Om en fysisk person, det vill säga en privatperson, anses sälja en fastighet yrkesmässigt kan det medföranärmare tre gånger så betungande beskattning som vid en annan fastighetsförsäljning. Gränsdragningennär en fastighet anses säljas yrkesmässigt styrs av bestämmelserna om handel med fastigheter. Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen valt att likställa bostadsrätter med fastigheter i sammanhanget. Mot bakgrunden av att en bostadsrätt enligt lagstiftningen är en delägarrätt och i övrigt omfattas av andra inkomstskatterättsliga bestämmelser än fastigheter, är syftet med uppsatsen dels att utreda om detföreligger några skillnader i bedömningen mellan fastigheter och bostadsrätter i yrkesmässig handel, dels om en bostadsrätt bör betraktas mer som en andelsrätt i en bostadsrättsförening än som en nyttjanderätt till en viss lägenhet. Med hjälp av rättsdogmatisk metod har vi i fråga om de lege lata studerat lagstiftning, förarbeten, rättspraxis, doktrin och övriga källor. Efter analysen kan vi konstatera att Högsta förvaltningsdomstolen har å ena sidan lagt stor vikt vid bostadsrättens nyttjanderätt till en viss lägenhet på grund av prisbildande faktorer som läge, storlek och modernitet som har betydelse för boendet. Å andra sidan har Högsta förvaltningsdomstolen konstaterat att fysiska personer inte kan anses bedriva handel med andra delägarrätter än bostadsrätter, vilket medför att beskattningen har blivit mindre än hälften så betungande vid aktiehandel. Högsta förvaltningsdomstolens resonemang har bemött kritik av såväl oss som andra författare dels i fråga om det strider mot legalitetsprincipen medbeaktande av hur lagstiftningen är formulerad, dels huruvida en bostadsrätt bör klassificeras medhänsyn till de ekonomiska förpliktelserna till bostadsrättsföreningen. I ljuset av de lege ferenda har vi sålunda föreslagit förändringar i lagstiftningen som kan förtydliga rättsläget och förstärka förutsebarheten.