Bakgrund: Allt mer av den palliativa vården bedrivs i hemmiljö. Sjuksköterskor träffar ofta närstående som vårdar svårt sjuka och döende personer i hemmet. Vården idag tar inte vara på de närståendes möjligheter och kunskaper. Vårdpersonalen fokuserar på den sjuke och glömmer bort de närståendes behov. Syfte: Var att belysa närståendes erfarenheter av att leva nära en svårt sjuk och döende person i hemmiljö Metod: Metoden som användes var en självbiografistudie, där materialet analyserades med en narrativ metod. Resultat: Ur datamaterialet framträdde tre kategorier såsom livet förändras, utsatthet och mod att våga leva här och nu med 10 underkategorier. Konklusion: För att vården av svårt sjuka och döende personer i hemmet ska fungera behöver sjukvården bli mer uppmärksam på de närståendes behov och hur deras resurser kan tas tillvara. / Introduction: Today it´s more common that next of kin´s take care of seriously ill an dying family members in their home. Nurses often encounter these relatives, and feel that healthcare doesn’t care enough about the next of kin’s possibilities and knowledge. The caregivers often focus on the ill person and forget the needs of the next of kin. Aim: The aim of this study was to highlight next of kin´s experiences of living close to a seriously ill and dying person in their domestic environment. Method: The used method was a study of autobiographies. The analysis was performed with a narrative method. Result: From the analysis five categories emerged life changes, vulnerability and courage to live here and now with ten subcategories. Conclusion: Palliative care in the home requires that caregivers are more aware of the next of kin’s needs and how to make use of their resources.

Bakgrund: Idag uppskattas var tredje person få en cancerdiagnos under sin livstid.Cancer drabbar inte enbart den enskilda individen utan även de närstående. De närstående anses vara patienternas viktigaste stöd under sjukdomsprocessen och de har ett behov av att vara delaktiga i vården. Syfte: Att belysa forskning om upplevelsen av att vara närstående till en person med diagnosen cancer. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier.Resultat: Tre teman framkom vid dataanalysen. De närstående upplevde en förändrad vardag med nya roller och prioriteringar. Känslor som oro, osäkerhet och rädsla präglade de närstående men samtidigt fanns där ett hopp om att behandlingen skulle gå bra. De närstående upplevde att de ibland hade behov av att vara fria från sjukdomen och de sökte stöd hos vänner och familj. Att få vara delaktig i vården och få information var viktigt för att de närstående skulle få en känsla av kontroll och säkerhet. Resultatet i studien visar att de närståendes livssituation förändras och att det är viktigt för sjuksköterskan att vara medveten om deras upplevelser. / Background: Today it is estimated that one of three people get a cancer diagnosis during their lifetime. Cancer affects not only the individual but also the next of kin. The next of kin are considered to be the patient’s main support during the disease, and they need to be involved in the care. Aim: To illustrate the research about the experience of being next of kin to a person diagnosed with cancer.Method: A literature review based on ten qualitative studies.Results: Three themes were found from the data analysis. The next of kin experienced that their daily lives were changed with new roles and priorities. Feelings of anxiety, uncertainty and fear characterized the next of kin but at the same time, there was a hope about that the treatment would go well. The next of kin felt that they sometimes had needs to be free from the disease and they sought support from friends and family. To be involved in the care and get information was important so that the next of kin would get a sense of control and security. The results of the study shows that the next of kin’s life situations are changing and it is important for the nurse to be aware of their experiences.