No description available.

Denna uppsats undersöker hur några svenska PE-bolag hanterar styrelsen och företagsledningen i det förvärvade portföljbolaget.    Tidigare studier har fokuserat på frågor rörande investeringskriterier samt hur PE-bolag arbetar för att skapa värde i sina portföljbolag. Det ekonomiska perspektivet har i många fall studerats närmare, medan ledningsperspektivet inte fått liknande uppmärksamhet, vilket gör ämnet relevant att studera.   Utifrån litteraturgenomgången skapades förväntningar på studiens resultat. En analysmodell konstruerades för att undersöka detta. Genom semistrukturerade intervjuer undersöktes vilka förändringar som sker i styrelsen och företagsledningen samt hur PE-bolagen arbetar med ansvar, samarbete och incitamentsprogram. Resultaten visar att styrelsen genomgår förändringar i form av att nya nyckelpersoner tillsätts. Vidare sker det inga större förändringar i företagsledningen, eftersom utgångspunkten aldrig är att ersätta VD:n. Resultaten visar även på att PE-bolagen använder sig av incitamentsprogram, där de kan se olika ut och rikta sig mot olika ledningspersoner inom portföljbolaget. Slutligen kan det konstateras att samarbete är en viktig del för en lyckad investering, där det även har identifierats ytterligare en faktor för ett lyckat samarbete; tillit. / This paper examines how some Swedish private equity firms manage the board and executive management in the acquired portfolio company.   Previous studies have primarily focused on issues related to investment criteria and how PE firms work to create value in their portfolio companies. The economic perspective has often been closely examined, while the management perspective has not received similar attention, making the topic relevant for study.   Based on the literature review, expectations for the study's results were developed, and an analytical model was constructed to investigate this. Through semi-structured interviews, changes in the board and executive management were examined, along with how PE firms address responsibility, collaboration, and incentive programs. The results indicate that the board undergoes changes with the appointment of new key personnel. Furthermore, there are no significant changes in the executive management, as the starting point is never to replace the CEO. The results also demonstrate that PE firms utilize incentive programs, which may vary and target different executives within the portfolio company. Finally, it can be concluded that collaboration is a crucial component for a successful investment, where an additional factor for successful collaboration has been identified: trust.

Incentives are a well-known concept which primarily are used to motivate, recruit and keep employees within the organization. Financial incentives are associated with monetary reward in exchange for an achieved goal or performance. Non-financial incentives are on the other hand associated with non-monetary rewards such as appreciation, to praise, responsibility, education and evolvement. This essay aims to create an understanding for how the start-up companies are using financial and non-financial incentives. We base our results from an owners perspective and are using five interviews with the CEO of each company. The questions had a focus within incentives as well as recruitment and to keep key competence. The result showed that the start-up companies are mainly using non-financial incentives and that they generally experience themselves to be competitive on the labour market. Though there is a lack of competence within programming in their trade and all respondents agree that the start-up companies is an underdog among the large and more established companies, in the competition of key competence. Since the previous studies within this subject is lacking, we hope to contribute with increased understanding of how start-up companies are using financial and non-financial incentives.

Att arbeta i olika typer av arbetsgrupper är idag vanligt förekommande i organisationer, och många företag tillämpar någon form av incitamentsprogram med rörlig lön för att motivera arbetsgrupperna till högre prestationer. Den forskning som finns är framförallt genomförd i laboratoriemiljö och undersöker hur individer påverkas av olika faktorer såsom andel rörlig lön och storlek på arbetsgrupper. Dock finns en brist på forskning som undersöker hur dessa program påverkar till exempel motivation och samarbete i verkliga miljöer. Syftet med denna studie är att studera hur incitamentsprogram för grupper kan utformas. Med studien vill vi ge företag ökad kunskap om hur de kan utforma incitamentsprogram för att öka prestationen i sina arbetsgrupper. Studien har en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med totalt 15 personer ur två säljorganisationer i ett tjänsteföretag med verksamhet spridd över hela Sverige. Genom intervjuerna har vi sökt få svar på hur olika aspekter av incitamentsprogram för grupper motiverar de individuella medarbetarna samt påverkar samarbetet. Respondenternas svar antyder att faktorer som gruppstorlek, andel rörlig lön och frekvens på utbetalningar alla påverkar hur medarbetare beskriver att de motiveras av incitamentsprogrammen. Därutöver har att ett tydligt syfte och klara spelregler framträtt som avgörande för hur incitamentsprogrammen tas emot av de anställda, vilket har föranlett oss att ge ett förslag på hur befintliga modeller kan kompletteras. / Today it is very common to work in different types of teams in organizations, and companies are applying incentive programs with variable salary to motivate their teams to increase performance. Existing research is primarily done in laboratory environments and only analyzes how individuals are affected by various factors, such as share of variable salary and team size. However, previous studies are missing to investigate how these programs affect for instance, motivation and collaboration in real environments. The aim of this study is therefore to study how incentive programs for groups in can be designed. With this study we want to give companies a deeper understanding for how they can design incentive programs to increase the performance in their teams. The study has a qualitative approach. Semi-structured interviews have been performed with a total of 15 persons from two sales organizations in a service company with its business spread over the whole of Sweden. Through the interviews we searched for answers to how different aspects of team-based incentive programs motivate the individual employees and how they affect collaboration. The respondent’s answers suggest that factors such as size of the team, share of variable salary and frequency of payments, all affect how employees describe how they are motivated by the incentive program. In addition, a clear purpose and a set of rules emerged as vital parts for how the incentive program will be received by the employees. This led us to propose how existing models may be complemented. The language of this thesis is Swedish.

