No description available.

<p>A self-esteem that is contingent on affirmation from others leaves the individual psychologically vulnerable. A contingent self-esteem has been shown to be either relationship or competence based. The aim of the current study was to examine the relationship between relationship based self-esteem, competence based self-esteem, the under dimensions of those, and self-efficacy. Questionnaires were handed out to 69 university students. The results indicated that competence based self-esteem predicted a significantly low self-efficacy. Only some of the under dimensions were significant predictors. The vulnerability of the contingent self-esteem is discussed in the light of the findings.</p>

<p>Självkänsla, och särskilt strävan att öka självkänslan genom yttre bekräftelse, har visat sig vara en betydelsefull komponent för hälsa och välbefinnande. Kompetens- och relationsbaserad självkänsla är två typer av betingad självkänsla och den föreliggande studien fokuserade på betydelsen av dessa för upplevd stress samt självskattad psykisk och fysisk hälsa. En surveyundersökning genomfördes där 111 deltagare i åldrarna 19-64 år deltog. Resultatet visade att betingad självkänsla, särskilt den relationsbaserade, hade ett starkare samband med psykisk hälsa än fysisk. Det fanns även skillnader i psykisk hälsa beroende på kön, ålder och nivån av betingad självkänsla. Vidare diskuterades resultatet utifrån de tre hypoteserna vilka endast delvis bekräftades av informationen från de utförda analyserna. Studien motiverar till framtida forskning inom området.</p>

<p>Tidigare forskning om sjuknärvaro har pekat på både inre personlighetsegenskaper och yttre arbetsrelaterade faktorer som betydelsefulla för fenomenet. Syftet med föreliggande enkätstudie, genomförd på tre arbetsplatser i Mellansverige (N = 76), var att undersöka sjuknärvarons samband med villkorlig självkänsla, baserad på prestationer eller relationer, samt med olika yttre faktorer. Även sjukfrånvaro, som visat sig vara nära knuten till sjuknärvaro, samt självskattad hälsa, beaktades. Resultatet visade att sjuknärvaro inte var relaterad till någon typ av villkorlig självkänsla och av yttre faktorer var det endast upplevelsen av arbetsplatsen som en viktig social funktion som visade ett signifikant samband med sjuknärvaro. Låg självskattad hälsa däremot var relaterad till sjuknärvaro samt prestationsbaserad självkänsla. Framtida forskning bör vidare undersöka den villkorliga självkänslans relation till sjuknärvaro.</p>

A self-esteem that is contingent on affirmation from others leaves the individual psychologically vulnerable. A contingent self-esteem has been shown to be either relationship or competence based. The aim of the current study was to examine the relationship between relationship based self-esteem, competence based self-esteem, the under dimensions of those, and self-efficacy. Questionnaires were handed out to 69 university students. The results indicated that competence based self-esteem predicted a significantly low self-efficacy. Only some of the under dimensions were significant predictors. The vulnerability of the contingent self-esteem is discussed in the light of the findings.

Tidigare forskning om sjuknärvaro har pekat på både inre personlighetsegenskaper och yttre arbetsrelaterade faktorer som betydelsefulla för fenomenet. Syftet med föreliggande enkätstudie, genomförd på tre arbetsplatser i Mellansverige (N = 76), var att undersöka sjuknärvarons samband med villkorlig självkänsla, baserad på prestationer eller relationer, samt med olika yttre faktorer. Även sjukfrånvaro, som visat sig vara nära knuten till sjuknärvaro, samt självskattad hälsa, beaktades. Resultatet visade att sjuknärvaro inte var relaterad till någon typ av villkorlig självkänsla och av yttre faktorer var det endast upplevelsen av arbetsplatsen som en viktig social funktion som visade ett signifikant samband med sjuknärvaro. Låg självskattad hälsa däremot var relaterad till sjuknärvaro samt prestationsbaserad självkänsla. Framtida forskning bör vidare undersöka den villkorliga självkänslans relation till sjuknärvaro.

