Svenska Filminstitutet (SFI) tilldelades mellan 2010 och 2015 sammanlagt 7,6 miljoner kronor från kulturdepartementet som ett led i uppdraget att stärka unga kvinnors filmskapande. Den här uppsatsen behandlar fyra regionala satsningar som genomförts av Film i Dalarna (FiD), i samarbete med tre andra regionala filmresurscentrum, som en del av detta uppdrag. Syftet är att belysa hur projekten utförts med utgångspunkt i en förstudie som gjorts på uppdrag av SFI som en ingång till arbetet med regeringens uppdrag. Detta genom en frågeställning som fokuserar på utformningen av satsningarna, deltagarna och deras upplevelse samt om det går att se några resultat av satsningarna. Uppsatsen är av tidsmässiga skäl avgränsad till FiD:s del i projekten. Uppsatsen bygger på tidigare forskning och rapporter inom området jämställdhet i svensk filmindustri. Med utgångspunkt i förstudien användes den teoretiska modellen Det läckande röret i utformningen av undersökningarna och som analysverktyg. Även de teoretiska begreppen binära oppositioner och empowerment används. Metoden som använts för att besvara frågeställningen är en enkätundersökning med fritextsvar som skickades till deltagarna och en analys projektutvärderingarna som finns av respektive satsning för att kunna beskriva projektens upplägg. Resultatet visar att projektens utformning stämmer överens med flera av de områden som lyfts fram som viktiga i förstudien men att ett resonemang om genusmedvetenhet saknas. Baserat på både projektutvärderingarna och enkätundersökningen var majoriteten av deltagarna nöjda och upplever att det är viktigt att den här sortens satsningar finns, men att till exempel planeringen kan bli bättre. Resultat som går att se är att deltagarna upplever en hög grad av empowerment i rollen som kvinnliga filmare samt att gruppen och nätverkandet har varit viktigt för dem. Även FiD som resurscentrum har utvecklats kunskapsmässigt och fått kontakt med fler filmare då satsningarna även fungerat som marknadsföring. Något som framkom genom uppsatsarbetet är att det behövs större samverkan mellan SFI och de regionala resurscentrumen gällande främst utvärderingar av den här sortens projekt då utvärderingarna skiljde stort i innehåll och omfång vilket gjorde det svårt att jämföra projekten .