<p>Bakgrund: Den första januari 2005 övergår Sverige till att redovisa enligt IAS/IFRS. IFRS 2 behandlar aktierelaterade ersättningar och innebär att dessa ersättningar skall redovisas som en kostnad i resultaträkningen med eget kapital som motkonto. Reglerna skall appliceras retroaktivt i syfte att skapa ett jämförelse år i redovisningen varför IFRS 2 även får effekter på 2004 års redovisning.</p><p>Syfte: Kartlägga de ekonomiska effekterna av IFRS 2 på 2004 års resultat och eget kapital, samt att undersöka hur utvecklingen av nytecknade aktierelaterade ersättningsprogram sett ut sedan 1999. Studien kommer även att undersöka hur utvalda företags inställning till aktierelaterade ersättningsprogram har påverkats till följd av IFRS 2.</p><p>Metod: I studien har dels en surveyundersökning av kvantitativ karaktär genomförts för att studera samtliga företag på Stockholmsbörsens A-lista. En fallstudie av kvalitativ karaktär har även genomförts på tre av dessa företag.</p><p>Resultat/Analys: 16 av de totalt 53 studerade företagen påverkas ekonomiskt av IFRS 2. Effekterna på resultat, eget kapital och resultat per aktie är både positiva och negativa. En tydlig trend kan urskiljas avseende nytecknandet av ersättningsavtal per år. Trenden ökar fram till 2002 för att sedan minska successivt åren därpå. De företag som ingått i fallstudien har inte förändrat sin inställning till aktierelaterade ersättningar, däremot har två av företagen sett ökade fördelar med aktie- jämfört med optionsprogram.</p><p>Slutsatser: Studien visar inte på någon koppling mellan effekterna på resultatet och effekterna på det egna kapitalet i företagen. Däremot framträdde en tydlig koppling mellan storleken på 2004 års resultat och den redovisade effekten i resultaträkningen. IFRS 2 kommer inte att leda till att företagen slutar använda sig av aktierelaterade ersättningar. Det är tydligt att det är färre företag som tecknar nya avtal nu jämfört med 2002. Ingenting tyder dock på att detta skulle beror på IFRS 2 då avtagande i antalet nytecknade avtal startade redan innan IFRS 2 presenterades av IASB. Fallstudien visar att IFRS 2 inte påverkar de studerade företagens intresse att även i fortsättningen använda sig av aktierelaterade ersättningsprogram. De tre företagen i fallstudien upplever sina ekonomiska effekter till följd av IFRS 2 som minimala.</p>

