Betalaktamaser med utvidgat spektrum så kallade Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL) är enzymer som produceras av bakterier och som har en avgörande roll ur kliniskt perspektiv då de blir resistenta mot de flesta antibiotika vilket leder till begränsade behandlingsalternativ. För att selektera fram dessa bakterier användes kromogena agarplattor vid odling, vilka selekterade bort jästsvampar och grampositiva bakterier och underlättar detektionen av ESBL-positiva stammar. Syftet med studien var att jämföra tre olika selektiva agarplattor CHROMagar ESBL, ChromID ESBL och CHROMagar C3GR genom att utvärdera deras specificitet och sensitivitet. Totalt användes 130 olika patientprover från feces, blod, sår och urin, vilka valdes ut slumpmässigt ur den rutinmässiga diagnostiken. Proverna odlades på de tre agarplattor. De bakteriestammar som växte fram artidentifierades med IVD Maldi Biotyper och resistensbestämdes med VITEK. Den totala sensitiviteten för ESBL, med ett 95 % konfidensintervall, efter 16 timmars aerob inkubering i 37° C var 96,7 % (KI 95% 81,0 – 99,9 %) för de tre agarplattorna. Specificiteten var 94,0 % (KI 95%  86,9 – 97,5%) för CHROMagar ESBL, 93,1 % (KI 95%  85,6– 96,9%) för ChromID ESBL och 73,0 % (KI 95% 63, 0- 81,2 %) för CHROMagar C3GR. De tre agarplattor uppvisade jämförbar sensitivitet men skillnaden i specificitet där ansåg CHROMagar ESBL och ChromID ESBL erhöll likvärdiga resultat. / Bacteria that produce enzymes with extended spectrum, Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBLs), have a major role in a clinical perspective since they became resistant to most antibiotics, leading to limited treatment options. In order to detect the bacteria, chromogenic agar plates were used for culture in order to inhibit growth of yeast and gram positive bacteria and enables the detection of ESBL-positive strains. The aim of this study was to compare three chromogenic agar plates CHROMagar ESBL, ChromID ESBL and CHROMagar C3GR regarding their specificity and sensitivity. A total of 130 different samples from faeces, blood, wounds and urine were randomly selected for the routine diagnosis. The samples were grown on the three chromogenic agar plates and were species identified by IVD Maldi biotypes and resistance determined with VITEK. The overall sensitivity for ESBLs with 95% confidence interval, after 16 hours of aerobic incubation at 37° C was 96.7 % (CI 81.0-99.9 %) for the three agar plates. The specificity showed 94.0 % (CI 86.9-97.5 %) for CHROMagar ESBL, 93.1 % (CI 85,6- 96.9 %) for ChromID ESBL and 73.0 % (CI 63, 0- 81 , 2 %) for CHROMagar C3GR. All three chromogenic agar plates were equally sensitive but the specificity differed. CHROMagar ESBL and ESBL ChromID were considered equivalent.

Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) tillhör multiresistenta bakterier genom mecA-genen vars produkt orsakar resistens mot β-laktamantibiotika. Screening av MRSA i sjukvården sker ofta med kromogena medier som CHROMagar MRSA (C-MRSA). Målet med screeningen är att minska risk för smittspridning när ökad risk för bärarskap av MRSA kan förväntas. Det gäller exempelvis efter utlandsresa till land med hög MRSA-förekomst eller vid arbete där MRSA finns. Den nuvarande MRSA-screeningmetoden baseras på anrikning i en selektiv buljong innan odling på C-MRSA och efterföljande artidentifiering, genotypning samt resistensbestämning. Examensarbetets syfte var att utvärdera en metod för detektion av MRSA som utesluter den nuvarande selektiva anrikningbuljongen för att minska det laborativa arbetet och förkorta svarstid och därmed öka kostnadseffektiviteten. Godkänt resultat skulle vara samma eller ökad sensitivitet och specificitet jämfört med ordinarie metod. Metoder som användes var laboratoriets ordinarie metod för MRSA-screening samt en direkt metod utan anrikningsbuljong där prover från 318 konsekutiva kliniska screeningprover analyserades. Huvudsakligen var provtyperna från svalg, näsa och perineum. Ytterligare användes odling av MRSA i mono- och multikultur där provmaterialet var tre referensstammar respektive 50 kliniska MRSA-isolat. Den direkta metoden visade en lägre sensitivitet jämfört med ordinarie metod då endast 42,1% detekterades. Känsligheten var ökad efter två dygns inkubering (80%) och specificiteten var 100% oberoende inkuberingstid. MRSA-odlingen i både mono- och multikultur på C-MRSA uppvisade högst sensitivitet vid högre koncentrationer MRSA och längre inkubationstid jämfört med ordinarie metod. Baserat från resultaten från arbetet bör anrikningsbuljongen inte exkluderas utan vidare justering av metoden, genom exempelvis förändring av inkubationstid eller provvolym på C-MRSA.