In the school subject of the natural sciences it is imperative that the students are given opportunities to ”talk science”, since the dialogues that occur in the classroom have a significant importance for the students’ abilities to engage in meaning-making in their learning process. Hence, the student and teacher interaction in the classroom and the feedback given there play a significant role in the students’ learning process. The aim of this study is to contribute to the development of formative assessment tools that can mediate the students’ meaning-making in natural sciences subjects in upper-secondary school. I have designed and tested a method of oral peer-assessment that enables dialogue-interaction in the natural science-classroom where the students, under supervision of the teacher, get to use each other as learning-resources in groups. The oral formative peer-assessment has been conducted in form of a design-based study in two upper-secondary school classes where each teacher taught natural sciences. The data collected include conversations in small groups, between groups and with the teacher. Data was analysed based on different types of talk (exploratory, cumulative and disputational talk) and type and level of feedback that was given in the classroom. The results showed that the students were given different opportunities for meaning-making, where the lack of subject-knowledge, difficulties with peer-assessment and physical artefacts were seen to significantly affect the learning process. The analyses of the interaction in the classroom showed that the teachers, in both studies, gave a direct feedback, where the students got the opportunity to compare and support their results in a dialogue with each other and the teacher. This type of feedback is considered highly efficient for learning. This study shows that the oral formative peer-assessment is a tool that teachers can use, and adapt to their practices, in order to create interactions in the classroom that can increase the students’ meaning-making. / I de naturvetenskapliga ämnena är det viktigt att eleverna ges förutsättningar att ”prata naturvetenskap” eftersom talet som sker i klassrummet har en mycket stor betydelse för elevernas möjligheter att skapa mening i det naturvetenskapliga lärandet. Interaktionen i klassrummet och den återkoppling som ges har därför stor betydelse för elevernas inlärning. Med syfte att bidra till utveckling av redskap för formativ bedömning som kan mediera elevernas meningsskapande i naturvetenskaplig undervisning på gymnasiet, har jag designat och testat en metod som möjliggör dialogisk interaktion i det naturvetenskapliga klassrummet där eleverna under ledning av läraren gruppvis får använda varandra som läroresurser i en muntlig kamratbedömningsövning. Den muntliga formativa kamratbedömningen har genomförts i form av en designbaserad studie i två gymnasieklasser där ämnesområden i naturkunskap behandlades av lärarna. Datainsamlingen inkluderar samtal som har förts inom grupper, mellan grupper och med läraren. Data analyserades utifrån olika typer av samtal (exploratory, cumulative och disputational talk) och typ samt nivå på den återkoppling som gavs i klassrummet. Elevsamtalen inom grupperna visade att delaktigheten var stor men att typen av kommunikation gav eleverna olika förutsättningar till meningsskapande där bristen på ämneskunskaper, ovana vid kamratbedömning och fysiska artefakter kan anses vara av stor betydelse för läroprocessen. Analysen av interaktionen i klassrummet visade att läraren i de båda studierna använde direkt återkoppling som gav eleverna möjlighet att jämföra och motivera sina resultat i en dialog med varandra och läraren, vilken anses vara en typ av återkoppling som är mycket effektfull för inlärningen. Studien visar att den muntliga formativa kamratbedömningsövningen i sin ursprungliga form är ett redskap som lärare kan använda och anpassa till sina praktiker för att skapa interaktioner i klassrummet som kan öka elevernas meningsskapande.

Teknik framställs som ett viktigt ämne i förskolans läroplan. Samtidigt utrycker många förskolelärare en brist på kunskap om att undervisa i tek-nikämnet. I studien ska jag ge ett exempel på en undervisningsaktivitet. Då studien genomförs inom ramen för designbaserad forskning bygger den på en aktivitet som jag har planerat och genomfört med några barn i förskolan. Syftet med studien var att ta reda på hur de yngre barnen kunde interagera med en dammsugare som ett tekniskt system. För att få reda på det användes en kvalitativ metod. Barnen videoinspelades och därefter observerade jag videoinspelningen och transkriberade den. Resultatet presenteras i olika teman med olika underrubriker i form av situationer som uppstod. Situation-erna analyserades och kopplades till tidigare forskning och teorier. I resultaten framkom att barnen visade förståelse för hur dammsugaren fungerade men att det var skillnad på om barnet var ett år eller tre år. En treåring kunde visa vad som krävdes för att dammsugaren skulle starta, förståelse för dess funktion och uppbyggnad. En ettåring visade mest förståelse för hur dammsugaren är uppbyggd och ser ut. Resultatet visade också att barnen utforskade genom sina kroppar och olika sinnen. Barnen visade att de upplevde med sin hörsel genom att hålla för sina öron, de fysiskt hoppade över dammsugaren, de provade även att dammsuga olika föremål. Barnen utforskade och prova nya sätt att använda dammsugaren på. / Technology is presented as an important subject in the preschool curriculum. Many preschool teachers lack knowledge of technology. In the study I give an example of a teaching activity. The study is an example of a design-based study, and it is based on an activity that I have planned and conducted with preschool children. The purpose of the study was to find out how the younger children interact with a vacuum cleaner as a technical system. To find it out I use a qualitative method. The children were video recorded as they engaged with the activity, and then I observed the videotape and transcribed it. The result was presented in different categories with subheadings of those situa-tions that happened. The situations were analysed and connected to earlier science and theories. The result showed that the children showed a lot of understanding for the vacuum cleaner, their understanding was different depending on if the child was one or three years old. A three year old showed how to start the vacuum cleaner, and an understanding for the function and the construction. A one year old showed most understanding for how the vacuum cleaner looks like and the construction. The result also showed that the children explored through their bodies and different senses. The children showed that they experienced through hearing by cover their ears. They jumped over the vacuum cleaner and tried to vacuum different objects. The children explore and try new ways to use the vacuum cleaner.