Bakgrund: Den första januari 2005 övergår Sverige till att redovisa enligt IAS/IFRS. IFRS 2 behandlar aktierelaterade ersättningar och innebär att dessa ersättningar skall redovisas som en kostnad i resultaträkningen med eget kapital som motkonto. Reglerna skall appliceras retroaktivt i syfte att skapa ett jämförelse år i redovisningen varför IFRS 2 även får effekter på 2004 års redovisning. Syfte: Kartlägga de ekonomiska effekterna av IFRS 2 på 2004 års resultat och eget kapital, samt att undersöka hur utvecklingen av nytecknade aktierelaterade ersättningsprogram sett ut sedan 1999. Studien kommer även att undersöka hur utvalda företags inställning till aktierelaterade ersättningsprogram har påverkats till följd av IFRS 2. Metod: I studien har dels en surveyundersökning av kvantitativ karaktär genomförts för att studera samtliga företag på Stockholmsbörsens A-lista. En fallstudie av kvalitativ karaktär har även genomförts på tre av dessa företag. Resultat/Analys: 16 av de totalt 53 studerade företagen påverkas ekonomiskt av IFRS 2. Effekterna på resultat, eget kapital och resultat per aktie är både positiva och negativa. En tydlig trend kan urskiljas avseende nytecknandet av ersättningsavtal per år. Trenden ökar fram till 2002 för att sedan minska successivt åren därpå. De företag som ingått i fallstudien har inte förändrat sin inställning till aktierelaterade ersättningar, däremot har två av företagen sett ökade fördelar med aktie- jämfört med optionsprogram. Slutsatser: Studien visar inte på någon koppling mellan effekterna på resultatet och effekterna på det egna kapitalet i företagen. Däremot framträdde en tydlig koppling mellan storleken på 2004 års resultat och den redovisade effekten i resultaträkningen. IFRS 2 kommer inte att leda till att företagen slutar använda sig av aktierelaterade ersättningar. Det är tydligt att det är färre företag som tecknar nya avtal nu jämfört med 2002. Ingenting tyder dock på att detta skulle beror på IFRS 2 då avtagande i antalet nytecknade avtal startade redan innan IFRS 2 presenterades av IASB. Fallstudien visar att IFRS 2 inte påverkar de studerade företagens intresse att även i fortsättningen använda sig av aktierelaterade ersättningsprogram. De tre företagen i fallstudien upplever sina ekonomiska effekter till följd av IFRS 2 som minimala.

Bakgrund och problem: Efter införandet av IFRS 2 ska svenska börsbolag behandla aktierelaterade ersättningar som en kostnad i redovisningen. Då detta inte krävdes tidigare, medförde de nya reglerna diskussioner om vilka konsekvenserna skulle bli. Frågan är om kostnadsföringen av dessa ersättningar lett till att bolag utformat sina aktierelaterade incitamentsprogram annorlunda efter införandet av IFRS 2. Syfte: Att undersöka om införandet av IFRS 2 har påverkat svenska börsbolags utformning av aktierelaterade incitamentsprogram samt förklara orsaken till en eventuell förändring. Metod/Empiri: Information har samlats in via årsredovisningar från 42 svenska noterade bolag under en tidsperiod av tio år. Datamaterialet analyseras genom observationer och regressionsanalyser där isolering sker av påverkan från företagsspecifika faktorer. Slutsatser: Studien visar på att förekomsten av optionsprogram minskar under åren 2003 och 2005 samtidigt som antalet aktieprogram ökar. Förändringen sker samtidigt som införandeprocessen av IFRS 2 och stämmer överens med antagandet om att kostnadsföringen av aktierelaterade ersättningar ligger bakom förändringen. Att kostnadsföring påverkar bolagsbeslut i utformning av incitamentsprogram överensstämmer med studier, som visar att beslutsfattare i bolag anser att bolagets intressenter koncentrerar sig på den redovisade vinsten. / Background and problem: Swedish listed companies treat share-based payments as an expense since the adoption of IFRS 2. The adoption meant a change compared to previous accounting treatment, which triggered discussions regarding the consequences of such expensing. The question is if the expensing of share-based payments resulted in changes in the design of share-based incentive programs. Aim: Investigate whether the adoption of IFRS 2 has affected the design of share-based incentive programs in Swedish listed companies and explain the reason for such change. Method/Empirics: Information has been collected through annual reports from 42 Swedish listed companies over a period of ten years. In order to analyze the impact of IFRS 2, observations are made together with regression analysis where the impact of firm-specific determinants is accounted for. Conclusions: The existence of option plans are reduced between 2003 and 2005, while the number of share plans is increasing. The change takes place at the same time as the implementation process of IFRS 2 and is consistent with the assumption that the mandatory expensing of share-based payments is causing the change. The reason for expensing affecting corporate decisions regarding share-based incentive programs is that decision makers believes that company stakeholders focuses on reported earnings.

