This thesis discusses taxation of benefits, which shareholders and company leaders can enjoy from close corporations. The Government said in the government bill lead- ing to the amendments regarding taxation of benefits, that it should be the possibility alone to enjoy benefits that should be the reason to impose taxes on company lead- ers. The Swedish tax agency (Skatteverket) has agreed to that statement. In other words, it isn’t necessary that someone actually enjoys the company’s assets for pri- vate use, it is enough that they have the right of disposal of them in order to be taxed. The question that arises is how a benefit can be defined as something you can enjoy rather then something you actually enjoy. The objective of this thesis is to straighten out if there are legal grounds for imposing taxes on company leaders just because they have the right of disposal to the compa- ny’s assets, and in that case which those legal grounds are. Different courts have interpreted the law in different ways in a number of cases, which this thesis gives an account of. In summery, the conclusion is that there are a legal grounds for imposing these taxes on company leaders because of their right of disposal to the company’s assets. The case law has interpreted the law and the gov- ernment bill, and from that interpretation developed a rule that declares that owners and leaders in close corporations shall be taxed based on their right of disposal. The reason for this is that the vision for the enactor is to reach neutrality between people who run and own companies and people who are employed in a regular way. The rule that assess company leaders in close corporations because of their right of disposals preventing people from letting their company pay their private cost of living.

I uppsatsen utreds beskattningstidpunkten enligt den så kallade värdepappersregeln i 10 kap. 11 § IL när en anställd på förmånliga villkor förvärvar teckningsoptioner eller köpoptioner från sin arbetsgivare. Framställningen inriktas på dels frågan om vad som utgör ett värdepapper i skatterättslig mening, dels när ett sådant värdepapper ska anses förvärvat. Framförallt diskuteras, utifrån praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Skatterättsnämnden, under vilka förutsättningar förfoganderättsinskränkningar medför att en option tappar sin värdepappersstatus eller inte anses förvärvad. Det konstateras att HFD konsekvent utgår från civilrättens värdepappers- och förvärvsbegrepp, och att det således inte finns någon särskild skatterättslig definition av dessa begrepp. Avseende värdepappersbegreppet utmynnar analysen i att praxis ger en relativt god bild av vad som utgör ett värdepapper i den mening som avses i 10 kap. 11 § IL, men att rättsläget i flera avseenden är osäkert, särskilt avseende köpoptioner. Mer osäkerhet råder i fråga om när en option ska anses förvärvad, då praxis framförallt berört andra typer av instrument och civilrätten inte ger någon tydlig ledning.

No description available.

I Sverige styrs en mycket stor andel av de registrerade aktiebolagen av ett fåtal aktieägare som dessutom kan vara anställda i företaget. På grund av att dessa aktieägare har den reella beslutanderätten och kontrollen över företaget så finns det en stor risk att detta ägarförhållande utnyttjas för att uppnå omotiverade skatteförmåner. Genom att vidta vissa transaktioner av ekonomisk karaktär med bolaget kan ägarna omotiverat gynnas på bolagets bekostnad. För att förhindra att så sker har det sedan länge funnits regler av stoppkaraktär. Dessa har dock avskaffats och numera sker beskattning av sådana värdeöverföringar, eller förtäckta förmåner, enligt allmänna beskattningsregler.  Dessa återfinns i 11 kap. 1 § IL i inkomstslaget tjänst och 42 kap. 1 § IL i inkomstslaget kapital. En delägare som genom en viss transaktion gynnats på bolagets bekostnad, till följd av att denne inte lämnat skäligt vederlag, kan bli beskattad i något av dessa två inkomstslag med stora skillnader i skattebelastning. Vid förtäckt lön sker det i inkomstslaget tjänst och vid förtäckt utdelning i inkomstslaget kapital. Vilken av dessa regler som äger tillämplighet sköts per automatik av lagtexten i det fall delägarens roll är tydligt definierad. En delägare som enbart innehar ett ägande kan aldrig bli beskattad i inkomstslaget tjänst såsom förtäckt lön. Det kan däremot en delägare som också har bolaget som arbetsgivare, då det finns en arbetsprestation till grund för beskattningen i tjänst. Syftet med denna studie har varit att genom tillämpning av den rättsdogmatiska metoden fastställa gällande rätt, det vill säga genom en undersökning av regelsystemet få en klar bild av hur en delägare blir beskattad för en förtäckt förmån och vad som avgör i vilket inkomstslag detta sker, särskilt i de fall där beskattning kan ske i båda inkomstslagen.  Gränsdragningen mellan beskattning i tjänst och kapital är således ett aktuellt problem även idag och frågan är inte bara viktig ur statens synvinkel, utan även utifrån de enskilda medborgarnas vilka blir beskattade för dessa värdeöverföringar. De skattskyldiga är garanterade vissa rättssäkerhetsgarantier i lag. Den skatterättsliga legalitetsprincipen ställer upp vissa krav på såväl skattelagstiftningens utformning som myndigheternas rättstillämpning. Lagen ska vara klar och tydlig, så beskattningskonsekvenserna av en viss ekonomisk transaktion kan förutses av enskilda. Med tanke på att beskattning numera, sedan slopandet av stoppreglerna, sker enligt allmänna regler, kan det ifrågasättas om lagen verkligen uppfyller de krav som rättssäkerheten ställer, särskilt i de fall där delägaren innehar dubbla roller och som därmed skapar en oförutsebarhet i beskattningen. För att förhindra fåmansföretagare från att effektivt skatteplanera har staten åtskilliga gånger reviderat lagstiftningen på detta område i syfte att säkerställa sina skatteintäkter. Statens perspektiv har således varit det dominerande. Syftet med denna studie har därför även varit att mot denna bakgrund undersöka och fastställa gällande rätt för att sedan, utifrån de skattskyldigas perspektiv, undersöka om gällande regelverk såsom det är utformat idag, är lämpligt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.

