I denna uppsats undersöks hur temat döden och problematiken kring denna skildras i Jenny Downhams Before I die (2007) och Bjørn Sortlands Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det? (2007). Uppsatsen syftar till att undersöka och jämföra romanernas skildringar av döden i fråga om exempelvis olika strategier att hantera mötet med döden och de mognadsprocesser som insikten om döden innebär för personerna i romanerna. Romanerna analyseras genom en närläsning med fokus på bland annat motiv som insikt, känslor, tro, kärlek och sexualitet. Undersökningen visar att skildringarna av döden och sjukdomen är att betrakta som realistiska, och att döden skildras direkt och relativt utförligt. Olika sätt att hantera insikten om döden skildras, som till exempel humor, tro och kärlek. De skillnader som kan urskiljas i skildringarna kopplas i viss mån till olikheter i språk och berättarteknik mellan de två romanerna. Insikten om döden kan i båda böckerna tolkas som en påverkan för mognadsprocesser hos personerna i romanerna. I romanerna kan även utläsas ett budskap som förmedlar visst hopp och livsglädje, särskilt beträffande den starka bild av kärleken som skildras. Slutsatsen är att döden skildras relativt komplext i båda de undersökta romanerna, vilket följer ungdomslitteraturens utveckling mot mer komplexa skildringar av svåra ämnen. Det går även att konstatera att båda romanerna passar väl in i genren litteratur för unga vuxna.

Denna uppsats riktar ljuset mot en tämligen outforskad del av Stig Dagermans diktning, nämligen hans dagsverser. Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka dödstematiken och förgängelsemetaforiken i ett urval av dagsverserna som återfinns i den postumt utgivna volymen Dagsedlar. Som primus motor används följande frågeställning: Hur uttrycks dödstematiken och förgängelsemetaforiken i Stig Dagermans dagsverser? 14 dikter har närlästs mot en teoretisk fond som utgörs av Sklovskijs teori om främmandegöring. Resultatet visar att dödstematiken uttrycks på olika sätt i dikterna. Beroende på innehåll antar tematiken en negativ, positiv eller ironisk ton. Med förgängelsemetaforiken beslöjas och främmandegörs döden, vilket ökar förnimmelsen av dödstematiken. En sådan främmandegöring kan sägas utgöra ett drag från den litterära samtid som Dagerman verkade i, där dikten var ämnad att medvetandegöra läsaren (jfr Lotass 2002).