Regeringen menar genom prop. 2013/14:126 att bostadsbristen riskerar att försätta Sveriges internationella konkurrenskraft på efterkälken. Regeringen menar att detaljplaneprocessen är en orsak till detta då den är en flaskhals för byggandet. Lagändringarna som regeringen lägger fram genom prop. 2013/14:126 syftar enligt regeringen (prop 2013/14:126) att verka som  lösningar på delar av de problem som regeringen menar orsakar bostadsbristen. Delar av propositionen röstades igenom i riksdagen, bland annat delar som skulle effektivisera  detaljplaneprocessen genom att förändra förfarandena och kriterierna för när dessa ska användas. Som nämns ovan så innebär prop. 2013/14:126 ett antal lagförändringar som syftar till att lösa de problem som enligt regeringen står i vägen för ett effektivt byggande.  Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida förändringarna av förfarandena gällande detaljplaneprocessen i prop. 2013/14:126 åtgärdar de anledningar till långa detaljplaneprocesstider som tjänstemännen på kommunerna upplever. För att kunna ta reda på det kommunala perspektivet så har en enkätundersökning  riktad till Sveriges kommunala plankontor gjorts. Enkätundersökningen undersöker och åskådliggör de anledningar som de kommunala tjänstemännen runt om i Sverige ser till långa detaljplaneprocesser. Resultatet av denna undersökning jämförs i en analys med de förändringar som prop. 2013/14:126 innebär. De mest tongivande anledningarna som påvisas i undersökningen är avvägande mellan intressen och de utredningar som är förknippade med avvägandet och processen. Även andra orsaker som bland annat har med de demokratiska förankringarna i kommunerna att göra är enligt respondenterna betydande. Här nämner respondenterna remisstider och oregelbundna kommunfullmäktigemöten, som dessutom hålls mycket sällan, som bidragande orsaker.  Flera av de anledningar som kommunerna påvisar som anledningar till långa detaljplane- processtider kommer inte att påverkas överhuvudtaget av prop. 2013/14:126, medan några av anledningarna påverkas mycket lite. Sammanfattningsvis så kommer prop. 2013/14:126 att, utifrån uppsatsens slutsatser, totalt sett få en mycket liten påverkan på den tid det tar att ta fram en detaljplan.  Detaljplanen är ett planeringsinstrument som är ett uttryck för all den kontext som finns runt omkring oss. I detaljplanen så blir värderingar och meningsskiljaktigheter fysiska och möjliga att ta på. Denna position som definitiv åskådliggörare av meningsskiljaktigheter kombinerat med dess blandning av rationalitet och politik gör dess roll mycket komplex. Rationalitetens starka ställning som sanningsbärare i vår samtid gör att politiker och intressenter söker efter rationella argument för ställningstaganden i detaljplaneprocessen som egentligen består av åsikter. Detta bidrar till kostnad- och tidskrävande utredningar. Detaljplaneringen styrs och regleras av en ramlagstiftning i form av PBL. Förändringarna som prop. 2013/14:126 medger innebär att denna ramlagstiftning förändras för andra gången på fyra år. Detta innebär att kommunerna som  inledde detaljplanearbete före 2011-05-02 nu har tre olika lagar att ta hänsyn till i detaljplanearbetet. En ständig förändring av lagarna leder till att en varaktig och beständig praxis som intressenter kan lära känna och förstå inte är möjlig. Detta skapar förvirring och oförutsägbarhet hos de intressenter som berörs.