Föreliggande uppsats är en analys av Maggie Nelsons Bluets (2009), med fokus på begär. Texten beskriver en kvinna som är förälskad i färgen blått. Den innehåller även minnen från en relation som berättarjaget haft. Syftet med uppsatsen är att visa på textens olika uttryck för begär och tolka dessa för att kunna fördjupa läsningen av texten. Jag kommer att undersöka vilka begär som gestaltas och vilka funktioner dessa har, samt på vilka sätt som begären i Bluets ger möjlighet till en feministisk förståelse av begärsbegreppet. Begärsteman är vida undersökt i litteraturen. Många gånger har psykoanalytiska teorier använts för analys, inte minst Lacan och konceptualiseringen av begär som en brist. I denna uppsats används dels Lacans teori och dels en vidareutveckling av te orin som gjorts av Deleuze och Guattari, där begär inte beskrivs som konstituerat av en brist, utan som ett flöde. Studien visar att på tre huvudsakliga begärsteman i Bluets: begäret efter det förlorade kärleksobjektet, begäret efter det kroppsliga/sexuella och begäret efter färgen blå. Dessa analyseras utifrån aspekterna det betecknande och det betecknade, dikotomin man-kvinna, det blåa begärets funktion samt romanens form. Studien visar på att det är möjligt att göra en lacansk läsning av boken, som en illustration av sorgen orsakad av det förlorade kärleksobjektet och det blåa som en symbol för denna sorg. Men analysen öppnar också upp för en annan förståelse av begär: begäret som en maskin, som ger upphov till ett mer mångfaldigt kvinnligt subjekt, som står i förbindelse med en rad andra personliga och opersonliga maskiner. Ett begär som genererar kreativitet och produktion utanför subjektets fantasier.