<p>Reglerna om beskattning av fåmansföretag, de så kallade 3:12 reglerna, är ett omdiskuterat ämne i det svenska näringslivet. Trots den omfattande reformen av 3:12 reglerna som gjordes till år 2006 har den nu sittande regeringen valt att ändra reglerna ytterligare med hänvisning till att det skall bli mer lönsamt att driva företag och att anställa. Syftet med denna uppsats är se över de förändringar som skett inom fåmansföretagsbeskattningen och analysera hur dessa förändringar kan komma att påverka fåmansföretagare. För att analysera de nya reglernas förväntade effekter använder vi oss av tre fiktiva företag av olika storlekar.</p><p>Regelförändringarna ger fåmansföretag möjlighet till att göra större utdelningar än tidigare till den förmånligare skattesatsen på 20 %. Förändringarna kommer att ge störst effekt på de mindre och mellanstora fåmansföretagen, dock har inte komplexiteten på reglerna minskat genom förändringarna. Vidare anser vi att risken för att en ägare till ett fåmansföretag skulle lockas genom den nu mer generösa utdelningsmöjligheten till att ta ut för mycket i kapital är minimal. Däremot anser vi att regelförändringarna ger företagen en morot till att anställa eftersom skattelättnader och en högre förmånligare utdelning ger ett incitament för entreprenörer att starta och utveckla företag. Vår slutsats är även att fåmansföretagsägare nu borde ändra sin uppfattning om reglerna.</p>

Reglerna om beskattning av fåmansföretag, de så kallade 3:12 reglerna, är ett omdiskuterat ämne i det svenska näringslivet. Trots den omfattande reformen av 3:12 reglerna som gjordes till år 2006 har den nu sittande regeringen valt att ändra reglerna ytterligare med hänvisning till att det skall bli mer lönsamt att driva företag och att anställa. Syftet med denna uppsats är se över de förändringar som skett inom fåmansföretagsbeskattningen och analysera hur dessa förändringar kan komma att påverka fåmansföretagare. För att analysera de nya reglernas förväntade effekter använder vi oss av tre fiktiva företag av olika storlekar. Regelförändringarna ger fåmansföretag möjlighet till att göra större utdelningar än tidigare till den förmånligare skattesatsen på 20 %. Förändringarna kommer att ge störst effekt på de mindre och mellanstora fåmansföretagen, dock har inte komplexiteten på reglerna minskat genom förändringarna. Vidare anser vi att risken för att en ägare till ett fåmansföretag skulle lockas genom den nu mer generösa utdelningsmöjligheten till att ta ut för mycket i kapital är minimal. Däremot anser vi att regelförändringarna ger företagen en morot till att anställa eftersom skattelättnader och en högre förmånligare utdelning ger ett incitament för entreprenörer att starta och utveckla företag. Vår slutsats är även att fåmansföretagsägare nu borde ändra sin uppfattning om reglerna.

En studie kring när andelar ska anses vara kvalificerade i fåmansföretag, hur 3:12-reglerna kan kringgås och hur kringgåendeförfaranden kan angripas.

Being able to know how use the rules about how taxes works, allows a shareholder with qualified holding in a closely held company, to pay less taxes. When the owner of the share makes an agreement, which the ownership rights transfers later than the actual date for when legal contract is written. The question is therefore who can consider being the new owner at the beginning of the year and taking part of the benefits. Do the ownership rights transfer on the contract date or the date of access? When a buyer purchase a share during the year, he may not partake of any threshold amount, then the expected time is for those who are owners at the beginning of the year. The contract date and the date of the access are two different concepts which provide a few questions when actually the ownership rights transfer occurs. In those circumstances, the time is important for both parties. Tax law and civil law can collide with each other, decide when a transfer of ownership takes place. In tax law, it does not usually matter if a valid right moment occurs, as opposed to civil law. When parties agree that access to the share can take place later, it is in the most cases an interpretation of the wording in the agreement. However, mostly cases are based on the contract date. A seller consider to have difficulties to get around the regulations. Even when the date of access is consider, the seller is not given credit even if he is the owner according to civil law.

No description available.

Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap. 4 § IL och i 57 kap. 6 § IL. Karensregeln stadgar att om ett bolag har upphört att vara ett fåmansföretag eller då dess verksamhet har flyttats och bedrivs i ett annat fåmansföretag, skall bolagen omfattas av en karenstid om fem beskattningsår då fåmansföretagsreglerna fortsatt skall gälla. Angående 57 kap. 4 § IL har ett i år utkommet rättsfall, RÅ 2010 ref. 11, tolkat bestämmelsen. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida 57 kap. 4 och 6 §§ IL uppfyller de ändamål som bestämmelserna har getts. Slutsatsen om 57 kap. 4 § IL är att bestämmelsen har ansetts uppfylla de ändamål vilka be- stämmelsen getts. Det föreligger dock osäkerheter kring tolkningen av 57 kap. 4 § IL, vilket kan härledas dess otydliga utformning. Emellertid har Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 tolkat bestämmelsen på så sätt att det får anses att bestämmelsen numera uppfylla sitt syfte. Slutsatsen om 57 kap. 6 § IL är att bestämmelsen inte längre uppfyller det syfte som den hade vid införandet. Detta på grund att den träffar företag som på grund av företagseko- nomiska grunder inte längre anses som ett fåmansföretag. I dessa fall finns det inget kring- gående syfte bakom dessa förfaranden, vilket bestämmelsen är tänkt att stoppa upp.

