Denna uppsats syftar till att undersöka den nya bostadsformen ägarlägenhet och de befintliga ägandeformerna bostadsrätt och småhus. En komparation har gjorts mellan dessa tre ägandeformer gällande juridiska och ekonomiska frågor. Våra nordiska grannländers ägarlägenheter har också undersökts.   Ägarlägenheten är enligt lagstiftaren ett "radhus på höjden", det vill säga en lägenhet i ett flerbostadshus som betraktas så som ett småhus. För att undersöka ägarlägenheten har den rättsvetenskapliga metoden använts. Litteratur inom området har behandlats med propositionen till lagändringarna gällande ägarlägenhet (2008/09:91) som främsta grund.   Skillnaderna mellan bostadsrätten, småhuset och ägarlägenheten varierar beroende på sakfråga. De största variationerna är att bostadsrättsägaren endast innehar en del i föreningen med nyttjanderätt till sin lägenhet som är lös egendom enligt köplagen (1990:931). Småhuset och ägarlägenheten är fast egendom och faller under jordabalkens (1970:994) regler. i en bostadsrätt måste föreningen godkänna in- och utträde av medlemmar vid överlåtelse, för småhusägaren tillika ägarlägenhetsägaren krävs det inget godkännande. Andrahandsuthyrning är fritt för småhus- eller ägarlägenhetsägaren medan det krävs godkännande från bostadsrättsföreningen vid bostadsrättsinnehav.

No description available.

No description available.

No description available.

Properties are bought and sold daily, which means that it is of great importance with rules that regulate the acquisition. The rules on who should be held liable for a property brought to a head when the acquisition relates to a property that is loaded with contaminated soil. The purpose with this thesis is to investigate who could be held liable for contaminated land and also whether an exclusion clause can affect the separation of responsibilities. Two different liabilities can occur depending on which law that should be applicable, MB or JB. MB's rules apply to anyone who may be subject to decontamination responsibilities, which is regulated in Chapter 10. MB. The rules state that a decontamination responsibility attaches to one or more operators, or one or more property owners. In assessing whether contamination exists and whom to be considered responsible, an assessment is made along the facts of the case. JB's rules apply to what can be considered as defects in a property, the rules in JB is therefore crucial to whether the pollution could be considered as an error. Different circumstances are important when deciding what party that should be liable, like the agreement between the parties, the buyer’s obligation to examine the property and the seller’s duty to inform the buyer. All factors are important when deciding who to be held liable. The separation of responsibilities is important when deciding whether the buyer has an opportunity to refer to different sanction against the seller. An exclusion clause can to some extent affect the separation of responsibilities. This is valid both for the decontamination responsibilities under MB and the rules in JB. Some facts should be considered when an exclusion clause is written, since it may be annulled or adjusted if certain conditions exist.

The year of 2007 was indeed a year of turmoil for the Swedish labor law. This was the year of the preliminary ruling in the case “Laval un Partneri” (C-341/05), in which the ECJ ruled that the right to take collective action against foreign employers who post employees to work in Sweden as stated in Swedish labor law at the time constituted a disproportionate restriction on the freedom to provide services.   Due to the ruling of the ECJ, the Swedish legislature governing the right to take collective action toward these employers had to be modified. Changes were made in order to align the Swedish labour law with the EU-law, especially concerning the Posting of Workers Act. These amendments came to be referred to as “lex Laval”, and they constitute a restriction on the right to take collective action.   As a result of a heated public debate regarding the right to take collective action, lex Laval is now about to be amended. The purpose of the revision of the legislation is to, once again, extend the right to take collective action. This is motivated by a demand of improved possibilities to control the working conditions which the employers actually apply to the posted workers. This is said to be in line with the EU-law since the approval of the new Enforcement Directive (2014/67/EU) in 2014.     The main purpose of this essay is to give an account of the legislative changes made to the Swedish labor law in consequence of the Laval case as well as the expected changes to come, and to analyze these coming changes from an EU-law point of view. Will they constitute a disproportionate restriction on the freedom to provide services just like the legislation before the Laval case did? In addition, the essay will also give an account of the public debate regarding posting of workers, both on a Swedish national level and on an EU-level. In the light of the debate, the essay will also analyze the European Commission’s proposal of a new directive amending the existing Posted Workers directive (96/71/EC) in relation to the latest proposed change of lex Laval.

