Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur skolpersonal upplever sin psykiska, fysiska och sociala arbetsmiljö ett år efter attacken mot Kronan skola i Trollhättan. Studiens resultat är baserat på semistrukturerade intervjuer med fem personer ur skolpersonalen. För analys av materialet har den kvalitativa metoden Interpretative Phenomenological Analysis (I.P.A) använts. Resultatet visar på vilka faktorer som informanterna lyfter fram som mest betydelsefulla för deras återhämtning och tillbakagång till arbetet efter händelsen. Fem övergripande teman framkom genom analysen som de mest framstående. De övergripande temana är baserade på informanternas upplevelser av socialt stöd, trygghet, den förlorade mötesplatsen, sociala påfrestningar och mental bearbetning. Resultatet presenterar hur viktiga komponenterna säkerhet, trygghet och socialt stöd har varit för informanternas bearbetning av det upplevda traumat, samt deras återgång till arbetet. I slutdiskussionen belyses informanternas erfarenhet av en arbetsgrupp vars gemenskap beskrivs ha utvecklats till att bli starkare efter genomgången kris. / The purpose of this study was to examine how school personnel have reacted in regard to their mental, physical, and social working environments one year after the Kronan School attack in Trollhättan. The study's results are based on semi-structured interviews with five staff members. The qualitative method of Interpretative Phenomenological Analysis (I.P.A) has been used to analyse the material. The results show which factors the staff members have considered to be the reasons for their recovery and setbacks when returning to work after the event. Five comprehensive themes presented themselves as being the most prominent after analysis. The comprehensive themes are based on the interviewees' experiences of social support, security, the lost meeting place, social strains, and mental processing. The results present how important the component's safety, security, and social support has been for the interviewees' processing of the traumatic event, as well as their return to work. The conclusion emphasises the interviewees' experience in a workgroup, where solidarity has developed and strengthened after experiencing crisis.

Att nästan varje dag konfronteras genom sitt yrke med t ex tragedier, allvarligt skadade eller dödfall upplevs olika av oss alla. Syftet med föreliggande studie var att beskriva krisreaktioner samt möjligheten till krishantering hos vårdpersonalen efter traumavård vid en akutmottagning. En enkät användes för datainsamling. Resultatet visar att personalen upplever krisreaktioner i samband med omhändertagandet av skadade barn samt yngre patienter och vid omhändertagandet av deras anhöriga. Möjlighet till krishantering finns på arbetsplatsen men alla är inte nöjda. Förslag på förbättring av krishanteringen handlar om bl a återkommande formell krishantering. / To almost daily be confronted at work by tragedies, seriously hurt people or death is something that we all experience in different ways. The aim of this study was to describe crisis reactions and the possibility of crisis interventions after trauma care among the nursing staff at one emergency department. A questionnaire was used to collect data. The result shows that the nursing staff experience crisis reactions when taking care of hurt children and younger patients, and when taking care of there relatives. There is possibility to crisis interventions at the workplace but not everybody is satisfied with it. Among other things, the nursing staff proposed recurring formal crisis interventions as an improvement.