In Swedish law, likewise many other Nordic countries’ laws, the term interest is not defined. Due to the absence of a definition, numerous issues have arisen regarding ones taxation in the Swedish taxation law, one of the greatest difficulties being the demarcation between dividends and capital gain. This issue has been debated extensively in juridical literature, and ultimately it has commonly been resolved in case law. Due to the fact that the taxation of interest varies from the taxation of dividend or capital gains, it is of great importance how a cash flow is classified. The purpose of this essay is to study the term interest in the Swedish taxation law by illustrating the issues that the lack of a definition has led to and how it may have affected the taxation of income. By investigating this, we have analyzed whether or not a legal definition would be beneficial and desirable. Interest is originally derived from economics, thereby is this aspect essential and interesting to considerate even when studying the legal aspect of it. The economical standpoint may vary from the legal approach. It is therefore of importance to reflect on how the economical term of interest relates to the juridical one. When trying to define interest one ought to consider the relationship between taxation and accounting. When studying this correlation, we could conclude that an unequivocal definition of the term interest would be neither beneficial nor desirable. However, when classifying a cash flow as interest, a number of prerequisites could be formulated on the basis of court law and juridical literature. Among these criterions, one of the most essential seems to be the one regarding foreseeability: a rate of return that a creditor receives from a debtor must be predictable to be considered interest. It can be established that the question regarding which cash flows may be defined as interest is far more intricate and extensive than this study can show. During the course of this essay, we also came to the conclusion that the question regarding the classification of a cash flow ought to be divided into three different questions: Is it interest? Is it treated as interest? Should the cash flow as a whole or just partly be treated as interest? In this essay, we have approached the two first questions, whereas the third is yet to be discussed.

I dag är det allt vanligare att en anställd någon gång under sitt arbetsliv arbetar utomlands under en period. I en sådan situation finns risk för att inkomsten från utlandet blir dubbelbeskattad. För lindrande eller undanröjande av internationell juridisk dubbelbeskattning finns bland andra regler i IL för att förhindra sådan dubbelbeskattning. Dessa regler kallas sexmånaders- och ettårsregeln och kommer till uttryck i 3 kap 9§ IL. Reglerna leder till hel eller delvis skattefrihet för de inkomster den utsände har under utsändningstiden.  Sexmånaders- och ettårsregeln är enkla att tillämpa och undanröjer effektivt internationell juridisk dubbelbeskattning. En situation där oförutsägbarhet föreligger är dock den när utsända arbetstagare, under sin vistelse i utlandet, väljer att bo i ett annat land än verksamhetslandet. För detta förevarande förhållande finns inget stadgat i lagtext, inga uttalanden finns om detta i förarbetena och inte heller finns någon ledning i rättspraxis. Den enda ledningen som i nuläget finns för de utsända arbetstagare vilka inte är bosatta i verksamhetslandet är två ställningstaganden från SKV samt ett förhandsbesked från SRN. SKV uttalar i ett av ställningstagandena att utsända arbetstagare, vilka inte bor i verksamhetslandet, inte kan använda sig av sexmånaders- eller ettårsregeln. SRN kommer till helt motsatt slutsats och menar att dessa utsända arbetstagare kan omfattas av sexmånaders- och ettårsregeln. Dessutom är SRN:s förhandsbesked i skrivande stund överklagat till HFD. Sammanfattningsvis anser jag att sexmånaders- samt ettårsregeln är oförutsägbara för utsända arbetstagare vilka inte bor i verksamhetslandet då det i dagsläget inte ens är säkert att dessa utsända arbetstagare omfattas av dessa regler. / Today it is increasingly common for employees at some time during their careers to work abroad for a period of time. These employees carry a considerable risk for double taxation. For alleviation or elimination of international juridical double taxation there are, among others, two rules in Swedish Tax Law to prevent such double taxation. These rules are known as the Six-month-rule and One-year-rule and are stated in the Swedish Income Tax Law. These rules releases tax duty for the foreign income earned during the time abroad for work purposes. However, there are employees who, during their time abroad, choose to live in another country than in the country in which they work. For these employees, the situation regarding their taxation is very unsure. Currently there is great uncertainty of whether the abovementioned rules apply to these employees or not. Today, there is no statement in law, in the preambles or even in case law that could be of guidance for the abovementioned situation. For guidance when accessing this situation, one has to rely on two positions from the Swedish Tax Agency and one foregone decision from the Swedish Tax Board. The Swedish Tax Board came to the conclusion, unlike the Tax Agency, that these concerned employees could apply, at least the One-year-rule. The foregone decision is now appealed to the Swedish High Court of Administration. My conclusion is that the Six-month-rule as well as the One-year-rule concerning employees which during their work abroad chooses to live in another country than the country in which they work is a uncertain area of law and these rules are mostly unpredictable.