No description available.

<p>Bakgrunden till vårt arbete ligger i att Sverige står idag inför stora pensionsavgångar. Undersökningar visar att uppemot 140 000 företag kommer att behöva byta ägare inom den kommande 10-årsperioden och undersökningar visar även på att en stor andel av ägarskiften misslyckas. Den största anledningen till misslyckanden är dålig planering från företagarnas sida. Ägarna tycker det är jobbigt att ta itu med medan de fortfarande är verksamma.</p><p>Syftet med vår uppsats är att diskutera problematiken kring ägarskiften i fåmansföretag. Samt att beskriva om det regelverk som finns för dessa fåmansföretag påverkar för att kunna göra lyckade ägarskiften i fåmansföretag. Vi vill även diskutera hur man går tillväga praktiskt för att genomföra dessa skiften så ekonomiskt och skattemässigt effektivt som möjligt både för gamla och nya generationen. För att undersöka detta har vi att använt oss av en kvalitativ undersökning där vi intervjuat personer som jobbar med dessa ägarskiften. Dock har respondenterna lite olika roller i arbetet med dessa skiften.</p><p>I vår undersökning kom vi fram till att den vanligaste överlåtelsemetoden vid ett generationsskifte inom familjen är en gåva av aktierna till barnen. Här anser våra respondenter att avskaffandet av arvs- och gåvoskatten har haft stor inverkan och gjort det mycket enklare att genomföra ett sådant generationsskifte. Ägarbytena har blivit mycket renare och mindre ”gråzoner” måste användas. Det blir dock mindre och mindre vanligt att barnen tar över företagen. Detta då de sett hur föräldrarna slitit och de tycker inte att de fått tillräckligt tillbaka. Så försäljning till utomstående är kanske det vanligaste förfarandet nu och då är en ren försäljning av aktierna den vanligaste överlåtelsemetoden men det blir allt vanligare med inkråmsaffärer. D.v.s. själva rörelsen i företaget.</p><p>De flesta företag brukar genomgå en förberedelsefas innan ett ägarskifte för att få ut pengar skattebilligt ur företaget. Då är en intern aktieöverlåtelse ett vanligt förekommande sätt. Man vänder sig också ofta till k:10an för att se om det finns något sparat utdelningsutrymme kvar till att dela ut en större summa pengar. k:10an är en blankett som personer som är företagsledare eller närstående till en företagsledare skall lämna som bilaga till deklarationen.</p><p>Ett av de större problemen vid ett ägarskifte är finansieringen. Dels för köparen om företaget ska säljas till extern part, men även att hitta medel för att kunna kompensera den generation som ska lämna över företaget, och även eventuella syskon som inte ska jobba aktivt i företaget. Här är det inte ovanligt att reverser skrivs för att lösa problemet. Ett annat större problem är de familjerättsliga frågorna. Det är inte ovanligt att olika parter har olika värderingar av företaget. Speciellt när det ska räknas på vilken kompensation som skall utgå till syskon. Här kan det vara bra att ha en oberoende part som värderar företaget.</p><p>Skattereglerna som berör dessa fåmansföretag, de så kallade 3:12-reglerna har ingen hämmande effekt vid genomförandet av ägarskiften. De påverkar dock möjligheterna för företagaren att ta ut lågbeskattade medel ur företaget innan försäljning och vilka möjligheter företagaren har att placera pengarna efter försäljning för att undvika så mycket skatt som möjligt. Istället är det arvs- och gåvoskattens avskaffande som förändrat genomförandet av ägarskiften mest de senaste åren.</p>

