<p>Syftet med uppsatsen är att utreda handlingskapaciteten av EU:s utrikespolitik. Irakkrisen valdes som empiriskt exempel där EU ansågs ha lidit av handlingsförlamning. Tecken på handlingsförlamningen var avsaknaden av en gemensam position samt en effektiv ståndpunkt. Syftet är därför att utreda varför en gemensam ståndpunkt inte presenterades. Uppsatsen diskuterar även om resultatet är specifikt för Irakkrisen eller om det är generellt för den europeiska utrikespolitiken. Två modeller som förklarar handlingskapacitet används för att utreda Irakkrisen. Modellerna är uppbyggda av variabler som förklarar handlingskapacitet. Den första modellen inkluderar självständighet, sammanhållning, auktoritet och erkännande. Modell två använder tillfälle/möjlighet, närvaro och kapacitet. Modell ett visar att EU saknade auktoritet, vilket påverkade de övriga variablerna negativt. Resultatet anses vara generellt för den europeiska utrikespolitiken snarare än specifikt för Irakkrisen, eftersom auktoritet enbart kan förändras i en bearbetning av fördragen. Sammanhållning kan bero på fallet men på grund av komplexiteten i utrikespolitik är det en stor risk att även sammanhållning kan brista. Modell två framhåller en process där EU skapar sig en roll i världspolitiken. Rollen förstärks genom EU:s agerande. Den roll som EU har skapat sig antyder inte en enhet som agerar krig, utan är snarare förenlig med återuppbyggandet efter krig. Idén om EU har konsekvenser för vad ett tillfälle/möjlighet innebär, likaså för EU:s kapacitets trovärdighet. Eftersom rollen skapas i en process som sker över tiden så är risken stor att de svårigheter som resultatet belyser är generella. Det vill säga att problematiken troligen kommer återfinnas i liknande kriser.</p> / <p>The aim of the thesis is to evaluate the actorness of EU’s foreign policy. The crisis in Iraqwas chosen as an empirical example, where the EU was considered to have suffered from incapacity. Signs of the incapacity were the lack of a common position and effective statements. The aim is therefore to evaluate why there was no common position presented. The thesis furthermore discusses whether the result is specific for the Iraq crisis, or if it is general for the European foreign policy. Two models explaining actorness are used to evaluate the crisis in Iraq. The models are constituted by variables explaining actorness. The first model includes autonomy, cohesion, authority and recognition. Model two uses opportunity, presence and capacity. Model one shows that EU lacked in authority, which affected the remaining variables negatively. The result is considered general to the European foreign policy, rather than specific to the Iraq crisis, since authority can only be changed in a revision of the treaties. The cohesion may depend on the case, but due to the complexity of foreign policy there is a great risk that it may also fail. Model two emphasises a process where the EU creates a role for itself in world politics. The role is enforced by the EU’s actions. The role that the EU has created does not suggest an entity that acts in war, but is rather more compatible with the rebuilding after war. The idea of the EU has consequences for what constitutes an opportunity, as well as for the credibility of EU’s capacity. Since the role is created in a process that takes place over time there is a great risk that the problems, that the result elucidates, are general and not specific to the Iraq crisis.</p>

Syftet med uppsatsen är att utreda handlingskapaciteten av EU:s utrikespolitik. Irakkrisen valdes som empiriskt exempel där EU ansågs ha lidit av handlingsförlamning. Tecken på handlingsförlamningen var avsaknaden av en gemensam position samt en effektiv ståndpunkt. Syftet är därför att utreda varför en gemensam ståndpunkt inte presenterades. Uppsatsen diskuterar även om resultatet är specifikt för Irakkrisen eller om det är generellt för den europeiska utrikespolitiken. Två modeller som förklarar handlingskapacitet används för att utreda Irakkrisen. Modellerna är uppbyggda av variabler som förklarar handlingskapacitet. Den första modellen inkluderar självständighet, sammanhållning, auktoritet och erkännande. Modell två använder tillfälle/möjlighet, närvaro och kapacitet. Modell ett visar att EU saknade auktoritet, vilket påverkade de övriga variablerna negativt. Resultatet anses vara generellt för den europeiska utrikespolitiken snarare än specifikt för Irakkrisen, eftersom auktoritet enbart kan förändras i en bearbetning av fördragen. Sammanhållning kan bero på fallet men på grund av komplexiteten i utrikespolitik är det en stor risk att även sammanhållning kan brista. Modell två framhåller en process där EU skapar sig en roll i världspolitiken. Rollen förstärks genom EU:s agerande. Den roll som EU har skapat sig antyder inte en enhet som agerar krig, utan är snarare förenlig med återuppbyggandet efter krig. Idén om EU har konsekvenser för vad ett tillfälle/möjlighet innebär, likaså för EU:s kapacitets trovärdighet. Eftersom rollen skapas i en process som sker över tiden så är risken stor att de svårigheter som resultatet belyser är generella. Det vill säga att problematiken troligen kommer återfinnas i liknande kriser. / The aim of the thesis is to evaluate the actorness of EU’s foreign policy. The crisis in Iraqwas chosen as an empirical example, where the EU was considered to have suffered from incapacity. Signs of the incapacity were the lack of a common position and effective statements. The aim is therefore to evaluate why there was no common position presented. The thesis furthermore discusses whether the result is specific for the Iraq crisis, or if it is general for the European foreign policy. Two models explaining actorness are used to evaluate the crisis in Iraq. The models are constituted by variables explaining actorness. The first model includes autonomy, cohesion, authority and recognition. Model two uses opportunity, presence and capacity. Model one shows that EU lacked in authority, which affected the remaining variables negatively. The result is considered general to the European foreign policy, rather than specific to the Iraq crisis, since authority can only be changed in a revision of the treaties. The cohesion may depend on the case, but due to the complexity of foreign policy there is a great risk that it may also fail. Model two emphasises a process where the EU creates a role for itself in world politics. The role is enforced by the EU’s actions. The role that the EU has created does not suggest an entity that acts in war, but is rather more compatible with the rebuilding after war. The idea of the EU has consequences for what constitutes an opportunity, as well as for the credibility of EU’s capacity. Since the role is created in a process that takes place over time there is a great risk that the problems, that the result elucidates, are general and not specific to the Iraq crisis.