No description available.

I Sverige styrs en mycket stor andel av de registrerade aktiebolagen av ett fåtal aktieägare som dessutom kan vara anställda i företaget. På grund av att dessa aktieägare har den reella beslutanderätten och kontrollen över företaget så finns det en stor risk att detta ägarförhållande utnyttjas för att uppnå omotiverade skatteförmåner. Genom att vidta vissa transaktioner av ekonomisk karaktär med bolaget kan ägarna omotiverat gynnas på bolagets bekostnad. För att förhindra att så sker har det sedan länge funnits regler av stoppkaraktär. Dessa har dock avskaffats och numera sker beskattning av sådana värdeöverföringar, eller förtäckta förmåner, enligt allmänna beskattningsregler.  Dessa återfinns i 11 kap. 1 § IL i inkomstslaget tjänst och 42 kap. 1 § IL i inkomstslaget kapital. En delägare som genom en viss transaktion gynnats på bolagets bekostnad, till följd av att denne inte lämnat skäligt vederlag, kan bli beskattad i något av dessa två inkomstslag med stora skillnader i skattebelastning. Vid förtäckt lön sker det i inkomstslaget tjänst och vid förtäckt utdelning i inkomstslaget kapital. Vilken av dessa regler som äger tillämplighet sköts per automatik av lagtexten i det fall delägarens roll är tydligt definierad. En delägare som enbart innehar ett ägande kan aldrig bli beskattad i inkomstslaget tjänst såsom förtäckt lön. Det kan däremot en delägare som också har bolaget som arbetsgivare, då det finns en arbetsprestation till grund för beskattningen i tjänst. Syftet med denna studie har varit att genom tillämpning av den rättsdogmatiska metoden fastställa gällande rätt, det vill säga genom en undersökning av regelsystemet få en klar bild av hur en delägare blir beskattad för en förtäckt förmån och vad som avgör i vilket inkomstslag detta sker, särskilt i de fall där beskattning kan ske i båda inkomstslagen.  Gränsdragningen mellan beskattning i tjänst och kapital är således ett aktuellt problem även idag och frågan är inte bara viktig ur statens synvinkel, utan även utifrån de enskilda medborgarnas vilka blir beskattade för dessa värdeöverföringar. De skattskyldiga är garanterade vissa rättssäkerhetsgarantier i lag. Den skatterättsliga legalitetsprincipen ställer upp vissa krav på såväl skattelagstiftningens utformning som myndigheternas rättstillämpning. Lagen ska vara klar och tydlig, så beskattningskonsekvenserna av en viss ekonomisk transaktion kan förutses av enskilda. Med tanke på att beskattning numera, sedan slopandet av stoppreglerna, sker enligt allmänna regler, kan det ifrågasättas om lagen verkligen uppfyller de krav som rättssäkerheten ställer, särskilt i de fall där delägaren innehar dubbla roller och som därmed skapar en oförutsebarhet i beskattningen. För att förhindra fåmansföretagare från att effektivt skatteplanera har staten åtskilliga gånger reviderat lagstiftningen på detta område i syfte att säkerställa sina skatteintäkter. Statens perspektiv har således varit det dominerande. Syftet med denna studie har därför även varit att mot denna bakgrund undersöka och fastställa gällande rätt för att sedan, utifrån de skattskyldigas perspektiv, undersöka om gällande regelverk såsom det är utformat idag, är lämpligt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.

No description available.

No description available.

<p>Byten har inte ägnats speciellt stort utrymme vare sig i doktrin eller i lag. Det råder till följd härav osäkerhet angående hur byte skall hanteras och vilka skattemässiga och redovisningsmässiga problem som kan aktualiseras vid intäktsrapportering av byte. Problem kan bland annat uppstå till följd av bristande överensstämmelse mellan redovisningsrättsliga och skatterättsliga regler. Ett exempel på detta är förutsättningarna för när ett byte medför att en intäkt realiseras. Det är inte heller alldeles oproblematiskt att vid byte särskilja prövning av omfångsfrågan från prövning av periodfrågan. </p><p>Det som sker vid ett byte är i grova drag att någonting lämnas och någonting annat tas emot. Liknade förändring i tillgångsinnehav kan uppfattas även vid andra transaktioner, vilket medför svårigheter att i vissa fall avgöra om ett byte faktiskt har ägt rum. Det är av grundläggande betydelse att fastställa om en transaktion utförts som ett led i en bytesaffär då andra rättshandlingar kan medföra helt andra rättsföljder. </p><p>När byte beaktas är det centralt att se på olika handlingsalternativ utifrån ett helhetsperspektiv. Detta är viktigt såväl för att kunna avgöra om ett byte företagits som för att finna en fungerande lösning för hantering av de situationer då konflikt mellan redovisningsrättsliga och skatterättsliga reglerna uppstår.</p>

