Syftet med denna framställning är att undersöka hur en omstrukturering till en bredare allmän utformning av kontraktsrätten skulle kunna bidra till utvecklingen av svensk kontraktsrätt. Undersökningen har visat att en omstrukturering skulle vara positiv i en rad olika hänseenden. Ett mer övergripande perspektiv skulle otvivelaktigt bli följden. Ändamålsskäl skulle lättare förstås och risk för motstridiga ändamål skulle minska. Vidare skulle en enhetlig terminologi vara lättare att vidhålla. Ur ett EU-perspektiv skulle omstruktureringen vara positiv i de flesta tänkbara utfall vid en framtida inblandning på området. Kategoriseringen enligt den traditionella indelningen gör att många avtalstyper går att inordna ändamålsenligt, men en urskiljning av arbets- och resultatavtal respektive tidsavtal som underkategorier till tjänstekategorin tar tillvara på avtalstypernas säregenhet. Vidare bedömdes funktionsavtalets huvudförpliktelse skilja sig i sådan grad att avtalstypen urskildes till en egen kategori. Även om undersökningens syfte inte var att behandla hur utformningen enligt en bredare allmän kontraktsrätt skulle gå till rent tekniskt, bedöms en reform inte omöjlig sett till rådande förutsättningar. Så som förstudie till behovet av att inordna kontraktsrätten i en bredare allmän utformning, har undersökningen visat att en sådan är både möjlig och önskvärd.

No description available.

Allt fler näringsidkare väljer idag det sociala mediet bloggar som plattform för att marknadsföra sin verksamhet. Bakgrunden till denna utveckling är att kommersiella meddelanden avseende ett företags produkter eller tjänster som förmedlas av en annan part via bloggar visat sig uppfattas som mer trovärdiga än budskap som kommer från företaget via andra kanaler. Mot bakgrund av att den förmedlande parten på en blogg vanligtvis är en fysisk person som förmedlar såväl kommersiella som icke-kommersiella meddelanden suddas gränsen mellan kommersiella och icke-kommersiella meddelanden vid marknadsföring på bloggar ut. Gränsen blir flytande, vilket gör det svårt att avgöra vilket regelverk som är tillämpligt vid utförandet av innehållskontroll av meddelanden som kommuniceras via bloggar. Annonsörer utnyttjar detta faktum genom utförandet av dold marknadsföring, vilket idag har blivit så vanligt förekommande att den anses närmast omöjlig att överblicka. Mot denna bakgrund anses det finnas ett behov av att förtydliga hur innehållskontrollen avseende kommunikation i bloggar bör utföras. När det finns ett uttryckligt marknadsföringsavtal mellan bloggaren och annonsören är det enkelt att avgöra att både annonser som publiceras på hemsidan samt blogginlägg som är att hänföra till detta avtal är föremål för marknadsföringslagens (2008:486) tillämpning. Bedömningen är dock svårare när det inte föreligger ett uttryckligt avtal mellan näringsidkaren och bloggaren utan det som föranlett marknadsföringen är att näringsidkaren ifråga kostnadsfritt skickat en produkt till bloggaren med en förhoppning att bloggaren i utbyte ska skriva ett positivt blogginlägg om denna produkt. Frågan blir då om det går att definiera situationen som att näringsidkaren och bloggaren ingått ett underförstått realavtal som bör föranleda marknadsföringslagens tillämpning. Syftet med denna uppsats är att i första hand utreda marknadsföringslagens tillämplighet på meddelanden som förmedlas via bloggar. Den oftast avgörande frågan för denna bedömning är hur gränsdragningen ska göras mellan kommersiella och icke-kommersiella meddelanden. En frågeställning som utreds i detta syfte är om det krävs att det föreligger ett uttryckligt marknadsföringsavtal mellan en näringsidkare och en bloggare för att ett positivt inlägg som bloggaren har skrivit om näringsidkarens verksamhet ska bli föremål för marknadsföringslagens tillämpning.   Vid en tillämpning av marknadsföringslagen ställs det vissa särskilda krav på kommersiella meddelandens innehåll. Syftet är därför vidare att analysera vad som krävs för att dessa krav ska anses uppfyllda. Det vanligen mest kritiska kravet avseende kommersiella meddelanden i bloggar är kravet på reklamidentifiering och sändarangivelse som stadgas i 9 § MFL. Ett större utrymme har därför lämnats till frågan hur kommersiella meddelanden i bloggar bör utformas för att uppfylla dessa krav. Utöver detta syftar även kapitel 3 till att utreda under vilka förutsättningar såväl annonsören som bloggaren kan ställas till ansvar för meddelandets utformning och innehåll. Även marknadsföringslagens sanktioner utreds då avsikten är att senare i uppsatsen resonera kring dess effektivitet. Uppsatsen syftar även till – utan anspråk på fullständighet – att diskutera marknadsföringslagens regler avseende innehållskontroll av kommersiella meddelanden utifrån ett de lege ferenda-perspektiv. Med anledning av den ökade förekomsten av marknadsföring på internet går det enligt min mening att diskutera ändamålsenligheten av att tv-reklam är föremål för mer begränsande regler än reklam på internet. Syftet med uppsatsen är mot denna bakgrund att belysa skillnader och likheter mellan marknadsföringslagen och radio- och tv-lagen (2010:696) för att ur ett mer övergripande marknadsföringsperspektiv diskutera om det finns skäl för att implementera en liknande särreglering avseende reklam som kommuniceras på internet.

