<p>Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn.</p><p>Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.</p>

Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn. Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.