Byten har inte ägnats speciellt stort utrymme vare sig i doktrin eller i lag. Det råder till följd härav osäkerhet angående hur byte skall hanteras och vilka skattemässiga och redovisningsmässiga problem som kan aktualiseras vid intäktsrapportering av byte. Problem kan bland annat uppstå till följd av bristande överensstämmelse mellan redovisningsrättsliga och skatterättsliga regler. Ett exempel på detta är förutsättningarna för när ett byte medför att en intäkt realiseras. Det är inte heller alldeles oproblematiskt att vid byte särskilja prövning av omfångsfrågan från prövning av periodfrågan. Det som sker vid ett byte är i grova drag att någonting lämnas och någonting annat tas emot. Liknade förändring i tillgångsinnehav kan uppfattas även vid andra transaktioner, vilket medför svårigheter att i vissa fall avgöra om ett byte faktiskt har ägt rum. Det är av grundläggande betydelse att fastställa om en transaktion utförts som ett led i en bytesaffär då andra rättshandlingar kan medföra helt andra rättsföljder. När byte beaktas är det centralt att se på olika handlingsalternativ utifrån ett helhetsperspektiv. Detta är viktigt såväl för att kunna avgöra om ett byte företagits som för att finna en fungerande lösning för hantering av de situationer då konflikt mellan redovisningsrättsliga och skatterättsliga reglerna uppstår.

<p>In Sweden a person is either unlimited or limited liable to tax. It is important to define this status since the consequence of being unlimited liable to tax according to chapter 3 § 8 Swedish income tax law (1999:1229) is imposed tax on every revenue from Sweden and overseas. When deciding the fiscal status Sweden uses the principle of domicile which makes the home of the taxable person important.</p><p>Despite domilication in another country a person can be considered to have such bonds to Sweden that they still should be unlimited liable to tax here. During the development of the Swedish communal tax law (1928:370) the term essential linkage was introduced. There are numerous factors which can affect this assessment but in case-law some factors have been considered more important than others. Amongst these are residence which is adopted for year-round use and practice business operations here or being economical engaged here by having assets that, directly or indirectly, gives the beneficiary a vital influence in business operations.</p><p>Concerning residences there are clear guidelines. By the inquiry of case-law in recent years you can draw the conclusion that permanent residences which are retained after migration always leads to essential linkage while secondary residences never does so.</p><p>Regarding economical commitment the actual influence over a business operation is of importance for the assessment. A shareholding of ten percent does not lead to essential influence. An upper limit which directly leads to essential influence is not established. The opinion considering the relation between essential influence and prime linkage has prior to a decision made by the Swedish taxation committee been that one leads to the other. This is now uncertain.</p>

In Sweden a person is either unlimited or limited liable to tax. It is important to define this status since the consequence of being unlimited liable to tax according to chapter 3 § 8 Swedish income tax law (1999:1229) is imposed tax on every revenue from Sweden and overseas. When deciding the fiscal status Sweden uses the principle of domicile which makes the home of the taxable person important. Despite domilication in another country a person can be considered to have such bonds to Sweden that they still should be unlimited liable to tax here. During the development of the Swedish communal tax law (1928:370) the term essential linkage was introduced. There are numerous factors which can affect this assessment but in case-law some factors have been considered more important than others. Amongst these are residence which is adopted for year-round use and practice business operations here or being economical engaged here by having assets that, directly or indirectly, gives the beneficiary a vital influence in business operations. Concerning residences there are clear guidelines. By the inquiry of case-law in recent years you can draw the conclusion that permanent residences which are retained after migration always leads to essential linkage while secondary residences never does so. Regarding economical commitment the actual influence over a business operation is of importance for the assessment. A shareholding of ten percent does not lead to essential influence. An upper limit which directly leads to essential influence is not established. The opinion considering the relation between essential influence and prime linkage has prior to a decision made by the Swedish taxation committee been that one leads to the other. This is now uncertain.