No description available.

<p>The credit derivative contract is a new type of contract in the Financial Law and Banking Law that emerged in the early 1990’s and now applies all over the world. The purpose of the credit derivative contract is to transfer credit risk associated with underlying instruments to the counterpart, without delivering or transferring any of the underlying instrument itself. The part that takes over the credit risk receives payment for taking over the credit risk from the other part.</p><p>The thesis analyses the credit derivative contract in relation to the existing legislation, the legal nature of this type of contract and compares it to similar types of contracts in Swedish Law and English Law. The thesis analyses also the two main types of the credit derivative contracts and 2003 ISDA Credit Derivatives Definitions and 2002 ISDA Master Agreement. These documents constitute the partly standardised documentation that is used to document the credit derivative contract.</p><p>Based on the analysis described above, the thesis presents conclusions regarding development of the credit derivative contract. Some of important conclusions are that the credit derivative contract is a different type of contract from the credit insurance contract and some other types of contract, that the credit derivative contract is dependent on its comprehensive documentation and that it is a new type of contract because it combines the existing legal terms and elements in a new way.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Den allmänna otillbörlighetsregeln i KL 4:5 är idag den enda återvinningsregel som har ett subjektivt rekvisit. Detta arbete skall dock inte behandla detta rekvisit utan istället fokusera på regelns kanske viktigaste rekvisit, nämligen otillbörlighetsrekvisitet. KL 4:5 är inte subsidiär till de övriga återvinningsreglerna i KL utan har ett brett tillämpningsområde. Denna regel kan komma att tillämpas trots att någon av de övriga återvinningsreglerna är aktuella. Detta om rättshandlingen företagits på ett otillbörligt sätt gentemot konkursboets borgenärer.</p><p>För att återvinning skall kunna ske enligt KL 4:5 krävs att en rättshandling skall ha företagits. Vidare skall denna transaktion ha inneburit att en viss borgenär har gynnats framför en annan borgenär, att egendom undandragits från borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökat. Dessa rättshandlingar är typfallen där konkursborgenärerna kan drabbas av nackdel i förhållande till sin innestående fordran gentemot konkursboet. KL 4:5 innehåller förutom det subjektiva rekvisitet och kravet på nackdel också ett insolvensrekvisit.</p><p>Är dessa rekvisit uppfyllda så skall en otillbörlighetsbedömning göras. Man skall här pröva om otillbörlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt. Denna bedömning görs utifrån att man prövar om de olika typfallen av rättshandlingar företagits på ett otillbörligt sätt. Skulle så vara fallet går rättshandlingen åter. Omständigheter som gör att en rättshandling erhåller epitetet otillbörligt kan t.ex. vara att beloppet som transaktionen rör är att anses vara av betydande storlek.</p><p>Detta arbete kommer grundligt att presentera och redogöra för de omständigheter som förarbetena, rättstillämpningen och doktrinen menar påverka otillbörlighetsbedömningen.</p>

No description available.

C-uppsats

All donor offspring conceived under the Swedish Genetic Integrity Act or the now-repealed Act on Insemination, from gametes donated after 1 March 1985, have the right to obtain identifying information about the donor when they are sufficiently mature. Despite this, studies undertaken in Sweden and abroad reveal that many donor offspring will never be able to exercise their right to information because their parents do not tell them how they were conceived. This study examines the regulatory framework established to facilitate access to identifying information for donor offspring in Sweden; the main objective being to determine whether or not the right to information is an effective legal right. In addition to giving an account of the source and scope of the right under Swedish law, Sweden´s possible obligations to donor offspring under the United Nations Convention on the Rights of the Child and the European Convention on Human Rights are explored. A number of measures that could promote the right to information are also considered.

The credit derivative contract is a new type of contract in the Financial Law and Banking Law that emerged in the early 1990’s and now applies all over the world. The purpose of the credit derivative contract is to transfer credit risk associated with underlying instruments to the counterpart, without delivering or transferring any of the underlying instrument itself. The part that takes over the credit risk receives payment for taking over the credit risk from the other part. The thesis analyses the credit derivative contract in relation to the existing legislation, the legal nature of this type of contract and compares it to similar types of contracts in Swedish Law and English Law. The thesis analyses also the two main types of the credit derivative contracts and 2003 ISDA Credit Derivatives Definitions and 2002 ISDA Master Agreement. These documents constitute the partly standardised documentation that is used to document the credit derivative contract. Based on the analysis described above, the thesis presents conclusions regarding development of the credit derivative contract. Some of important conclusions are that the credit derivative contract is a different type of contract from the credit insurance contract and some other types of contract, that the credit derivative contract is dependent on its comprehensive documentation and that it is a new type of contract because it combines the existing legal terms and elements in a new way.