This study aims to investigate the information that can be collected about counting strategies when tracking a person’s eye-movements when he/she is doing a mental calculation on a given expression. Eye-tracking is based on the study of what a person look at and the eye-movements between fixations. This study relies on the eye-mind hypothesis which claims that there is a connection between eye movements and the cognitive processes. The result is based on data from two participants and three tasks. The tasks consisted of mathematical expressions with addition and subtraction that the participants solved with mental arithmetic. The data from eye-movements is of such quality that it is possible to see indications on which counting strategies the participants are using and the results are in-line with previous research. The data also show which number the participant focus most on and how they begin to solve the task. On one task both participant gave an incorrect answer and the eye-movement showed where the participants made a mistake. Using this sort of eye-tracking investigation has both its limitations and its possibilities. / Syftet med arbetet är att undersöka vilken information som går att få fram om en persons räknestrategier med eye-tracking som metod. Eye-tracking innebär att en persons ögonrörelser studeras utifrån fixeringar vad någon fokuserar blicken på och sackader förflyttningarna mellan det personen fixerar på. Studien utgår från the eye-mind hypothesis som innebär att det finns ett samband mellan vad någon tittar på och vad den tänker på. Resultatet i det här arbetet baseras på datainsamling från två deltagare som löser tre uppgifter. Uppgifterna innehåller matematiska uttryck med addition och subtraktion som deltagaren ska lösa med huvudräkning. Under tiden deltagaren löste uppgiften registrerades personens ögonrörelser. Data från ögonrörelserna är av sådan kvalitet att det går att se indikationer på vilka räknestrategier deltagarna använder. Resultatet stämmer väl överens med data från tidigare studier. Dessutom visar data vilket tal deltagaren fokuserar sin blick på mest och hur deltagaren väljer att börja lösa uppgiften. På en uppgift gjorde båda deltagarna fel och ögonrörelserna kunde då visa var felräkningen uppstod. Metoden att mäta ögonrörelser diskuteras också utifrån dess möjligheter och begränsningar. Slutsatsen av studien är att eye-tracking kan ge värdefull information och kan bidra till förståelse för olika personers sätt att utföra beräkningar.