Byggindustrin har problem med stora kvalitetsbristkostnader, förutom att organisationer jobbar på ett reaktivt sätt gällande kvalitet identifieras sällan rotorsaken till uppkomna kvalitetsbristkostnader. Tillverkningsindustrin har under många år jobbat med att komma till bukt med kvalitetsbrister och har utvecklat metoder för att förebygga uppkomsten av kvalitetsbrister. Förbättringsmetoder som DMAIC och PDCA anses vara generella metoder som är lämpade för alla organisationer och industrier. Trots att dessa metoder påvisats ha positiv verkan för organisationers kvalitetsarbete finns det enligt akademiska skrifter brist på systematiska arbeten mot bättre kvalitet inom byggindustrin. För att undersöka och testa systematiskt förbättringsarbete inom byggindustrin utfördes en fallstudie på ett företag inom industriellt byggande. Fallföretaget för studien producerade prefabricerade betongelement. Genom att utföra ett DMAIC-projekt på Fallföretaget undersökte studien möjligheten att applicera metodiken och dess verktyg. Studien utgick från en kategorisering av Fallföretagets kvalitetsbristkostnader för att finna områden för förbättring. Syftet med studien var således att undersöka möjligheten att använda kategorisering av kvalitetsbristkostnader som avstamp för systematiskt förbättringsarbete inom industriellt byggande. Genom kategoriseringen av kvalitetsbristkostnader kunde studien använda paretodiagram för att finna de största kostnaderna för företaget. Utifrån de mest kostsamma kvalitetsbristerna undersöktes dess härkomst genom produktionsmätningar. Från produktionsmätningarna upprättades styrdiagram och en duglighetsanalys utfördes. Genom produktionsmätningarna konstaterades att de kvalitetsbristkostnader som kategoriserats hade delvis inte sin uppkomst i produktionen. Därav misstänktes bristfälliga processer innan produktion som eventuell orsak till kvalitetsbristkostnaderna. Utifrån studien presenterades olika rekommendationer som delades upp i produktionsförbättringar och organisationsförbättringar. Organisationsförbättringarna berörde de kringliggande processerna som inte är en del av produktionen. Förslagen var att investera i teknik för kvalitetssäkring av produkterna i produktion. Studien rekommenderade även förslag på förbättringar som inte krävde investering. Så som referensmätningar och formjusteringar samt visuell styrning och planering. På organisationsförbättringar rekommenderades att utveckla och strukturera projektledningsprocessen och konstruktionsprocessen, vilket var de processer som identifierats som potentiella källor till kvalitetsbristkostnaderna. Studien kunde genom insamlade data i form av intervjuer och observationer tillsammans med en litteraturstudie konstatera att byggindustrin idag arbetar på ett reaktivt sätt med kvalitet. Därav förespråkar studien att byggindustrin arbetar med ett mer förbyggande arbetssätt för att nå kvalitet. Studien kunde även konstatera att ett DMAIC-projekt med utgångspunkt att kategorisera kvalitetsbristkostnader bidrar till att finna förbättringsområden för en organisation inom industriellt byggande. Arbetet i sin helhet bidrar även till att skapa en bättre förståelse för hur kvalitetsarbete kan appliceras inom industriellt byggande.