No description available.

No description available.

Det har blivit allt vanligare att företag genomför aktieåterköp för att tillhandahålla aktier till incitamentsprogram. Tidigare forskning har visat att marknaden reagerar med en positiv avvikelseavkastning på 3-4 % kring annonseringen av ett återköpsprogram. Senare studier har funnit att återköpsprogram i samband med incitamentsprogram har en lägre positiv avvikelseavkastning kring annonseringsdagen. Syftet med vår studie är således att undersöka huruvida en avvikelseavkastning uppstår när ett företag annonserar att de ska starta ett återköpsprogram, där incitamentsprogram är den enda anledningen till aktieåterköpet. Vidare ämnar vi undersöka huruvida återköpsprogrammen minskar kostnaderna för företagets incitamentsprogram och såldes motiverar en positiv avvikelseavkastning. Resultatet i undersökningen visar ingen statistisk signifikant avvikelseavkastning under annonseringsdagen och nästföljande dag. Vidare finner vi att företagen genomsnittligt inte minskar kostnaderna för sina incitamentsprogram genom att genomföra återköpsprogram.

I uppsatsen utreds beskattningstidpunkten enligt den så kallade värdepappersregeln i 10 kap. 11 § IL när en anställd på förmånliga villkor förvärvar teckningsoptioner eller köpoptioner från sin arbetsgivare. Framställningen inriktas på dels frågan om vad som utgör ett värdepapper i skatterättslig mening, dels när ett sådant värdepapper ska anses förvärvat. Framförallt diskuteras, utifrån praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Skatterättsnämnden, under vilka förutsättningar förfoganderättsinskränkningar medför att en option tappar sin värdepappersstatus eller inte anses förvärvad. Det konstateras att HFD konsekvent utgår från civilrättens värdepappers- och förvärvsbegrepp, och att det således inte finns någon särskild skatterättslig definition av dessa begrepp. Avseende värdepappersbegreppet utmynnar analysen i att praxis ger en relativt god bild av vad som utgör ett värdepapper i den mening som avses i 10 kap. 11 § IL, men att rättsläget i flera avseenden är osäkert, särskilt avseende köpoptioner. Mer osäkerhet råder i fråga om när en option ska anses förvärvad, då praxis framförallt berört andra typer av instrument och civilrätten inte ger någon tydlig ledning.

<p>I Sverige började användandet av incitamentsprogram under 1980-talet. Sedan dess har formerna för incitamentsprogram utvecklats och de har kommit att bli allt vanligare och allt mer omfattande. Efter ett antal ”bonusskandaler” under början av 2000-talet blev det vanligare att koppla incitamentsprogrammen till någon form av motprestation. Det var våra funderingar kring hur kopplingen hänger ihop som ledde oss fram till problemformuleringen om det finns något samband mellan vd:ns rörliga ersättning och bolagets aktiekurs. Vi har utifrån en positivistisk syn behandlat problemet med ett deduktivt angreppssätt. Med en kvantitativ metod har vi undersökt sambandet i 66 svenska börsnoterade bolag. Undersökningen genomfördes via datainsamling från bolagens årsredovisningar under åren 2002-2006. De data som vi erhållit har analyserats statistiskt med hjälp av bland annat regressionsanalys. Den teoretiska grunden utgörs av agentteorin som kompletteras med motivations- och förväntningsteori. Tidigare forskning visar på blandade resultat när det gäller sambandet mellan ersättning och prestation. Tydligt är att det finns en mängd olika variabler som påverkar hur väl ett samband framträder, samt att åsikterna är delade om vilka dessa kan vara. De empiriska resultaten visar att det linjära sambandet mellan rörlig ersättning och kursutveckling är mycket svagt. Detta har varit den genomgående trenden i undersökningen. Vår undersökning har därför inte kunnat fastställa att det finns något samband mellan vd:ns rörliga ersättning och bolagets aktiekursutveckling. Den låga förklaringsgraden och de låga Betavärdena leder till slutsatsen att det är andra faktorer än de vi undersökt som påverkar vd:ns ersättning.</p>

No description available.

