Den här studiens syfte är att ta reda på hur det är att vara kvinnlig kampsportare. Jag ville komma åt det upplevda fenomenet hos de kvinnliga kampsportarna exakt som deras medvetande upplevde det i kampsportsögonblicket. För att kunna göra det föll valet på en fenomenologisk metodansats och jag intervjuade fem kvinnor från fyra olika kampsporter. Mitt resultat visar att själva kampsportsmötet är direkt avgörande för hur den kvinnliga kampsportaren påverkas både i och utanför kampsportsarenan. I kampsportsögonblicket utspelar sig ett där och då och en urkraft som tycks ge bränsle åt kampsportsmötet.  Men utan kroppen fanns inget kampsportsmöte och kroppen verkar ha en central roll för den kvinnliga kampsportaren och relationen till sin kropp gör den kvinnliga kampsportaren trygg. Men ibland händer något i kampsportsmötet som gör att mötet med den samma blir en annan och tryggheten omvandlas till trygghet - med förbehåll. Men för det mesta resulterar kampsportsmötet i en stark känsla av att våga tro på sig själv och det även om de kvinnliga kampsportarna är avgjorda av kampsportsmötet. Utifrån Iris Marion Youngs teorin om kroppen, hävdar jag även att de kvinnliga kampsportarna inte bara för en individuell kamp, de för även en samhällskamp för kvinnans rätt till friheten att äga den levda kroppen och inte den konstruerade kroppen.