Sammanfattning EU:s konkurrensrätt innehåller regler och praxis i syfte att skydda den effektiva konkurrensen. Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal och samarbeten, artikel 101.1 FEUF, är konkurrenslagstiftningens viktigaste bestämmelse. Regeln består av olika kriterier, varav avtalskriteriet är ett. I avtalskriteriets gränsland befinner sig det samordnade förfarandet. Detta beteende är otillåtet och därmed förbjudet. Det kan vara svårt att som företag exakt veta vilka marknadsbeteenden som räknas som samordnade och därmed omfattas av avtalskriteriet. Syftet med uppsatsen är att undersöka omfattningen av avtalskriteriet i artikel 101.1 FEUF vad gäller företagens samordning och på så sätt reda ut vad som är tillåtet respektive otillåtet beteende. Arbetet fokuserar därmed på det samordnade förfarandets innebörd. Begreppet samordnat förfarande har utvecklats och definierats i rättspraxis. Grundläggande för betydelsen är att ett samarbete mellan företag, genom ömsesidiga kontakter, medvetet skall ha åsidosatt konkurrensens risker. Även om tre kriterier för en definition av samordnat förfarande uppställts, ligger tyngdpunkten på det första av dessa enligt presumtionen om orsakssamband. Rättspraxis visar att endast ett enda möte med ömsesidig kommunikation kan innefattas av begreppet samordnat förfarande. För att kunna utreda omfattningen av begreppet samordnat förfarande är det viktigt att klargöra innebörden av termen ömsesidig kommunikation. Denna innefattar ett informationsutbyte och det är framförallt strategisk information som minskar osäkerheten på marknaden som är förbjuden. Som ömsesidighet inräknas även ensidiga informationsutbyten, vilka kan sägas utgöra den yttersta gränsen för omfattningen av begreppet samordnat förfarande. Ett företag som deltar i ett möte där strategisk information ensidigt delges måste klart och tydligt frånsäga sig den typen av information för att undkomma ansvar för samordning. Omfattningen av det samordnade förfarandet kan på detta sätt anses som relativt stor. I vissa situationer finns inget bevis på att någon kommunikation mellan företag i misstänkt samförstånd har skett, frågan blir då huruvida företagens parallella beteende kan utgöra ett tecken på samordning. Praxis har angående gränsdragningen mellan samordnat förfarande och parallellt uppträdande klargjort att det senare kan vara ett indicium på det förstnämnda, men endast om inga andra förklaringar till det aktuella beteendet finns. Kommissionen har den primära och äkta bevisbördan i EU-rättsliga konkurrensmål. I frågan om hur stark bevisning som krävs för att påvisa samordning står det naturligt att detta är enklare när direkta bevis finns. När sådana inte finns blir det snarare en fråga om med vilken styrka indicier på ett visst beteende kan utgöra bevis på ett samordnat förfarande. Praxis visar att parallellism måste utgöra en tung och samstämmig bevisning och endast kan vara en indikation på samordning om inget annat kan förklara ett beteende. Företag kan även komma med motbevisning, genom den falska bevisbördan, och kan därmed visa sig oskyldiga till samordnat förfarande. Sammantaget är begreppet samordnat förfarande enligt avtalskriteriet i artikel 101.1 FEUF relativt omfattande. Även till synes oskyldiga beteenden kan anses misstänkta och förekomsten av samordning kan i praktiken bli en bevisfråga. Det är således viktigt att företagen håller sig uppdaterade med aktuell lagstiftning och praxis för att förstå innebörden av det samordnade förfarandet.

<p>Uppsatsen ingår i Skapande svenska C, 30 hp i ämnet Litteraturvetenskap vid Umeå Universitet</p>

I både den Europeiska unionen och i Sverige som enskilt land finns nu för tiden en utvecklad konkurrensrätt, som har till syfte att främja den fria konkurrensen, som i sin tur anses främja marknadsekonomin. En företeelse som hotar den fria konkurrensen är när företag som tillhör samma marknad går ihop i avtal om prissättningar eller uppdelning av marknaden. Denna företeelse förekommer även i mindre formella former, i så kallade samordnade förfaranden, där det inte finns några egentliga avtal som grund för samordningen, utan företagen agerar i samförstånd utan att ett avtal kan visas som styrker orsakssambandet mellan agerandet och samförståndet. Samordnade förfaranden förekommer på alla olika typer av marknader och svårigheten att skilja på ett förfarande i samförstånd och ett naturligt parallellt uppträdande mellan företag är stor. Ett parallellt uppträdande är när företag agerar självständigt men ändock följer varandra i prissättningen av liknande produkter, som en följd av en naturlig konkurrens, och är en del av en välfungerande marknad. Gränsen mellan parallellt uppträdande och ett samordnat förfarande kan vara svår att urskilja. Svårigheten blir större på så kallade oligopolmarknader, där det är få aktörer som styr över en stor andel av marknaden, varför ett parallellt uppträdande ter sig mer naturligt och förekommer i en annan utsträckning än på andra marknader. I denna uppsats kommer problematiken med bevisningen av samordnade förfaranden att framställas och även svårigheten att bedöma gränsen mellan samordnat förfarande och parallellt uppträdande som uppkommer när en marknad är ett oligopol.

