten visar undersökningar genomförda av Stockholms stad att majoriteten av stockholmarna har en positiv inställning till planförslaget. Dock visar utställningsutlåtandet från 2011 att enbart 1.4 % av de inlämnade yttrande år 2011 var positiva till planförslaget. Dessa resultat är relativt motsägelsefulla och det förekommer följaktligen olika åsikter kring medborgarnas möjlighet till inflytande i planförslaget. Det bör uppmärksammas att resultaten som erhållits i denna studie kommer från ett ytterst unikt projekt – inte minst på grund av dess lokalisering och längd.

När nya detaljplaner tas fram ska lantmäterimyndigheten agera som samrådspartner. Detaljplaneprocessen och efterföljande genomförandeprocess har emellertid fått kritik för att vara ineffektiv. Effektivisering av detaljplane- och genomförandeprocessen är av betydelse för att samhällets utformning med bebyggelse och infrastruktur ska kunna hinna med den befolkningsökning som sker. Syftet med arbetet var att redogöra lantmäterimyndighetens roll i planprocessen och identifiera de brister som idag uppkommer i genomförandeprocessen, för att se om dessa kan förebyggas redan vid framtagandet av planen. Vidare undersöktes möjlig- heterna att inleda förrättningar redan under planprocessen. För att besvara fråge- ställningarna i denna studie gjordes en fallstudie på Norrköpings kommun. Data samlades in genom åtta stycken semistrukturerade intervjuer med samhällsbyggnads- aktörer. Av dessa var fyra stycken verksamma i Norrköpings kommun. Detta för att kunna kartlägga hur samhällsbyggnadsprocessen i Norrköpings kommun fungerar idag och vilka bristerna är där, för att sedan jämföra om samma problem upplevs i andra kommuner och hur dessa i så fall hanterats. Den utveckling som sker inom planprocessen på kommuner runt om i landet ser enligt studien bra ut. Enheter samverkar i ett allt tidigare skede och arbetar närmare genom hela processen. En gemensam upplevelse är att detta gett positiva följder, men med alla förändringar kommer nya frågeställningar och problem att ta sig an. Dessa gäller främst hur balans ska finnas mellan att vara en opartisk, självständig myndighet och att vara en del av kommunens samhällsbyggnadskontor. Samma sak gäller huruvida förrättningar kan inledas i planprocessen eller inte. Studiens resultat indikerade på att det vanligaste problemen vid efterföljande ge- nomförande av detaljplan är outredda eller oklara fastighetsgränser. Om dessa inte är korrekta i detaljplan kan problem uppstå för lantmäterimyndigheten då fastighets- bildning inte får ske i strid mot plan enligt fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988). Det framkom också i resultatet av studien att exploatörer och fastighetsägares kunskap inom lantmäteri- och detaljplanefrågor är begränsad och att en ökad kunskap skulle öka effektiviseringen av hela processen. Lösningen på detta anses vara att säkerställa än tydligare kommunikation samt arbeta fram lättillgänglig och begriplig informationsmaterial. Vidare är tiden ett problem. / When new detailed development plans are planned, the Cadastral Authority shall act as a consulting partner. However, the process of planning new detailed development plans and implementing them have been criticized for being ineffective. The purpose of this study is to clarify the Cadastral Authority ́s role in planning new detailed development plans and to identify the shortages that occur in the process of implementing today, and see if these could be handled before become legally bind- ing. Furthermore, the possibilities of initiating cadastral operations during this process were investigated. To answer the thesis of the study, a case study was done at the municipality of Norrköping. Data were collected through eight semi- structured interviews with community building actors. Four out of these worked in the municipality of Norrköping. This was to be able to map how the community building process in Norrköping's municipality works today and what the short- comings are there, and then compare if the same problem is experienced in other municipalities and how they, in that case, were handled. According to the study, the development that takes place within the planning process in municipalities around the country looks bright. Units collaborate at an ever earlier stage and work closer throughout the process. A common experience is that this has had positive consequences, but with all changes, new issues will come up. These apply primarily to how a balance must be found between being an impartial, independent authority and being part of the municipality's community building office. The same applies whether or not cadastral operations can be initiated in the planning process The study's results indicate that the most common problems in implementation of the detailed plan are unclear or undefined property boundaries. If these are not correct in the detailed plan, problems may arise for the Cadastral Authority, since property formation must not take place in contravention of plan. It also emerges from the results of the study that city developers and property owners' knowledge of land surveying and detailed planning questions is limited and that an increased knowledge would increase the efficiency of the whole process. The solution to this is considered to ensure even clearer communication as well as to develop easily accessible and understandable information material. Furthermore, time is a problem.

