Denna studies huvudsyfte är att undersöka vilka strategier några svenska skolbarn använder sig av i sitt bildskapande samt att ta reda på vad de vill säga med sina bilder. I min litteraturdel redogör jag för olika sätt att se på och tolka barns bilder. De inriktningar som jag presenterar är: stadieteorier, den processinriktade ansatsen, den sociokulturella ansatsen samt den narrativa modellen. Dessa presenterar jag för att ge en bakgrund och förståelse för den modell som jag i huvudsak kommer att använda mig av i min studie, nämligen den narrativa modellen. Denna innebär att man tittar på bildens form som ett resultat av bildens innehåll, vad barnen vill berätta med sina bilder. Man förutsätter att det finns ett budskap i barnens bilder som förs fram genom att barnet använder sig av olika narrativa strategier. Barn ritar vad de vill berätta. För min studie har jag använt mig av en kvalitativ metod, samt av bildanalys och intervjuer. Bildanalysen och intervjuerna med barnen kompletterar varandra genom att jag både får min egen och barnens tolkningar av bilderna. Dessa sammanställs sedan till den slutgiltiga tolkningen. Jag har i min studie arbetat tillsammans med fyra barn i år 1 och vi har genomfört en rad bildövningar. Resultatet visar att barnen använder flera olika strategier för att förmedla sitt budskap genom sina bilder samt att de verkligen berättar något om sina liv i sina bilder. De använder sig t.ex. av storleksgradering där det viktigaste ritas störst, detaljeringsmarkörer där det viktigaste avbildas med mest detaljer. Jag såg också att de använder sig av bildelment som är inspirerade av den kultur och den tid som de lever i för att förmedla sitt budskap.

<p>Denna studies huvudsyfte är att undersöka vilka strategier några svenska skolbarn använder sig av i sitt bildskapande samt att ta reda på vad de vill säga med sina bilder. </p><p>I min litteraturdel redogör jag för olika sätt att se på och tolka barns bilder. De inriktningar som jag presenterar är: stadieteorier, den processinriktade ansatsen, den sociokulturella ansatsen samt den narrativa modellen. Dessa presenterar jag för att ge en bakgrund och förståelse för den modell som jag i huvudsak kommer att använda mig av i min studie, nämligen den narrativa modellen. Denna innebär att man tittar på bildens form som ett resultat av bildens innehåll, vad barnen vill berätta med sina bilder. Man förutsätter att det finns ett budskap i barnens bilder som förs fram genom att barnet använder sig av olika narrativa strategier. Barn ritar vad de vill berätta. </p><p>För min studie har jag använt mig av en kvalitativ metod, samt av bildanalys och intervjuer. Bildanalysen och intervjuerna med barnen kompletterar varandra genom att jag både får min egen och barnens tolkningar av bilderna. Dessa sammanställs sedan till den slutgiltiga tolkningen. Jag har i min studie arbetat tillsammans med fyra barn i år 1 och vi har genomfört en rad bildövningar. </p><p>Resultatet visar att barnen använder flera olika strategier för att förmedla sitt budskap genom sina bilder samt att de verkligen berättar något om sina liv i sina bilder. De använder sig t.ex. av storleksgradering där det viktigaste ritas störst, detaljeringsmarkörer där det viktigaste avbildas med mest detaljer. Jag såg också att de använder sig av bildelment som är inspirerade av den kultur och den tid som de lever i för att förmedla sitt budskap.</p>

Under en lång tid har Harlequin-romaner och romantiska fantasier varit populära bland kvinnor. Den klassiska berättelsen om hjältinnan som finner kärleken med den perfekta mannen är specifikt riktad mot kvinnor. Det har forskats kring dessa romantiska fantasier, men det saknas forskning om hur dessa romantiska fantasier representerar maskuliniteten bland de manliga karaktärerna. Målet med det här arbetet är att försöka fylla en del av det tomrummet. Med hjälp av William Labovs narrativa modell och en kvalitativ textanalys har jag analyserat två filmer inom genren chick flick, Bridget Jones’s Diary (2001) och Bridget Jones: Edge of Reason (2004). Min analys visar att maskuliniteterna som framställs i romantiska berättelser följer väldigt stereotypiska maskulina drag. Exempelvis använder sig de manliga karaktärerna ofta av fysiskt våld för att visa sin manliga dominans och genom att vinna i ett slagsmål vill de visa vem som är den bästa mannen för Bridget Jones. / Harlequin novels and romantic fantasies have been popular with women for a number of years. The classic story of the heroine finding her true love with the perfect man is directed specifically to women, for their enjoyment. While there have been studies about the romantic fantasies themselves, there’s a distinct lack of research on how these romantic fantasies portray the male characters and their masculinity. This study is a step towards filling that gap. Using a combination of William Labov’s narrative model, as well as a qualitative textanalysis, to examine two chick flicks, Bridget Jones’s Diary (2001) and Bridget Jones: Edge of Reason (2004), I have found that the masculinities portrayed in romantic fantasies follow very stereotypical male behavior. For example, the male characters will often resort to physical violence to prove their male dominance and by winning a fight they want to prove that they are the right man for Bridget Jones.