<p>The study tries to increase the understanding of the phenomenon known as the Big bath, on the question whether the market accepts Big bath accounting principle or not. Big bath is an accounting theory meaning that a company is likely to increase its impairment in a specific year. This could be as a reaction on a change in the leadership, a depreciation of the result or maybe an external decrease in demand. Through a quantitative survey of the market it is examining whether the companies themselves are inclined to use the procedure and if the stock market accepts it. The study concludes that Big bath similar procedures are a fairly common accounting practice and that the stock market does not seem to mind.</p><p> </p>

The study tries to increase the understanding of the phenomenon known as the Big bath, on the question whether the market accepts Big bath accounting principle or not. Big bath is an accounting theory meaning that a company is likely to increase its impairment in a specific year. This could be as a reaction on a change in the leadership, a depreciation of the result or maybe an external decrease in demand. Through a quantitative survey of the market it is examining whether the companies themselves are inclined to use the procedure and if the stock market accepts it. The study concludes that Big bath similar procedures are a fairly common accounting practice and that the stock market does not seem to mind.

Regeringen menar genom prop. 2013/14:126 att bostadsbristen riskerar att försätta Sveriges internationella konkurrenskraft på efterkälken. Regeringen menar att detaljplaneprocessen är en orsak till detta då den är en flaskhals för byggandet. Lagändringarna som regeringen lägger fram genom prop. 2013/14:126 syftar enligt regeringen (prop 2013/14:126) att verka som  lösningar på delar av de problem som regeringen menar orsakar bostadsbristen. Delar av propositionen röstades igenom i riksdagen, bland annat delar som skulle effektivisera  detaljplaneprocessen genom att förändra förfarandena och kriterierna för när dessa ska användas. Som nämns ovan så innebär prop. 2013/14:126 ett antal lagförändringar som syftar till att lösa de problem som enligt regeringen står i vägen för ett effektivt byggande.  Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida förändringarna av förfarandena gällande detaljplaneprocessen i prop. 2013/14:126 åtgärdar de anledningar till långa detaljplaneprocesstider som tjänstemännen på kommunerna upplever. För att kunna ta reda på det kommunala perspektivet så har en enkätundersökning  riktad till Sveriges kommunala plankontor gjorts. Enkätundersökningen undersöker och åskådliggör de anledningar som de kommunala tjänstemännen runt om i Sverige ser till långa detaljplaneprocesser. Resultatet av denna undersökning jämförs i en analys med de förändringar som prop. 2013/14:126 innebär. De mest tongivande anledningarna som påvisas i undersökningen är avvägande mellan intressen och de utredningar som är förknippade med avvägandet och processen. Även andra orsaker som bland annat har med de demokratiska förankringarna i kommunerna att göra är enligt respondenterna betydande. Här nämner respondenterna remisstider och oregelbundna kommunfullmäktigemöten, som dessutom hålls mycket sällan, som bidragande orsaker.  Flera av de anledningar som kommunerna påvisar som anledningar till långa detaljplane- processtider kommer inte att påverkas överhuvudtaget av prop. 2013/14:126, medan några av anledningarna påverkas mycket lite. Sammanfattningsvis så kommer prop. 2013/14:126 att, utifrån uppsatsens slutsatser, totalt sett få en mycket liten påverkan på den tid det tar att ta fram en detaljplan.  Detaljplanen är ett planeringsinstrument som är ett uttryck för all den kontext som finns runt omkring oss. I detaljplanen så blir värderingar och meningsskiljaktigheter fysiska och möjliga att ta på. Denna position som definitiv åskådliggörare av meningsskiljaktigheter kombinerat med dess blandning av rationalitet och politik gör dess roll mycket komplex. Rationalitetens starka ställning som sanningsbärare i vår samtid gör att politiker och intressenter söker efter rationella argument för ställningstaganden i detaljplaneprocessen som egentligen består av åsikter. Detta bidrar till kostnad- och tidskrävande utredningar. Detaljplaneringen styrs och regleras av en ramlagstiftning i form av PBL. Förändringarna som prop. 2013/14:126 medger innebär att denna ramlagstiftning förändras för andra gången på fyra år. Detta innebär att kommunerna som  inledde detaljplanearbete före 2011-05-02 nu har tre olika lagar att ta hänsyn till i detaljplanearbetet. En ständig förändring av lagarna leder till att en varaktig och beständig praxis som intressenter kan lära känna och förstå inte är möjlig. Detta skapar förvirring och oförutsägbarhet hos de intressenter som berörs.

