Den här uppsatsen handlar om utbildningspolitik och syftar till att undersöka hur svenska politiska partier talar om skolan i ett antal debattartiklar och repliker, samt om de är överens i några aspekter och vilka dessa i sådant fall är. Utgångspunkten är att det sker en avpolitisering av politik, där kampen mellan ideologier inte längre existerar på samma sätt som tidigare. Genom diskursanalys har ett antal texter analyserats med ett resultat som visar att det mycket väl verkar stämma att partierna inte längre kämpar ideologier emellan, utan att man är övergripande överens och först och främst förvaltar ett redan existerande system. Den politiska kampen, eller spänningen, är inte särskilt stark då samtliga partier är eniga på flera punkter. Däremot existerar en diskursiv spänning kvar i aspekten av att man ständigt försöker underminera varandras kapacitet att vara i regeringsställning. Alla är överens, och alla vill ha makten. / This essay is about education policy and its purpose is to analyze how Swedish political parties talk about school in a number of debate articles and replies, to see whether they agree in some aspects and if so – what these aspects are. We learn of a depoliticization of politics, where the struggle between ideologies no longer exists the way it used to. Through discourse analysis, a number of texts have been analyzed showing that it seems to be true that parties no longer struggle between ideologies, but that they instead agree widely and that they first and foremost administrate an already existing system. While the political struggle, or tension, is weak – since all parties analyzed are unanimous in several areas – but nonetheless a discursive tension still exists in the aspect of trying to undermine each other’s capacity of governing the state. Everybody agrees, and everybody wants to be in power.