<p>Syftet med uppsatsen är dels att undersöka huruvida långsiktiga incitamentsprogram är lönsamma eller inte, och dels att ge förslag på hur långsiktiga bonussystemen bör vara utformade.</p><p>Teoriavsnittet tar upp agentteorin där agentens och principalens roller beskrivs samt hur dessa aktörer effektivast kan samarbeta. Vidare fördjupas diskussionen kring hur företag enklast kan</p><p>utforma incitamentsprogram för att kunna kringgå vanliga fallgropar. Avsnittet fortsätter sedan med att identifiera problem gällande programmens effekter på företagets långsiktiga utveckling. Slutligen diskuteras de olika räntabilitetsmåtten och alternativ till dessa som agerar måttstock vid bedömning av incitamentsprogram.</p><p>Undersökningen är utförd genom en kvantitativ studie baserad på sekundärdata under sex år. Urvalet består av 20 företag inom industribranschen där tio uttryckligen har incitamentsprogram och tio som inte har incitamentsprogram. Data har hämtats via årsredovisningar som ligger som grund för mätningar av samband genom statistiska hypotestest.</p><p>Resultaten från hypotestesten visar att det inte finns något samband mellan incitamentsprogram och högre avkastning/omsättningshastighet. Hypotestest har utförts för varje år samt ett test för en sammanslagning av alla åren. Utifrån resultaten från hypotestesten fastslogs att inget samband föreligger och utifrån detta har en modell kallad ”LTIP-triangeln” konstruerats som ett hjälpmedel till att fastställa vad som bör beaktas vid utformning av ett långsiktigt incitamentsprogram. Modellen tar upp aspekter som vad som bör mätas, hur belöningen ska se ut samt vad företagets chef de facto kan åstadkomma.</p>

Syftet med uppsatsen är dels att undersöka huruvida långsiktiga incitamentsprogram är lönsamma eller inte, och dels att ge förslag på hur långsiktiga bonussystemen bör vara utformade. Teoriavsnittet tar upp agentteorin där agentens och principalens roller beskrivs samt hur dessa aktörer effektivast kan samarbeta. Vidare fördjupas diskussionen kring hur företag enklast kan utforma incitamentsprogram för att kunna kringgå vanliga fallgropar. Avsnittet fortsätter sedan med att identifiera problem gällande programmens effekter på företagets långsiktiga utveckling. Slutligen diskuteras de olika räntabilitetsmåtten och alternativ till dessa som agerar måttstock vid bedömning av incitamentsprogram. Undersökningen är utförd genom en kvantitativ studie baserad på sekundärdata under sex år. Urvalet består av 20 företag inom industribranschen där tio uttryckligen har incitamentsprogram och tio som inte har incitamentsprogram. Data har hämtats via årsredovisningar som ligger som grund för mätningar av samband genom statistiska hypotestest. Resultaten från hypotestesten visar att det inte finns något samband mellan incitamentsprogram och högre avkastning/omsättningshastighet. Hypotestest har utförts för varje år samt ett test för en sammanslagning av alla åren. Utifrån resultaten från hypotestesten fastslogs att inget samband föreligger och utifrån detta har en modell kallad ”LTIP-triangeln” konstruerats som ett hjälpmedel till att fastställa vad som bör beaktas vid utformning av ett långsiktigt incitamentsprogram. Modellen tar upp aspekter som vad som bör mätas, hur belöningen ska se ut samt vad företagets chef de facto kan åstadkomma.

I Sverige började användandet av incitamentsprogram under 1980-talet. Sedan dess har formerna för incitamentsprogram utvecklats och de har kommit att bli allt vanligare och allt mer omfattande. Efter ett antal ”bonusskandaler” under början av 2000-talet blev det vanligare att koppla incitamentsprogrammen till någon form av motprestation. Det var våra funderingar kring hur kopplingen hänger ihop som ledde oss fram till problemformuleringen om det finns något samband mellan vd:ns rörliga ersättning och bolagets aktiekurs. Vi har utifrån en positivistisk syn behandlat problemet med ett deduktivt angreppssätt. Med en kvantitativ metod har vi undersökt sambandet i 66 svenska börsnoterade bolag. Undersökningen genomfördes via datainsamling från bolagens årsredovisningar under åren 2002-2006. De data som vi erhållit har analyserats statistiskt med hjälp av bland annat regressionsanalys. Den teoretiska grunden utgörs av agentteorin som kompletteras med motivations- och förväntningsteori. Tidigare forskning visar på blandade resultat när det gäller sambandet mellan ersättning och prestation. Tydligt är att det finns en mängd olika variabler som påverkar hur väl ett samband framträder, samt att åsikterna är delade om vilka dessa kan vara. De empiriska resultaten visar att det linjära sambandet mellan rörlig ersättning och kursutveckling är mycket svagt. Detta har varit den genomgående trenden i undersökningen. Vår undersökning har därför inte kunnat fastställa att det finns något samband mellan vd:ns rörliga ersättning och bolagets aktiekursutveckling. Den låga förklaringsgraden och de låga Betavärdena leder till slutsatsen att det är andra faktorer än de vi undersökt som påverkar vd:ns ersättning.

No description available.