Syfte: Att undersöka vilka faktorer personer med cervikal dystoni (CD) anser underlättar respektive hindrar deras möjlighet till fysisk aktivitet.  Design och metod: Explorativ och deskriptiv design. Kvalitativ innehållsanalys och kvantitativ frekvensberäkning av svar på två öppna frågor i en enkät (n=144). Utifrån graden av upplevt aktivitetshinder på grund av CD gjordes även uppdelning i subgrupper. Resultat: Sju kategorier (och 28 subkategorier) underlättande faktorer framkom.  De tre största var ”Rörlig i vardagen”, ”Psykiska faktorer” och ”Nytta av hjälpmedel”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nytta av hjälpmedel” oftare än ”Psykiska faktorer”. Vid mindre grad av aktivitetshinder utgjorde istället ”Psykiska faktorer” största kategorin följt av ”Rörlig i vardagen” och ”Träningsrelaterade faktorer”. Åtta kategorier (och 24 subkategorier) hindrande faktorer framkom. De tre största var ”Nackrelaterade besvär”, ”Psykiska begränsningar” och ”Andra fysiska besvär”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nackrelaterade besvär” mest frekvent, följt av ”Andra fysiska besvär” och ”Begränsningar i vardaglig fysisk aktivitet”. Vid mindre grad av aktivitetshinder angavs istället oftast ”Psykiska begränsningar” följt av ”Nackrelaterade besvär” och ”Andra fysiska besvär”. Konklusion: För att optimera möjligheten till fysisk aktivitet hos personer med CD bör fysioterapiinsatser förutom fokus på reducering av sjukdomsrelaterade besvär även inkludera ett evidensbaserat beteendemedicinskt förhållningssätt. Insatserna bör påbörjas i ett tidigt skede av sjukdomen. / Purpose: To investigate the self-perceived facilitators and barriers to physical activity among people with cervical dystonia (CD). Design and method: Explorative and descriptive design. Qualitative content analysis and quantitative frequency analysis of two open-ended questions in a survey (n= 144). Subgroups based on self-perceived CD-related limitations in activity were also formed. Result: Seven categories (and 28 subcategories) facilitators emerged. The three most commonly reported were “Motion in everyday life”, “Psychological factors” and “Supportive aid”. Patients with major activity limitation mentioned more frequent “Supportive aid” than” Psychological factors”. Among patients with minor activity limitation “Psychological factors” was the largest category followed by “Motion in everyday live” and “Exercise-related factors”. Eight categories (and 24 subcategories) barriers emerged. The three most commonly reported were “Neck-related problems”, “Psychological limitations” and “Other physical disabilities”. People with major activity limitation most frequent experienced “Neck-related problems” followed by “Other physical disabilities” and “Limitations in everyday physical activities”, while “Psychological limitations” was most frequent mentioned by patients with minor activity limitation, followed by “Neck-related problems” and “Other physical disabilities”. Conclusion: To optimize the possibility for people with CD to be physical active, physical therapy interventions should not only focus on reducing disease-related complications but also incorporate an evidence-based behavioral medicine approach. Interventions should begin at an early stage of the disease.