Under en lång tid har Harlequin-romaner och romantiska fantasier varit populära bland kvinnor. Den klassiska berättelsen om hjältinnan som finner kärleken med den perfekta mannen är specifikt riktad mot kvinnor. Det har forskats kring dessa romantiska fantasier, men det saknas forskning om hur dessa romantiska fantasier representerar maskuliniteten bland de manliga karaktärerna. Målet med det här arbetet är att försöka fylla en del av det tomrummet. Med hjälp av William Labovs narrativa modell och en kvalitativ textanalys har jag analyserat två filmer inom genren chick flick, Bridget Jones’s Diary (2001) och Bridget Jones: Edge of Reason (2004). Min analys visar att maskuliniteterna som framställs i romantiska berättelser följer väldigt stereotypiska maskulina drag. Exempelvis använder sig de manliga karaktärerna ofta av fysiskt våld för att visa sin manliga dominans och genom att vinna i ett slagsmål vill de visa vem som är den bästa mannen för Bridget Jones. / Harlequin novels and romantic fantasies have been popular with women for a number of years. The classic story of the heroine finding her true love with the perfect man is directed specifically to women, for their enjoyment. While there have been studies about the romantic fantasies themselves, there’s a distinct lack of research on how these romantic fantasies portray the male characters and their masculinity. This study is a step towards filling that gap. Using a combination of William Labov’s narrative model, as well as a qualitative textanalysis, to examine two chick flicks, Bridget Jones’s Diary (2001) and Bridget Jones: Edge of Reason (2004), I have found that the masculinities portrayed in romantic fantasies follow very stereotypical male behavior. For example, the male characters will often resort to physical violence to prove their male dominance and by winning a fight they want to prove that they are the right man for Bridget Jones.

No description available.