No description available.

Utifrån forskning och en pågående debatt i dagens samhälle går det att utläsa en problematik kring medborgardialog där den potentiella nyttan ställs mot eventuella risker. Debatten kring medborgardialogen har dessutom skapat diskussioner kring dess påverkan på effektiviteten i planprocessen i relation till de kvaliteter som erhålls. Frågan har blivit allt mer aktuell de senaste åren då planprocessen anses vara ineffektiv i relation till vad som krävs för att tillgodose behovet av bostäder (SOU 2013:34). Samtidigt har ett ökat intresse för medborgardialog uppmärksammats i landets kommuner (Khakee, 2006 m.fl.), något som generellt uppfattas som en tidskrävande process.  Stadsbyggnadsbenchen är en samarbetsorganisation i Stockholms län där åtta kommuner jobbar med benchmarking i stadsbyggnadsfrågor. De åtta kommunerna utgör i denna uppsats den empiriska plattformen där strateger och styrdokument har studerats för att studera kommunernas syn på medborgardialog. Syftet har varit att klarlägga de olika kommunernas syn och förhållande till medborgardialog med hänsyn till dess effektivitet och kvalitet i planprocessen. Effektivitet handlar i denna uppsats om kortare och snabbare planprocesser för att kunna framställa bostäder i takt med inflytten till Stockholmsregionen. Kvaliteterna som kan erhållas genom medborgardialog är många och utläses i uppsatsens undersökning, men handlar exempelvis om demokratiska kvaliteter som politisk jämlikhet och förtroende, men även andra kvaliteter som lokalt anpassade lösningar och ökat socialt kapital. Dokumentanalys och intervjuer med tjänstemän och politiker har varit de främsta metodologiska tillvägagångssätten i uppsatsen.  Resultatet visar på att kommunerna ser positivt på idén om medborgardialog. Många av dem har dessutom välformulerade strategier och handböcker som talar för en bred kunskap kring vad medborgardialogen kan bidra med, men även en medvetenhet om dess risker och fallgropar. Den generella uppfattningen bland både tjänstemän och politiker är att medborgardialog tar tid. Tiden kan eventuellt tas igen i slutskedet, men det finns inte några garantier på att det sker vilket innebär ett visst risktagande om projekten är under tidspress. Det krävs en tydlig strategi som efterlevs, engagemang både från kommun och medborgare samt tilldelade resurser för att eventuellt kunna skapa en effektiv och kvalitativ medborgardialog.

Klimatförändringarna ökar havsnivåer och nederbörd, vilket påverkar våra samhällen. Svensk lagstiftning kräver att kommuner klimatanpassar och inte utsätter bebyggelse för risk. Trots detta driver politiska viljor och attraktivitet på exploatering i havsnära lägen, som anses vara sårbara för översvämningsrisk. Därför syftar uppsatsen till att undersöka hur två svenska kommuner (Norrköping & Nyköping) arbetat med strategisk planering vid byggnation i havsnära lägen, för att se hur kommunerna säkerställer plan- och bygglagen och medborgarnas trygghet. Studien bygger på kvalitativa metoder och har genomförts med dokumentanalys och intervjuer med kommunala tjänstemän. Resultatet visar att det finns stora skillnader i hur kommunerna arbetar med strategisk planering för att hantera översvämningsrisker. Detta visar sig i kommunernas planprocess och hur dessa har gått till. Uppsatsens slutsatser är att den strategiska planeringen är ett viktigt verktyg vid planering för översvämningsrisker, då den kan hjälpa till att skapa riktlinjer och utredningar kring en svår och komplex samhällsutmaning. / Climate change increases sea levels and precipitation, which affects our communities. Swedish legislation requires municipalities to work with climate adaptation and not expose buildings to risk. Despite this, political wills and attractiveness drive development in coastal locations, which are considered vulnerable to flood risk. Therefore, the essay is aimed to investigate how two Swedish municipalities (Norrköping & Nyköping) worked with strategic planning when building in locations close to the sea, to see how the municipalities ensure the planning and building law and the safety of the citizens. The study is carried out with document analysis and interviews with municipal officials. The results show that there are large differences in how the municipalities work with strategic planning to manage flood risks. This is also evident in the municipalities' planning process and how these have been carried out. The essay's conclusions are that strategic planning is an important tool when planning for flood risks, as it can help create guidelines and investigations around a difficult and complex societal challenge.

