Denna uppsats behandlar huruvida funktionsforsaljningsavtalet ska delas upp eller helhetbedomas och hur det paverkar det skattemassiga perspektivet. Uppsatsen utreder forst funktionsforsaljning ur avtalsmassig synpunkt for att sedan ga igenom redovisning, inkomstbeskattning och mervardesbeskattning. Funktionsforsaljning innebar att kunden koper en funktion som kan innefatta bade varor och tjanster. Funktionsforsaljning ses som ett satt att kunna tillgodose koparens behov genom mer personligt anpassade losningar an vad en traditionell forsaljning kan erbjuda. Forsaljaren kan salja bade varor och tjanster som i olika sammanhang kan beaktas som en eller flera transaktioner. Inom avtalsratten kan flera avtal som har en tydlig koppling anses utgora sammanflatade avtal eller rent av betraktas som ett avtal. Inom redovisning sker uppdelning av varor och tjanster. Darefter ska aven periodiseringsfragan avgoras. Bedomningen av huruvida transaktioner ska delas upp respektive helhetsbedomas far darfor inverkan pa redovisningen. Detta paverkar i sin tur aven inkomstbeskattningen som till stor del foljer redovisningen. Mervardesbeskattningen har fyra olika skattesatser. Fragan om funktionsforsaljningsavtal ska delas upp eller helhetsbedomas far darfor betydelse om de eventuella delarna i ett avtal hanfors till olika skattesatser. Fragan som ska avgoras blir darmed vilken alternativt vilka skattesatser som ska anvandas.