I denna framställning görs en kritisk granskning och analys av samspelet mellan regelverken för beskattning av incitamentsprogram och beskattning av ägare till fåmansföretag. Framställningen ämnar precisera hur olika rättigheter som följer av incitamentsprogram ska klassificeras skatterättsligt, när beskattningstidpunkten inträder och slutligen hur beskattningen påverkas av att programmet införs i ett fåmansföretag. Programmen utlöser enligt gällande rätt skatt i inkomstslagen tjänst och kapital. När en programdeltagare erhåller en rättighet utan att betala marknadsmässig ersättning uppstår en förmån. Denna ska, om rättigheten inte följer av en kvalificerad personaloption, alltid beskattas i inkomstslaget tjänst. Vad som blir centralt för beskattningen av incitamentsprogram är när beskattningstidpunkten för rättigheten infaller, vilket avgörs av hur rättigheten skatterättsligt klassificeras. Möjliga klassificeringar är: värdepapper, personaloption eller inget av dessa. I regel strävar både utfärdare och deltagare av incitamentsprogram efter en så tidig beskattningstidpunkt som möjligt. Ju tidigare förmånsbeskattning, desto mindre andel av rättighetens framtida värdeuppgång kommer beskattas i inkomstslaget tjänst och vara föremål för sociala avgifter. Införs programmet i ett fåmansföretag måste emellertid också det s.k. 3:12-regelverket beaktas. Om programdeltagaren är verksam i betydande omfattning kommer denne träffas av klyvningsreglerna i 3:12-regelverket och i stort sett all värdeuppgång kommer då beskattas i inkomstslaget tjänst – oavsett när den ovan nämnda beskattningstiden infaller. Framställningen pekar på att merparten av de som erbjuds att delta i incitaments-program i ett fåmansföretag kommer att träffas av klyvningsreglerna i 3:12-regelverket. Effekten blir då, oavsett skatterättslig kvalificering av incitamentsprogrammet, att beskattningen av programdeltagare i fåmansföretag förfelas på grund av 3:12-reglerna. Dagens rättsläge innebär att fåmansföretagens incitamentsverktygslåda är kraftigt begränsad. För att säkerställa konkurrenskraften för innovativa och entreprenöriella bolag med begränsad tillgång till kapital för löner till nyckelkompetens, måste dessa företag ges tillgång till hela arsenalen i incitamentsverktygslådan.

Share-based incentive programs have become increasingly common in Sweden. At the same time, there is criticism of whether these have a positive effect on companies or not. The programs are intended to solve the so-called principal-agent problem, which arises when the ownership and control in a company are separated. Share-based incentive programs are intended to solve this dilemma by making the employees who participate in the program’s shareholders of the company. This study has examined whether share-based incentive programs benefit the companies’ shareholders. The study investigates this by using a first-difference method, based on the publicly traded companies at Nasdaq Stockholm. The study takes support from the principal-agent theory, the managerial power theory, and other studies within the field. The result from the study shows that there is no significant difference between the companies that use the share-based incentive programs and the companies that do not. Based on this result, it is concluded that share-related incentive programs do not benefit shareholders. / Aktierelaterade incitamentsprogram blir allt vanligare i Sverige. Samtidigt finns det kritik mot huruvida dessa har en positiv effekt för företag eller inte. Programmen är tänkta att lösa det så kallad agentproblemet, som uppstår när ägandet och kontrollen i företag är separerade. Aktierelaterade incitamentsprogram är tänkta att lösa detta dilemma genom att göra de anställda som deltar i programmen till aktieägare i företaget. Denna studie har därför valt att undersöka huruvida aktierelaterade incitamentsprogram gynnar bolagets aktieägare. Studien undersöker detta genom att använda sig av en first-difference metod som baseras på bolagen på Stockholmsbörsen. Studien tar stöd från agentteorin, managerial power teorin samt tidigare forskning inom området. Resultatet från studien visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan bolagen som använder sig av de aktierelaterade incitamentsprogrammen och bolagen som inte använder sig av programmen. Utifrån detta resultat dras slutsatsen att aktierelaterade incitamentsprogram inte gynnar aktieägare.