<p>En ägare eller delägare i ett fåmansföretag beskattas enligt vissa särskilda regler vad gäller utdelning och kapitalvinst från företaget, vilka framgår av kapitel 56 och 57 inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Huvudsyftet med dessa regler är att motverka skattemässig inkomstomvandling. Målet är att aktiva ägares arbetsinkomster i ett fåmansföretag ska beskattas på samma sätt som en anställds arbetsinkomster. Förvärvsinkomster, såsom lön, beskattas enligt en progressiv skatteskala med en högsta marginalskatt på cirka 57 procent, medan kapitalinkomster beskattas proportionellt med en enhetlig skattenivå på 30 procent. För en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag sker beskattningen endast till två tredjedelar av dessa 30 procent på de utdelningar som befinner sig inom ett visst gränsbelopp. I fåmansföretag råder det ofta ett formellt men inte reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren och dennes företag. Därför anses en ensam ägare eller delägare ha stora möjligheter att ta ut vad som i verkligheten är arbetsinkomster som utdelningsinkomster och därigenom undgå den progressiva beskattningen. Uppsatsen behandlar den problematik som uppstår när en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag utnyttjar ovillkorade aktieägartillskott för att höja gränsbeloppet. Detta görs i syfte att genom utdelningar kunna ta ut upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Ju högre gränsbeloppet är, desto högre utdelning kan tas.</p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att granska de speciella fåmansföretagsreglerna som återfinns i kapitel 57 IL och redogöra för huruvida ett ovillkorat aktieägartillskott som ges i syfte att öka gränsbeloppet strider mot de fyra rekvisiten – <em>en</em> <em>väsentlig skatteförmån</em>, <em>direkt eller indirekt medverkan</em>, <em>det</em> <em>övervägande skälet för förfarandet</em> och <em>i strid med lagstiftningens syfte</em> – i generalklausulen i 2 § skatteflyktslagen.</p><p> </p><p>Ett ovillkorat aktieägartillskott syftar till att öka ett bolags tillgångar och påverkar aktiernas anskaffningskostnad. Det ger inte upphov till någon aktierätt eller fordringsrätt mot bolaget för tillskottsgivaren och blir därför i princip fritt eget kapital i bolaget. Aktieägarna får således förfoga över hela beloppet enligt egna önskemål. Ovillkorliga aktieägartillskott regleras inte genom lag och det finns inte heller någon utbredd praxis angående dessa. Det borde däremot anses att om de endast används i syfte att kringgå skattelagstiftning blir de föremål för lagen om skatteflykt (1995:575). De speciella reglerna i kapitel 57 IL har till syfte att motverka inkomstomvandling, men de strävar även efter att göra beskattningen neutral mellan fåmansföretagsägare och anställda. Om syftet då blir att undvika beskattning i inkomstslaget tjänst genom att en högre andel av de upparbetade vinstmedlen i företaget kan tas ut genom utdelning så har de direkt tillämpliga reglerna på detta sätt kringgåtts. Detta medför att generalklausulen i 2 § skatteflyktlagen borde kunna användas.</p>

En ägare eller delägare i ett fåmansföretag beskattas enligt vissa särskilda regler vad gäller utdelning och kapitalvinst från företaget, vilka framgår av kapitel 56 och 57 inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Huvudsyftet med dessa regler är att motverka skattemässig inkomstomvandling. Målet är att aktiva ägares arbetsinkomster i ett fåmansföretag ska beskattas på samma sätt som en anställds arbetsinkomster. Förvärvsinkomster, såsom lön, beskattas enligt en progressiv skatteskala med en högsta marginalskatt på cirka 57 procent, medan kapitalinkomster beskattas proportionellt med en enhetlig skattenivå på 30 procent. För en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag sker beskattningen endast till två tredjedelar av dessa 30 procent på de utdelningar som befinner sig inom ett visst gränsbelopp. I fåmansföretag råder det ofta ett formellt men inte reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren och dennes företag. Därför anses en ensam ägare eller delägare ha stora möjligheter att ta ut vad som i verkligheten är arbetsinkomster som utdelningsinkomster och därigenom undgå den progressiva beskattningen. Uppsatsen behandlar den problematik som uppstår när en ägare till kvalificerade aktier i ett fåmansföretag utnyttjar ovillkorade aktieägartillskott för att höja gränsbeloppet. Detta görs i syfte att genom utdelningar kunna ta ut upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Ju högre gränsbeloppet är, desto högre utdelning kan tas.   Syftet med uppsatsen är att granska de speciella fåmansföretagsreglerna som återfinns i kapitel 57 IL och redogöra för huruvida ett ovillkorat aktieägartillskott som ges i syfte att öka gränsbeloppet strider mot de fyra rekvisiten – en väsentlig skatteförmån, direkt eller indirekt medverkan, det övervägande skälet för förfarandet och i strid med lagstiftningens syfte – i generalklausulen i 2 § skatteflyktslagen.   Ett ovillkorat aktieägartillskott syftar till att öka ett bolags tillgångar och påverkar aktiernas anskaffningskostnad. Det ger inte upphov till någon aktierätt eller fordringsrätt mot bolaget för tillskottsgivaren och blir därför i princip fritt eget kapital i bolaget. Aktieägarna får således förfoga över hela beloppet enligt egna önskemål. Ovillkorliga aktieägartillskott regleras inte genom lag och det finns inte heller någon utbredd praxis angående dessa. Det borde däremot anses att om de endast används i syfte att kringgå skattelagstiftning blir de föremål för lagen om skatteflykt (1995:575). De speciella reglerna i kapitel 57 IL har till syfte att motverka inkomstomvandling, men de strävar även efter att göra beskattningen neutral mellan fåmansföretagsägare och anställda. Om syftet då blir att undvika beskattning i inkomstslaget tjänst genom att en högre andel av de upparbetade vinstmedlen i företaget kan tas ut genom utdelning så har de direkt tillämpliga reglerna på detta sätt kringgåtts. Detta medför att generalklausulen i 2 § skatteflyktlagen borde kunna användas.