Sammanfattning Syftet med denna etnografiska fältstudie är att utforska, förstå och skildra hur deltagare upplever de återkommande retreatdagarna i en svenskkyrklig församling utanför Stockholm. Centralt är att ta del av människors egna berättelser, hur de tolkar, förstår och ger mening till det de är med om. Studien befinner sig inom forskningsfältet levd religion. Här ligger tonvikten på hur religion och andlighet praktiseras, upplevs och uttrycks av vanliga människor, snarare än officiella företrädare. Meredith McGuires forskning om levd religion samt Nancy Ammermans forskning kring vardagsreligiositet och andliga landskap har fungerat som teoretisk resurs. Inom fältet levd religion har jag särskilt fokuserat på tre dimensioner: relationer, religiös praktik och berättelser. Efter transkribering och kodning av fältanteckningar samt intervjuer med åtta retreatdeltagare, framträdde sju teman som strukturerar resultatredovisningen i uppsatsen. Temana rubriceras som: Gudsrelation, inre bilder och drömmar, Att uthärda svårigheter och få nytt hopp, Gemenskap och egentid, Ansvar och handling, Blandning av religiösa traditioner, Rum, symboler och artefakter samt Vila i Gud. Eftersom en stor del av empirin bygger på respondenters berättelser görs också en narrativ analys för att förstå livsberättelsens dramaturgi i vår samtid. I konklusionen konstateras att relationer, både till andra människor och Gud, var centrala för respondenternas meningsskapande. Möten med andra troende nyckelpersoner var avgörande när retreatdeltagarna återgav milstolpar i sina livsberättelser. Relationen till den kristna treenige guden framträder som levande och vänskaplig, det är en gud som man både kan anförtro sig till och ifrågasätta. Endagsretreater är en kyrklig praktik som visade sig kunna bidra till en transformativ process när det gäller människors meningsskapande och livstolkning.