Att förnya en bekant miljö som innehåller flera omfattande kulturvärden är inte enokomplicerad process. Det är flera aktörer och instanser inblandade i alla planprocessersom gäller förändringar i den fysiska miljön. Nybyggnation och andra kraftiga ingrepp ien fysisk miljö med flera kulturvärden och kulturmiljöer är en utmaning på flera plan. Iarbetet mot en förnyelse i dessa miljöer skall allmänheten, invånare, sakkunniga ochpolitiker mötas och enas med flera lagstiftningar och regler, översiktsplaner,detaljplaner, skydd för enskilda byggnader, kommunala dokument, ekonomi, åsikter ochäven känslor. Politiker, statliga instanser, sakkunniga och allmänheten eftersträvar olikaresultat och mål med den fysiska miljön och jobbar därefter i olika riktning. Detta kan leda till en spricka och en oförmåga att förstå varandras perspektiv mellan allainblandade och det leder till att planprocessen blir mer utdragen. Detta examensarbete är en studie som undersöker hur kulturmiljöer värderas hos allainblandade i den fysiska planeringen samt hur nybyggnation i kulturmiljö värderas ochhanteras hos alla inblandade i den fysiska planeringen. Det är ett teoretiskt ramverk somligger till grund för arbetet och detta är framtaget ur redan framtagen forskning somfinns kring ämnet om nybyggnation i kulturmiljöer. Det är en fallstudie som grundar sigi ett specifikt fall – Kulturhuset på Stortorget i Karlskrona. Det är ett omfattande empiriav kommunala dokument, lagstiftning, yttranden kring fallet som har studerats ochanalyserats utifrån en kvalitativ textanalys samt argumentationsanalys som metod.Studien resulterade i hur nybyggnation i kulturmiljöer hanteras genom estetiskvärdering, kulturhistorisk värdering, anpassning och samarbete. Utifrån dessa harslutsatser dragits för att se hur nybyggnation i kulturmiljöer hanteras, värderas ochdiskuteras i den fysiska planeringen.

Uppsatsen har behandlat plan -och bygglagens påverkan på kommunala bostadsförsörjningsplaner. För att undersöka området har dokumentstudier genomförts på statliga offentliga utredningar kring ändringar av lagstiftningen som sedan jämförts mot de kommunala bostadsförsörjningsplanerna. Syftet med jämförelsen är att utforska hur laglättnader som är tänkta att bidra till ett ökat bostadsbyggande används som verktyg av kommunerna. När uppsatsen skrevs visade prognosen för bostadsbyggandet i Sverige på att bostadsbristen kommer att öka. Detta på grund av att det idag byggs för få bostäder i jämförelse med vad som kommer att behövas i framtiden. Kommunernas bostadsförsörjningsansvar är en viktig del i arbetet för att minska bostadsbristen och se vad för behov som kommer behöva uppfyllas framöver. Som det ser ut idag är relationen till det privata aktörerna på marknaden stark, men det skiljer sig åt sinsemellan kommunerna. Samverkan mellan aktörerna är en viktig faktor och det lyfts av flera aktörer inom planprocessen. Trots att lagen framhäver incitament och utrymme för samverkan, kan utfallen skiljas när aktörerna tolkar lagens syfte. Trots att plan -och bygglagen är övergripande för hur den fysiska planeringen fungerar i Sverige, finns det ytterst lite forskning på hur ändringar av lagstiftningen påverkar planeringssystemet. Under Stefan Attefalls tid som bostadsminister gjordes flera laglättnader och ändringar av den då ny införda plan -och bygglagen. De nio kommuner som har varit med och undersökts för uppsatsen syfte har från Boverkets bostadsmarknadsenkät 2023 liknande förutsättningar kring deras bostadsförsörjning. Kommunerna är alla större högskoleorter och har i enkäten från 2023 uttryckt att det råder bostadsbrist i kommunen och kommer att göra det i tre år framåt. Hur kommunerna tillsammans med byggherrar väljer att ta sig an problematiken skiljer sig mellan kommunerna men de återfinns många likheter. I arbetet med att motverka bostadsbristen runt om Sverige kommer plan -och bygglagen spela en stor roll. Det finns därmed ett värde i att förstå hur laglättnader tidigare använts som verktyg för att öka bostadsbebyggelsen, då de har tillkommit i syftet att skapa fler bostäder. Men är det rätt väg och gå?