High and medium-voltage digital substations play an essential role in the energy transition since they are part of the equipment required to deploy smart grids. With the gradual increase of smart grids, energy systems are becoming more flexible with the growing penetration of renewable energies and distributed energy generation. Simultaneously, the energy system’s efficiency increases, with load supply precisely where required and reduced losses. Medium voltage stations have not been upgraded gradually like high voltage stations; therefore, most of Stockholm’s medium voltage stations are considered old and do not include digital remote monitoring or remote-control features. These conventional stations must be retrofitted with digital technology or replaced with new digitized stations. Previous studies show the technical potential of updating non-digitized stations to reduce interruption times. Still, a systematic assessment of these types of projects’ profitability is missing. This project aims to perform a techno-economic assessment for retrofitting conventional urban medium voltage substations with digital technology, modeling different configurations of digitalization (levels 1 and 2) to suggest the most convenient set-up, balancing the technical and economic facets. Furthermore, it investigates the prospect and profitability of reducing interruption times by 50% with the digitization of substations. The methodology proposed used a reference test system based on the most representative type of network for an urban medium voltage network in Stockholm: A Double cable – open loop structure consisting of 5 single cable secondary substations. A calculation method was performed to obtain the expected results evaluating all the possible combinations of digitalized stations in the feeder line. Results suggest that the best outcome is formed by the last station retrofitted with remote control (level 2) and the other four stations with monitoring (level 1). This setup could reduce SAIDI by 71% and the total customer costs by 26.3%. To make this outcome profitable, a reduction in Omexom Labor Costs of 13.6% is required if a discount rate of 7% is used, but if this value is below 4.65%, a reduction in Labor Costs is unnecessary. Furthermore, results show that a set-up of 5 monitoring digitized stations can reduce SAIDI by 56.8%. Thus, it aligns with Ellevio’s objective to reduce by half their interruption times. A reduction of 12.9% in Labor Costs would be required to achieve this as a profitable setup; on the other hand, if the discount rate is below 4.65%, it is unnecessary. / Digitala hög- och medelspänningsstationer spelar en avgörande roll i energiomställningen eftersom de är en del av den utrustning som krävs för att implementera smarta elnät. Med den gradvisa ökningen av smarta elnät blir energisystemen mer flexibla med den ökande penetrationen av förnybar energi och distribuerad energiproduktion. Samtidigt ökar energisystemets effektivitet, med lastförsörjning precis där det behövs och minskade förluster. Medelspänningsstationerna har inte uppgraderats gradvis som högspänningsstationerna; därför anses de flesta av Stockholms medelspänningsstationer vara gamla och inkluderar inte digital fjärrövervakning eller fjärrstyrningsfunktioner. Dessa konventionella stationer måste antingen uppgraderas med digital teknik eller ersättas med nya digitaliserade stationer. Tidigare studier visar den tekniska potentialen att uppdatera icke-digitaliserade stationer för att minska avbrottstiderna, men en systematisk bedömning av lönsamheten för sådana projekt saknas. Detta projekt syftar till att utföra en teknisk-ekonomisk utvärdering för att uppgradera konventionella urbana medelspänningsstationer med digital teknik, genom att modellera olika konfigurationer av digitalisering (nivå 1 och 2) för att föreslå den mest lämpliga uppställningen, där tekniska och ekonomiska aspekter balanseras. Dessutom ska möjligheterna och lönsamheten för att minska avbrottstiderna med 50% genom digitalisering av stationer undersökas. Den föreslagna metoden använder ett referenstestsystem baserat på den mest representativa typen av nätverk för ett urbant medelspänningsnät i Stockholm: en dubbelkabel - öppen slingstruktur bestående av 5 enskilda kabelunderstationer. En beräkningsmetod användes för att få de förväntade resultaten genom att utvärdera alla möjliga kombinationer av digitaliserade stationer i matarledningen. Resultaten antyder att det bästa resultatet uppnås genom att den sista stationen uppgraderas med fjärrstyrning (nivå 2) och de andra fyra stationerna med övervakning (nivå 1). Denna uppställning kan minska SAIDI med 71% och totala kundkostnader med 26.3%. För att göra detta resultat lönsamt krävs en minskning av Omexom arbetskostnader med 13.6% om en diskonteringsränta på 7% används, men om detta värde är under 4.65% behövs ingen minskning av arbetskraftskostnader. Dessutom visar resultaten att en uppställning med 5 övervakningsdigitaliserade stationer kan minska SAIDI med 56.8%. Detta stämmer överens med Ellevios mål att halvera sina avbrottstider. En minskning av arbetskraftskostnader med 12.9% skulle krävas för att uppnå detta som en lönsam uppställning. Å andra sidan, om diskonteringsräntan är under 4.65%, finns det ingen anledning att minska arbetskraftskostnader.