Kommunen har ansvaret för att planera mark- och vattenanvändningen inom den egna kommunen. Kommunen bestämmer genom sitt planmonopol var och vad som får byggas. Idag finns i delar av landet problem med bostadsbrist som delvis är en konsekvens av att vårt samhälle har genomgått stora förändringar. De förändringar som i stort har skett är hushållens sammansättning, åldersfördelningen och den geografiska fördelningen av befolkningen. Härtill kommer att det inte byggs nya bostäder i tillräckligt stor utsträckning. Med anledning av detta har flera utredningar och studier genomförts under åren för att identifiera vilka led i planprocessen som tar tid för att komma till rätta med utdragna planprocesser. Syftet har varit att ta fram lösningar på de problem som identifierats för att kunna snabba på och effektivisera planprocessen likväl som att förenkla lagstiftningen. Brister i tillämpningen är ytterligare en anledning till att förenkla lagstiftningen men samtidigt behöver kompetensen ökas inom både kommunen och staten. Insatser för kompetensutvecklingen har gjorts av bland annat Boverket och insatserna är även tänkta att fortsätta. Frågan är då om det lett till någon förändring av planprocessen?Studien syftar till att beskriva planprocessens utveckling för att försöka ta reda på om de ändringar i lagstiftningen som gjorts sedan plan- och bygglagen vann laga kraft år 1987 har lett till någon förändring. Syftet är samtidigt att försöka ta reda på om standardförfarandet kommer att kunna tillämpas i större utsträckning och om det innebär en snabbare process. Eftersom kommunerna och länsstyrelsen har en viktig roll i planprocessen kan deras synpunkter på planprocessen bidra till insyn i olika delar av processen och kommunernas syn på ändringarna. För att inhämta länsstyrelsens och kommunernas synpunkter genomfördes empiriska undersökningar. För datainsamling till teoridelen har i huvudsak relevant lagstiftning och förarbeten studerats. Studien är både en kvantitativ och en kvalitativ studie då både kvantitativa och kvalitativa data presenteras i rapporten.Resultatet av studien är att kommunerna själva inte tycker att någon större förändring av planprocessen har skett. Vissa förändringar har trots allt skett även om det varit vid olika tillfällen över lång tid och i liten dos åt gången. Ändringarna i lagstiftningen ha lett fram till, om inte en snabbare, så åtminstone en mer funktionell planprocess och en tydligare lagstiftning. Slutsatsen är att det egentligen inte spelar någon roll vilket förfarande som tillämpas utan att det till syvende och sist handlar om varje enskild detaljplans komplexitet. Att uppnå högsta möjliga effektivitet innebär att uppnå minsta möjliga tidsåtgång utan att det påverkar kvaliteten och där är planprocessen inte än. / The municipality is responsible for planning land and water use within the municipality. The municipality determines, through its planning monopoly was and what gets built. Today, there are parts of the country problems with the housing shortage that is partly a consequence of our society has undergone great changes. The changes have largely been the household composition, age distribution and geographical distribution of the population. In addition, there are built new homes sufficiently. For this reason, several investigations and studies conducted over the years to identify which part of the planning process that takes time to come to terms with lengthy planning processes. The aim has been to develop solutions to the problems identified in order to speed up and streamline the planning process as well as to simplify legislation. Weaknesses in the application is another reason to simplify the legislation but also need the skills increased in both the municipality and the state. Efforts skills development has been made by, among other things, Building and Planning and the stakes are even supposed to continue. The question then is whether it led to any change in the planning process?The study aims to describe the plan development of the process of trying to find out about the legislative changes made since the Planning and Building Act became final in 1987, have led to any change. The aim is also to try to find out whether the standard procedure will be applied more widely and if that means a faster process. Since the municipalities and the provincial government has an important role in the planning process, their views on the planning process contribute to transparency in various parts of the process and the municipalities to the amendments. To obtain county administrative and local views was conducted empirical studies. Data collection for the theoretical part is mainly relevant legislation and preparatory works studied. The study is both a quantitative and a qualitative study where both quantitative and qualitative data presented in the report.The result of the study is that municipalities themselves do not think that any major change in the planning process has taken place. Some changes have nevertheless taken place even if it has been at various times over a long period and in small dose at a time. Changes in legislation have resulted, if not faster, so at least one more functional planning process and a clearer legislation. The conclusion is that it really does not matter which procedure applies without ultimately is about every single detail plans complexity. To achieve the highest possible efficiency means achieving minimum time consumption without affecting quality, and there is the planning process is not yet.

No description available.

No description available.

No description available.