Bakgrund: Barns delaktighet i sin vård uppmuntras i flera lagar. Forskning visar att sjuksköterskor upplever det som viktigt att barnet är delaktig i sin vård och att delaktigheten måste anpassas efter barnets mognad. Inom psykiatrin har forskning visat att barns delaktighet är svårare att tillgodose. För sjuksköterskor finns det olika vårdmodeller att arbeta efter och även utarbetade delaktighetsmodeller för att synliggöra barns delaktighet. Sjuksköterskors erfarenhet av barns delaktighet inom den svenska öppenvårdspsykiatrin finns det fortfarande behov av att utforska.  Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av barns delaktighet i sin vård inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård.  Metod: Kvalitativ intervjustudie utförd med Stimulated Recall Interview. Totalt 12 stycken sjuksköterskor intervjuades och det transkriberade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två huvudkategorier: Att anpassa det unika mötet och Att balansera mellan barnet och föräldrarna.  Slutsats: Sjuksköterskorna inom barn och ungdomspsykiatrins öppenvård arbetar aktivt för att göra barn delaktiga i sin vård. Detta ansågs som både viktigt och centralt i deras yrkesutövning. De använde sig själva och relationen till barnet som en del i att göra barnet delaktig. Anpassningar i mötet med barnet var en del av det dagliga arbetet. Sjuksköterskor upplevde att de behövde balansera på en fin linje mellan barn och föräldrar. Detta kunde ses som ett etiskt dilemma. / Background: Children's participation in their care is encouraged in several laws. Research suggests that nurses experience that it is essential that the child is involved in their care, and that the involvement must be adjusted depending on the maturity of the child. Within child psychiatry, research shows that participation is more difficult to achieve. For nurses there are different care models to work from, and even models of participation to make children's participation visible. Nurses’ experiences of children's participation within the Swedish psychiatric outpatient care, is so far an unexplored area. Method: Qualitative interview study with 12 participants. Implemented through the method Stimulated Recall Interview. The transcribed data was analyzed with content analysis. Purpose: To highlight nurses experiences of children´s participation in their care within child and adolescent psychiatric outpatient clinics. Results: The findings resulted in two main categories: To adapt the unique meeting and To balance between the child and the parents. Conclusions: Nurses at child and adolescent psychiatric outpatient clinics work actively to make children involved in their care. This was experienced as important and central in their professional practice. They used themselves and the relationship with the child as a way to make the child involved.  Adaptations in the meeting with the child was part of the daily work. Nurses experienced that they had to balance on a fine line between the children and the parents. This could be seen as an ethical dilemma.