No description available.

I denna framställning görs en kritisk granskning och analys av samspelet mellan regelverken för beskattning av incitamentsprogram och beskattning av ägare till fåmansföretag. Framställningen ämnar precisera hur olika rättigheter som följer av incitamentsprogram ska klassificeras skatterättsligt, när beskattningstidpunkten inträder och slutligen hur beskattningen påverkas av att programmet införs i ett fåmansföretag. Programmen utlöser enligt gällande rätt skatt i inkomstslagen tjänst och kapital. När en programdeltagare erhåller en rättighet utan att betala marknadsmässig ersättning uppstår en förmån. Denna ska, om rättigheten inte följer av en kvalificerad personaloption, alltid beskattas i inkomstslaget tjänst. Vad som blir centralt för beskattningen av incitamentsprogram är när beskattningstidpunkten för rättigheten infaller, vilket avgörs av hur rättigheten skatterättsligt klassificeras. Möjliga klassificeringar är: värdepapper, personaloption eller inget av dessa. I regel strävar både utfärdare och deltagare av incitamentsprogram efter en så tidig beskattningstidpunkt som möjligt. Ju tidigare förmånsbeskattning, desto mindre andel av rättighetens framtida värdeuppgång kommer beskattas i inkomstslaget tjänst och vara föremål för sociala avgifter. Införs programmet i ett fåmansföretag måste emellertid också det s.k. 3:12-regelverket beaktas. Om programdeltagaren är verksam i betydande omfattning kommer denne träffas av klyvningsreglerna i 3:12-regelverket och i stort sett all värdeuppgång kommer då beskattas i inkomstslaget tjänst – oavsett när den ovan nämnda beskattningstiden infaller. Framställningen pekar på att merparten av de som erbjuds att delta i incitaments-program i ett fåmansföretag kommer att träffas av klyvningsreglerna i 3:12-regelverket. Effekten blir då, oavsett skatterättslig kvalificering av incitamentsprogrammet, att beskattningen av programdeltagare i fåmansföretag förfelas på grund av 3:12-reglerna. Dagens rättsläge innebär att fåmansföretagens incitamentsverktygslåda är kraftigt begränsad. För att säkerställa konkurrenskraften för innovativa och entreprenöriella bolag med begränsad tillgång till kapital för löner till nyckelkompetens, måste dessa företag ges tillgång till hela arsenalen i incitamentsverktygslådan.