Till följd av att hushållens inkomster inte ökar i samma takt som hushållens skulder, har finansinspektionen på senare år strävat efter att införa ett amorteringskrav i svensk rätt. Sverige har även fått påtryckningar från Europeiska unionen att vidta åtgärder för att korrigera den rådande situationen med allt högre belåningsgrader hos hushållen. De flesta är överens om att ett amorteringskrav är en nödvändig åtgärd, dock har kritik riktats mot regleringen av amorteringskravet som Regeringen har föreslagit. Propositionen som lämnats till Riksdagen innebär ett bemyndigande till Finansinspektionen att lämna föreskrifter. Finansinspektionen ska förskriva om amorteringskrav inom uppdraget för makrotillsynen. För att ett bemyndigande ska vara grundlagsenligt får det inte avse något område som räknas upp i 8 kap. 2 § Regeringsformen. I teorin kommer en sanktion på grund av en överträdelse av bestämmelser om amorteringskrav att träffa förhållandet mellan kreditgivare och Finansinspektionen. Kritik har riktats mot att amorteringskravet kommer träffa det område som 8 kap. 2 § 2p. Regeringsformen nämner, förhållandet mellan enskild och det allmänna. Om amorteringskravet skulle anses träffa det nämnda förhållandet innebär det att bemyndigandet inte är grundlagsenligt. Av vikt, för att avgöra huruvida det är inkonstitutionellt eller inte, är en bedömning, om amorteringskrav hör till det offentligrättsliga området eller det civilrättsliga området. Gränsdragningen har tidigare uppmärksammats av Lagrådet, men utan en tydligt lösning på problemet. Många remissinstanser har lämnat svar på förslaget om amorteringskrav, svar som i de flesta fall talar för amorteringskrav men även ifrågasätter huruvida bemyndigandet är konstitutionellt eller inte. Om en statlig utredning hade tillsatts år 2014, när tankarna om amorteringskrav började, hade frågan utretts noggrant och troligtvis hade ett förslag som inte är kan ifrågasättas varit framlagt idag.

<p>Skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 och innebär att överskuldsatta personer kan få en chans att bli skuldfria. Detta genom att under en begränsad tid leva på existensminimum och under denna tid avbetala så mycket som möjligt på sina skulder. Den bakomliggande orsaken till Skuldsaneringslagen var att efter 1980-talet hade de svenska hushållen ökat sin belåning avsevärt och fastighetskraschen i början av 1990-talet hade försatt många i en ekonomisk hopplös situation.</p><p>För att avgöra vilka som ska beviljas skuldsanering ställer lagstiftaren vissa krav på vilken typ av skulder och under vilka förutsättningar som en gäldenär kan beviljas skuldsanering, dessa krav återfinns i 4 § Skuldsaneringslagen. Vad dessa krav innebär kan inte utläsas direkt ur lagtexten, utan en studie av förarbeten och praxis måste ske.</p><p>Skuldsaneringslagen har nu funnit i 12 år och en mängd fall har varit upp till prövning i domstol och där har den huvudsakliga frågan varit om de krav som uppställs i 4 § har uppfyllts eller inte. Under denna tid har även Skuldsaneringslagen varit föremål för ett flertal statliga utredningar och dessa har utmynnat i ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Den kritik som framkommit i utredningarna av Skuldsaneringslagen har i huvudsak bestått i att förfarandet är tidsödande och oflexibelt. Den nya lagen syftar till att göra skuldsanering enklare och snabbare än vad det är idag.</p><p>Denna uppsats ämnar att utreda vad de krav som uppställs i Skuldsaneringslagen innebär från lagstiftarens sida och hur kraven har behandlats i praxis. Även de huvudsakliga förslagen till den nya Skuldsaneringslagen kommer att granskas.</p>

<p>Uppsatsen handlar om återvinning i konkurs vilket regleras i 4 kapitlet konkurslagen. Uppsatsen är främst inriktad på den generella återvinningsregeln i 4 kap. 5 § KL och återvinning av betalning i 4 kap. 10 § KL. I 4 kap. 10 § KL finns tre rekvisit för när en återvinning av betalning kan ske och det är om betalningen skett i förtid, om betalningen skett med osedvanliga betalningsmedel eller om betalningen avsevärt försämrat gäldenärend ekonomiska ställning. Det finns dock en möjlighet att undgå återvinning och det är om betalningen är att anse som ordinär. Frågan om återvinning har de senaste fem åren inte varit uppe till bedömning i avsevärt många fall, men det går att konstatera att rättstillämpningen gärna beviljar återvinning och det tror jag beror på det preventiva syfte återvinningsreglerna har.</p>

Skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 och innebär att överskuldsatta personer kan få en chans att bli skuldfria. Detta genom att under en begränsad tid leva på existensminimum och under denna tid avbetala så mycket som möjligt på sina skulder. Den bakomliggande orsaken till Skuldsaneringslagen var att efter 1980-talet hade de svenska hushållen ökat sin belåning avsevärt och fastighetskraschen i början av 1990-talet hade försatt många i en ekonomisk hopplös situation. För att avgöra vilka som ska beviljas skuldsanering ställer lagstiftaren vissa krav på vilken typ av skulder och under vilka förutsättningar som en gäldenär kan beviljas skuldsanering, dessa krav återfinns i 4 § Skuldsaneringslagen. Vad dessa krav innebär kan inte utläsas direkt ur lagtexten, utan en studie av förarbeten och praxis måste ske. Skuldsaneringslagen har nu funnit i 12 år och en mängd fall har varit upp till prövning i domstol och där har den huvudsakliga frågan varit om de krav som uppställs i 4 § har uppfyllts eller inte. Under denna tid har även Skuldsaneringslagen varit föremål för ett flertal statliga utredningar och dessa har utmynnat i ett förslag till en ny skuldsaneringslag. Den kritik som framkommit i utredningarna av Skuldsaneringslagen har i huvudsak bestått i att förfarandet är tidsödande och oflexibelt. Den nya lagen syftar till att göra skuldsanering enklare och snabbare än vad det är idag. Denna uppsats ämnar att utreda vad de krav som uppställs i Skuldsaneringslagen innebär från lagstiftarens sida och hur kraven har behandlats i praxis. Även de huvudsakliga förslagen till den nya Skuldsaneringslagen kommer att granskas.