No description available.

No description available.

No description available.

I uppsatsen görs en utredning av gällande rätt beträffande utmätning av egendom i makars respektive sambors gemensamma besittning. Vid utmätning av egendom som finns i makars respektive sambors gemensamma besittning presumeras egendomen i första hand tillhöra gäldenären oavsett vem av dem som är gäldenär. För att kunna freda sin egendom från den andra makens respektive sambons skulder åläggs den åberopade maken respektive sambon (benämns för tredje man i rättslig mening) bevisbördan. Besittningspresumtionen stadgas i 4 Kap. 19 § 1 st. Utsökningsbalk (UB) (1981:774). Syftet med arbetet är därför att fastställa och tydliggöra vilka giltiga bevis som åläggs gäldenärens make respektive sambo för att delvis eller i helhet kunna freda sin egendom från gäldenärens skulder. I analysen diskuteras besittningspresumtionens förenlighet med gällande grundprincip om makarnas respektive sambors egendomsförhållande. Grundprincipen stadgas i 1 Kap. 3 § Äktenskapsbalken och innebär att vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Arbetet är baserat på den rättsdogmatiska metoden som innebär att utifrån lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin lösa juridiska problem. Resultatet av undersökningen visar att egendomsdistinktionen (giftorättsgods, samboegendom och enskild egendom) som stadgas i Äktenskapsbalken (ÄktB) (1987:230) respektive Sambolagen (SamboL) (2003:376) vid utmätning inte har särskild stor betydelse eftersom den skuldsatte maken presumeras vara ägare till egendom vid sambesittning enligt 4 Kap. 19 § 1 st. UB. Genom det höga beviskrav som åläggs den skuldfria maken respektive sambon för att kunna freda sin egendom från utmätning för den andra makens skulder är makar respektive sambor i praktiken indirekt ansvariga för den andra makens respektive sambons skulder. Det som fortsättningsvis stadgas om makar gäller även för sambor om inget annat uttrycks.

I denna uppsats behandlas faktisk villfarelse vid rättfärdigande omständigheter (objektiva ansvarsfrihetsgrunder), så kallade putativsituationer. Konsekvenserna som följer av att den tilltalade har missuppfattat en situation och fått en felaktig verklighetsbild är det primära i framställningen. Konsekvenserna analyseras ur ett teoretiskt och ett praktiskt perspektiv. Tillämpningsmetodik och problematik har ägnats betydande utrymme och utgör kärnan i uppsatsen. Uppsatsen inleds med ett renodlat teoriavsnitt där vissa fundamentala delar av den allmänna straffrätten behandlas i form av brottsbegreppet, rättfärdigande omständigheter, täckningsprincipen samt olika typer av villfarelse. Genom applicering av dessa delar och konstruktionen av dessa rättsinstitut skapas möjligheten till putativsituationer vars uppkomst behandlas i det tredje kapitlet. Det tredje kapitlet behandlar olika typer av villfarelse vid rättfärdigande omständigheter, inledningsvis straffrättsvillfarelse i BrB 24:9 och därefter faktiskt villfarelse. Fokus ligger på den senare av dessa. Alternativa modeller för att bemöta putativsituationerna presenteras genom att den gamla läran/skolan och den nya läran/skolan jämförs. En modell, enligt den gamla läran/skolan, för bemötande av putativinvändningar presenteras bestående av sex delfrågor som behandlas i kronologisk ordning. Inom ramen för denna modell analyseras initialt frågor som aktualiseras innan en domstolsprövning såsom bevisfrågor, åklagarens objektivitetsplikt, kvalitetskravet på invändningen och vad som krävs i gärningsögonblicket för att kunna göra gällande ansvarsfrihet. Om grundförutsättningarna uppfylls så kommer putativinvändningen att tas på allvar och bli föremål för prövning. I detta skede prövas gärningsmannens agerande enligt de förutsättningar som är stadgade i BrB:s 24:e kapitel. Försvarlighetsbedömningar och eventuellt tillhörande excess, BrB 24:6, berörs. Avslutningsvis behandlas möjligheten att ådömas ansvar för oaktsamhetsbrott till följd av missuppfattningen samt straffnedsättning i BrB 29:3 p. 5. Det fjärde och sista kapitlet innehåller en sammanställning av praxis som bygger på en genomgång av ett större antal publicerade rättsfall som berör putativfiguren. Analysen mynnar ut i en rad olika slutsatser som kommenteras och förklaras, exempelvis hur den typiska putativsituationen ser ut? Vilka rättfärdigande omständigheter åberopas i samband med putativsituationer? Resultatet av denna genomgång används sedan för att bemöta de farhågor som presenterats i doktrinen gällande putativfiguren och dess tillämpning. Exempel på farhågor som behandlas är bevisningsproblematiken, möjligheten till efterhandskonstruktioner, osynlighetsproblematiken och en eventuell ökning av brottslighet. Parallellt med bemötandet av farhågorna förs en kortfattad diskussion om fördelar respektive nackdelar med att lagfästa putativfiguren.