Dagens regleringar medger att fastighetsmäklare inte har någon skyldighet attinformera om de skatterättsliga konsekvenser som tillkommer med förvärv, boendeoch försäljning i en oäkta förening. Syftet med detta arbete var att undersöka vilkenkunskapsnivå mäklare besitter om de konsekvenser oäkta bostadsrättsföreningarmedför ur ett skatterättsligt perspektiv samt hur informationshanteringen vidförmedling av oäkta bostadsrätter hanteras i praktiken. Dessutom syftade arbetet tillatt undersöka om fastighetsmäklares råd- och upplysningsplikt har ett behov av attomfatta skatterättslig rådgivning i samband med förmedling av en bostadsrätt i enoäkta förening. Genom strukturerade samt semistrukturerade intervjuer harundersökningar om fastighetsmäklares kunskaper och informationshantering vidförmedling av bostäder i oäkta föreningar genomförts. Dessa undersökningarpåvisade en bristande kunskap inom ett flertal skatterättsliga frågor samt en varieradnivå av informationshanteringen i praktiken, något som kan leda till storaekonomiska konsekvenser för potentiella köpare. Således gjordes bedömningen attfastighetsmäklare inte har tillräckligt med kunskap vad gäller de skatterättsligaregleringarna i oäkta föreningar och att det följaktligen bör vara en skyldighet förfastighetsmäklare som åtagit sig ett uppdrag i en oäkta förening att kunna besvarafrågor av skatterättslig karaktär på ett korrekt sätt. Detta eftersom informationen kananses vara av betydelsefull karaktär för både köparen och säljaren. Vi föreslår enlagändring som fastslår att fastighetsmäklare som åtar sig uppdrag i oäktaföreningar, ska ha den kunskap som krävs för att kunna informera potentiella köpareom de skatterättsliga konsekvenser som uppstår. / With today's regulations, real estate agents do not have the obligation to informabout the tax legal consequences that come with acquisition, residence and sale inan inauthentic association. The purpose of this study is to investigate whetherbrokers have knowledge of the consequences of inauthentic associations from a taxlaw perspective and how the information is handled in practice. In addition, the studyaims to investigate whether real estate agents' advice and duty of disclosure shouldinclude tax legal advice in connection with the mediation of a condominium in aninauthentic association. Through structured interviews and semi-structuredinterviews, the study has investigated real estate agents' knowledge of inauthenticassociations and what information they give to speculators when brokering in aninauthentic association. These investigations showed a lack of knowledge in anumber of tax law matters as well as a very varied level of information given inpractice, something that we believe can lead to major financial consequences forboth buyers and sellers. Thus, we make the assessment that real estate agents donot have sufficient knowledge regarding the tax regulations in inauthenticassociations and that it should consequently be an obligation for real estate agentswho have undertaken an assignment in a inauthentic association that they must beable to answer questions of a tax nature in a correct manner, this because it can beconsidered important information for the buyer and the seller. We propose anamendment to the law which states that real estate agents who undertakeassignments in inauthentic associations must have the knowledge required to beable to inform potential buyers about the tax legal consequences that arise.

While fringe benefits create value in the employer-employee relationship, implicitly subsidized fringe ben-efits risk incurring economic deadweight losses. An increasingly common fringe benefit in Europe is the company car. Literature has showed how fringe benefits should be taxed for tax neutrality yet current taxations of fringe benefits cars in Europe have been found to cause significant deadweight losses. The prevalence of fringe benefits cars in Europe generally and Sweden specifically renders it relevant to in-vestigate how the taxation of fringe benefits cars affect economic welfare. Fringe benefits cars are also of interest for policy evaluations, both in their provision as fringe benefits in terms of equity as well as a means of transportation and climate change mitigation. Sweden has committed to ambitious GHG emission policy goals which directly relates the composition of the Swedish (company) car fleet. The thesis methodology was based on a Dutch framework for welfare equations and statistical methods such as regression analysis. Interviews were conducted with industry professionals to gain market insights and perspectives in the case of company cars. A deadweight loss was found as SEK 2 300 per fringe benefits car and the total market deadweight loss was estimated to SEK 186 million. The automobile market gives rise to many externalities and some fringe benefits car related were quantified. Internalizing a conservative externality estimate yields additional deadweight losses at SEK 425 per fringe benefits car. Many socioeconomic factors were found to be correlated with car expenditure, most of them positively: household income, age and a managerial like position. Gender as in female had a negative effect on car expenditure. The current taxation of fringe benefits cars (2014) is potentially problematic for Swedish policy goals concerning traffic safety, climate change and gender equity for three reasons. The current taxation of fringe benefits cars: (1) might have negative safety implications from a system perspective on traffic safety, (2) does not necessarily promote more environmental friendly cars on average and (3) is not gender neutral as women as a group has a statistically lower preference for expensive cars. / Löneförmåner kan skapa värde i relationen mellan arbetsgivare och anställda men riskerar genom skattein-ducerade implicita prisreduktioner att ge upphov till ekonomiska dödviktsförluster. En vanlig och allt vikti-gare löneförmån i Europa är förmånsbilen. Litteraturen har visat hur löneförmåner kan beskattas samtidigt som beskattningen av förmånsbilar i Europa har gett upphov till just sådana ekonomiska dödviktsförluster. Den stora andelen förmånsbilar i Europa generellt och Sverige specifikt gör det relevant att undersöka hur den nuvarande beskattningen av förmånsbilar (2014) påverkar den ekonomiska välfärden. Förmånsbilar är även av intresse för policyutvärdering, både i egenskap av löneförmån gällande jämställdhet och i egen-skap av transportmedel med dess miljöpåverkan. Sverige har förbundit sig till ambitiösa utsläppsmål av växthusgaser vilket direkt relaterar till den svenska (förmåns)bilflottans komposition. Metoden i denna studie grundade sig främst på ett holländskt ramverk för välfärdsberäkning och statis-tiska analysmetoder såsom regressionsanalys. Intervjuer har hållits med nyckelpersoner verksamma inom billeasing. Det observerades en dödviktsförlust på 2 300 SEK per förmånsbil med en total marknadsdödvik-tsförlust beräknas till 186 miljoner SEK. Marknaden för bilar ger upphov till många marknadsexternaliteter varav vissa relaterade till förmånsbilar kvantifierades i denna studie. Internaliseras ett konservativt estimat fås ytterligare dödviktsförluster av 425 SEK per förmånsbil. Flera socioekonomiska faktorer påverkade bilutgifter, de flesta hade en positiv effekt: hushållsinkomst, ålder och en chefsliknande position. Att vara kvinna påverkade däremot bilutgifter negativt. Den nuvarande beskattningen av förmånsbilar (2014) kan problematiseras av tre anledningar relaterade till svenska policymål för trafiksäkerhet, klimatförändringar och jämställdhet. Den nuvarande beskattningen av förmånsbilar: (1) kan ge upphov till negativa olyck-sexternaliteter utifrån ett systemperspektiv på säkerhet, (2) ger inte nödvändigtvis mer miljövänliga bilar i genomsnitt och (3) är inte könsneutral då kvinnor har en statistiskt lägre preferens för dyra bilar.

