Den föreliggande studien undersöker hur svenskämneslärare beskriver sin skrivundervisning med närvaro av generativ AI samt deras uppfattningar om vilka kunskaper och förmågor som blir särskilt viktiga i relation till att skapa och bearbeta text med närvaro av generativ AI. Dessutom besvarar studien frågan om vilka uppfattningar som svenskämneslärare har om vad begreppet AI-litteracitet kan innebära. Frågorna besvaras genom analys av intervjudata framtagen genom semistrukturerade intervjuer med 13 svenskämneslärare. Resultatet visar att skrivundervisning utformas med stöd av generativ AI som idégenerator, intresseväckande inslag, som grund för utveckling av aspekter av elevernas språkliga förmåga, i syfte att föra källkritiska diskussioner, och som ett medvetandehöjande inslag. Att lära sig utveckla en grundläggande litteracitet, få kunskap om hur generativ AI kan användas, och utveckla förmågor som självreglering för att kunna använda generativ AI är kunskaper och förmågor som lärarna anser att elever behöver utveckla i skrivundervisning i relation till generativ AI. Resultatet visar avslutningsvis också i likhet med föregående beskrivning att AI-litteracitet kommer att utgöras av teknisk kompetens, grundläggande litteracitet och självreglerande förmåga. Utöver det framhävs vikten av en kritisk litteracitet som kommer att bli en avgörande förmåga för att utvecklas till en demokratisk medborgare med förutsättningar för att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Studiens syfte är att undersöka hur gymnasielärare inom samhällskunskap ser på skolans dubbla uppdrag, kunskaps- respektive fostransmålet. Ambitionen är att närmare studera tankar och strategier kring om och hur lärarna arbetar med detta fostransuppdrag enligt läroplanen. Uppdraget benämns på en mängd olika sätt i litteraturen (demokrati, värdegrund, socialisation, medborgarbildning etcetera) men i denna studie kommer begreppet ”andra uppdraget” användas som ett övergripande samlingsbegrepp. Forskningsmetoden som användes är en kvalitativ forskningsansats i form av semistrukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare och utgår ifrån följande frågeställningar. Hur ser läraren på skolans dubbla uppdrag och mer specifikt kopplat till det andra uppdraget? På vilket sätt är det andra uppdraget med i planering, genomförande och utvärdering av undervisningsmomentet? Hur används begreppet i undervisningen? Vilket samtalsklimat förespråkas? Ges det möjlighet för elever att ifrågasätta demokratin och dess principer? Resultatet visar att det finns olika synsätt på̊ relationen mellan kunskaps- och fostransuppdraget. Två lärare värderar kunskapsuppdraget högre än fostransuppdraget medans en lärare värderar fostransuppdraget starkare och en värderar båda uppdragen lika mycket. En slutsats som kan dras är att det behövs större tydlighet och klarare riktlinjer för att lärarna ska kunna hantera skolans dubbla uppdrag med ambitionen att mäta och bedöma det andra uppdraget i sin undervisning.