In earlier wood constructions, the method of joining the parts was by the carpenter joint. There are many different kinds of carpenter joints. The kind of carpenter joint that was used was partly due to the type of building, but also to local variations in building tradition.  The industrialization at the end of the 19thcentury led to new construction technology with new types of joints. It gradually became more difficult for the craftsmen to compete with mass-produced standard joints with screws and nails. During the latter half of the 20thcentury, it once again began to become popular with the carpenter joint. New technology in the wood industry began to make carpenter joints competitive.  Modern technology with modeling of geometries has made it possible to analyze and optimize structures and joints in a new way. Verification through tests has also led to increased understanding of wood joints.  Calculation of the load bearing capacity in carpenter joints is possible by applying calculation rules in Eurocode.   The purpose with this study is to verify strength calculations for a traditional carpenter joint.  An analysis of an imagined timber frame and roof truss was made in a calculation program to assess in a rough manner what section forces the structure was subjected to.   A dovetail joint in the roof truss shown in fig. 1 was chosen for further analysis.  Manual calculation of the load bearing capacity in the dovetail joint was made. Verification of the calculations was then done through strength tests in a lab.   The study shows that it is possible to calculate the load bearing capacity in a dovetail joint and that account must be taken to eccentricities in the joint and varying wood quality. / I äldre träbärverk var metoden för sammanfogning av virkesdelar hophuggningen. Det finns en mängd olika typer av hophuggningar. Vilken typ av hophuggning som användes berodde dels på byggnadstypen men även på lokala variationer i byggnadstradition. Industrialiseringen under slutet på 1800-talet bidrog till ny byggteknik med nya typer av förband. Det blev efter hand svårare för timmermännen att konkurrera med massproducerade standardförband med skruv och spik. Under senare halvan av 1900-talet började det åter bli populärt med hophuggningen. Ny teknik inom träindustrin började åter göra timmerförband konkurrenskraftiga. Modern teknik med modellering av geometrier har även gjort det möjligt att på ett nytt sätt analysera och optimera bärverk och förband. Verifiering genom tester har också lett till ökad förståelse av timmerförband. Beräkning av bärförmågan i hophuggningar är möjligt genom tillämpning av beräkningsregler i Eurokod. Syftet med detta arbete är att verifiera hållfasthetsberäkningar för ett traditionellt timmerförband.  En analys av en tänkt timmerram och takstol gjordes i ett beräkningsprogram för att på ett överslagsmässigt sätt bedöma vilka snittkrafter konstruktionen utsattes för. Ett laxförband i takstolen som visas i fig. 1 valdes ut för vidare analys. Manuell beräkning av bärförmågan i laxförbandet gjordes. Verifiering av beräkningarna gjordes därefter genom hållfasthetsprovning av förbandet i laborationslokal. Studien pekar mot att det går att med tillförlitlighet beräkna bärförmågan för ett traditionellt laxförband och att hänsyn skall tas till excentriciteter och varierande virkeskvalitet.