Självkänsla, och särskilt strävan att öka självkänslan genom yttre bekräftelse, har visat sig vara en betydelsefull komponent för hälsa och välbefinnande. Kompetens- och relationsbaserad självkänsla är två typer av betingad självkänsla och den föreliggande studien fokuserade på betydelsen av dessa för upplevd stress samt självskattad psykisk och fysisk hälsa. En surveyundersökning genomfördes där 111 deltagare i åldrarna 19-64 år deltog. Resultatet visade att betingad självkänsla, särskilt den relationsbaserade, hade ett starkare samband med psykisk hälsa än fysisk. Det fanns även skillnader i psykisk hälsa beroende på kön, ålder och nivån av betingad självkänsla. Vidare diskuterades resultatet utifrån de tre hypoteserna vilka endast delvis bekräftades av informationen från de utförda analyserna. Studien motiverar till framtida forskning inom området.

No description available.

Although romantic relationships are an important source of self-esteem, individuals vary in the degree to which romantic relationships determine their self-esteem. For individuals with relationship-contingent self-esteem (RCSE), self-esteem is based on the quality of perceived romantic relationship functioning. In contrast, global self-esteem is derived from a variety of domains, not specifically relationship quality. The present study investigated the moderating effects of RCSE and global self-esteem on the effects of relationship specific or relationship-unrelated threats and self-affirmations. Individuals with low global self-esteem react to threats by distancing themselves from their romantic partners. For those low in RCSE, this should occur only when the threats are relationship specific, whereas those low in global self-esteem distance themselves regardless of what type of threat they experience. Exposure to self-affirmations limits this defensive distancing in individuals with low global self-esteem. Prior studies examining the effects of induced self-threats and self-affirmations on perceived relationship functioning have been limited by reliance on college student samples, whose relationships are often shorter in duration than older adults. The current studies examined self-esteem and RCSE within the context of older participants in longer romantic relationships. Specifically, Study 1 examined how self-threats and self-affirmations interacted with dispositional levels of RCSE and self-esteem to predict romantic relationship outcomes. Participants wrote about past experiences to induce self-affirmations or self-threats, which were either relational (i.e., about their current relationship) or non-relational (i.e., about their personal lives), and then completed measures of relationship functioning. Contrary to predictions, there were no significant interactions between either RCSE or self-esteem and the experimental conditions. There was a significant main effect for self-esteem, such that participants with low self-esteem reported less commitment, closeness, and satisfaction as compared to participants with high self-esteem. In Study 2, participants completed one of two writing prompts: a prompt to induce high RCSE, or a control prompt. Participants then wrote about past experiences to induce self-threats that were either relational or non-relational. Contrary to hypotheses, inducing high levels of RCSE and exposing participants to a relational self-threat did not result in decreased relationship commitment, closeness, or satisfaction. The results of both Study 1 and Study 2 are contrary to previous research; potential explanations for this discrepancy and implications are discussed.

<p>Tidigare forskning har funnit samband mellan självkänsla och olika hälsotillstånd. Forskning har även påvisat att personer med låg självkänsla förklarar misslyckanden med hjälp av inre faktorer till skillnad från personer med hög självkänsla. Detta kan påverka graden av välbefinnande. Syfet med föreliggande studie var att undersöka hur bassjälvkänsla, kompetensbaserad självkänsla samt attributionsstil predicerar subjektivt välbefinnande. En kvantitativ enkätstudie genomfördes på 132 gymnasieungdomar. Resultatet visade att bassjälvkänsla och kompetensbaserad självkänsla korrelerade, positivt respektive negativt med subjektivt välbefinnande. Vidare visade resultatet att bassjälvkänsla var starkast prediktor för subjektivt välbefinnande men även kompetensbaserad självkänsla var av signifikans. Det fanns inget signifikant samband mellan vilken attributionsstil deltagarna uppvisade samt uppmätt subjektivt välbefinnande. Den föreliggande studien påvisade vikten av en god bassjälvkänsla.</p>