No description available.

No description available.

No description available.

<p><strong><p>Sammanfattning.</p></strong></p><p>I uppsatsen berörs ämnet bevisbördans placering i taxeringsprocessen. Detta görs</p><p>genom användning av en rättsdogmatisk metod. Av frågestelningen utgörs syftet att</p><p>utreda vart bevisbördan är placerad på kostnadssidan när det gäller inkomstslaget</p><p>näringsverksamhet. Som framgår av uppsatsen är bevisbördan generellt placerad på</p><p>den skattskyldige när det gäller kostnadsavdrag. Att så är fallet framgår av den i</p><p>doktrinen förda diskussion att placeringen har blivit vedertagen. Vissa undantag</p><p>finns, ett är då lag stadgar att bevisbördan är placerad på annat vis. Andra fall är vid</p><p>eftertaxering och påförande av skattetillägg, i båda dessa fall anses det så</p><p>betungande för den enskilde att bära bevisbördan att den istället placerats på</p><p>myndigheten. En bevisbördepunkt placeras även ut på sannolikhetsskalan, denna</p><p>placering utgör det beviskrav som skall vara uppnått för att den bevisskyldige skall få</p><p>bifall för sitt yrkande. Beviskravet fastställs i de flesta fall av domstolarna då lagen</p><p>oftast inte ger utryck för vilket krav som ställs. Om bifall kan medges är beroende av</p><p>den bevisning som läggs fram inför rätten samt vilket värde bevisningen ges. En fri</p><p>bevisvärdering skall tillämpas där varje enskilt bevis skall bedömas utifrån sitt</p><p>specifika värde.</p>

As the globalization of companies increases day by day, the need for a clear and comprehensible legislation to overcome the problems with transfer pricing transactions increases as well. Incorrect pricing in transfer pricing situations between companies with close economic ties to each other makes countries risk parts of their taxation income. Swedish legislation uses the internationally accepted arm’s length principle to regulate the transfer pricing transactions. Through the correction rule, the rule is upheld that the pricing between two companies with close economic ties to each other must apply to the same conditions as it would have been if it was between two companies without close economic ties to each other. To ensure that enough material is provided to base the assumption whether or not the correction rule has been followed or not, Swedish legislation provides a number of paragraphs to regulate the matter. The legislation is spread all over and is hard to interpret. The question rises whether this is against the rule of legal certainty or not. The taxation authority has provided a proposition on new legislation with tougher documentation requirements where it also wants to give itself part of the power by through directions exactly define what the documentation shall include. Yet again the question is raised whether or not this is against the rule of legal certainty or not. / I takt med att globaliseringen av företag ökar, ökar också behovet av en klar och tydlig lagstiftning för att överkomma problemen med internprissättningstransaktioner. Vid oriktig prissättning vid transaktioner mellan företag i ekonomisk intressegemen-skap riskerar länder att gå miste om delar av sin skattebas. Svensk lagstiftning använder sig av den internationellt accepterade armlängdsprincipen för att reglera internprissättningstransaktioner. Genom korrigeringsregeln regleras att prissättningen mellan två företag i ekonomisk intressegemenskap måste ske under samma förutsättningar som skulle ha gällt mellan två företag utan ekonomisk intressegemenskap. För att få underlag till huruvida korrigeringsregeln har följts eller inte finns ett antal lagrum i svensk rätt som reglerar dokumentationskrav. Denna lagstiftning är spridd och anses vara svårtolkad. Frågan uppstår om detta strider mot rättsäkerheten. Skatteverket har kommit med ett förslag på ny lagstiftning med skärpta dokumentationskrav där man dessutom vill ge sig själv delar av makten att genom föreskrifter exakt bestämma vad dokumentationen skall innehålla. Återigen väcks frågan om det-ta är förenligt med rättssäkerheten.