Uppsatsen syftar till att utreda två skatterättsliga frågor som uppkommit i samband med ett avvisat avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen avseende terminsavtal i ett incitamentsprogram. Frågorna är om terminer och terminsavtal utgör värdepapper och om eventuella förfoganderättsinskränkningar i dessa avtal har betydelse för förmånsbeskattningen. Utgångspunkten i uppsatsen är beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen som avvisades och det därtill hörande förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden. Utifrån de diskussioner som förts i uppsatsen kan författaren konstatera att terminer och terminsavtal kan klassificeras som värdepapper. Begreppet värdepapper är inte definierat i lagtext men utifrån praxis och doktrin samt viss EU-lagstiftning kan det utläsas att terminsavtal uppfyller de krav som ställs på en klassificering som värdepapper. När det gäller beskattning av en förmån krävs det att den anställde förvärvar ett värdepapper, annars utgör rättigheten en personaloption. Författaren anser att då ett terminsavtal ingår i ett incitamentsprogram så representerar det ett ekonomiskt värde för den anställde som ska förmånsbeskattas. Inom incitamentsprogrammen kan det finnas villkor och förfoganderättsinskränkningar. Dock har Högsta förvaltningsdomstolen i ett flertal fall kommit fram till att sådana begränsningar i den rättighet som förvärvas inte påverkar värdepappersstatusen hos rättigheten. Enligt ett av förarbetena så syftar värdepappersregeln till att förmånsbeskattning ska ske oavsett hur villkoren är utformade. Det som har framkommit i framställningen medför att författaren anser att det är märkligt att Högsta förvaltningsdomstolen inte tog beslut i frågan om förmånsbeskattning av terminsavtal. En konsekvens är att det kan leda till framtida problem med tillämpningen av värdepappersregeln i samband med terminsavtal. / The aim of this thesis is to examine two taxation questions that arise from the judgement by the Supreme Administrative Court regarding futures contracts in employee incentive plans. The questions concerns whether futures are to be classified as securities and if any restraint in the right of disposition might have an impact on the fringe benefits taxation according to chapter 10 section 11 of the Swedish Income Tax Act. As a result of the discussions in the thesis the author comes to the conclusion that futures might be classified as securities. The terminology regarding securities is not defined in the Swedish Income Tax Act but case-law and literature and also directives from the European Union stipulate demands that futures fulfil. According to the Swedish legislation it is crucial that the employee acquire a security in order for the fringe benefits taxation to apply. The author is of the opinion that when futures are a part of an employee incentive plan then they represent an economic value, which should be taxed as a benefit. The employee incentives plan could be restrained in the right of disposition. However the Supreme Administrative Court has in multiple cases found that it does not affect the classification of a security. The preparatory work shows that the purpose of chapter 10 section 11 in the Swedish Income Tax Act is to tax all benefits regardless of the restraints connected to them.  Based on the findings in the thesis the author is of the opinion that the decision by the Supreme Administrative Court regarding the fringe benefits taxation of futures is strange. This is because the decision might cause problem in the future interpretation of chapter 10 section 11 in the Swedish Income Tax Act.