På barnintensivvårdsavdelningar (BIVA) vårdas kritiskt sjuka barn, ibland under långa vårdtider. Det är väl studerat inom vuxenintensivvården att vistelsen på intensivvårdsavdelning kan orsaka delirium. Delirium kan ta sig uttryck genom generell oro, ångest och hallucinationer. Forskningen är dock begränsad inom barn och delirium och således även forskning om specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med tecken på delirium. Det har beskrivits i litteraturen att delirium förlänger vårdtider, ökar vårdkostnader och är förknippat med högre mortalitet, även hos barn. Syftet med examensarbetet är att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med delirium. Data består av öppna kvalitativa forskningsintervjuer med sex specialistsjuksköterskor som arbetar på en barnintensivvårdsavdelning. Den insamlade datan analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultatet redovisas i två huvudkategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom det att specialistsjuksköterskorna upplevde svårigheter med att tolka tecken på delirium men att de samtidigt utförde ett flertal omvårdnadsåtgärder i syfte att förebygga uppkomsten av delirium. De använde omvårdnadsåtgärder i preventivt syfte och när barnen uttryckte ångest och oro. Detta var dock ibland svårt på grund av miljöfaktorer som specialistsjuksköterskan inte alltid kunde påverka. Det framkom även att kommunikation med läkare och samarbetet med familjen var centralt men även ibland bristfälligt och avsaknad av rutiner försvårade det dagliga arbetet. Specialistsjuksköterskorna upplevde det som frustrerande att vårda dessa barn, vilket innebar en känslomässig påverkan. I diskussionen lyfts specialistsjuksköterskans känslomässiga arbete i relation till patientperspektivet, där negativa känslor kan påverka vården som bedrivs. De omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskorna utförde var i både preventivt och behandlande syfte. Familjecentrerad vård diskuteras utefter svårigheterna att arbeta i en högteknologisk miljö och samtidigt skapa delaktighet hos föräldrarna.