Diabetes är en mycket vanlig sjukdom världen över och antalet insjuknande ökar, vilket mycket beror på samhällets modernisering och livsstilsförändringar. Underliggande behov bör lyftas fram för att tillgodogöra sig betydande kunskap. Sjukdomen medför även komplikationer, så som neuropati som drabbar nerver och perifera blodkärl, vilket ofta resulterar i sår. Genom undervisning gällande egenvård kan patient och sjukvårdspersonal tillsammans arbeta förebyggande så att komplikationer undviks eller förbättras. Det har dock visat sig att undervisningen inte tas in på ett effektivt sätt av patienterna. Vilka behov som är underliggande för hur en person kan ta in denna undervisning finns inte sammanställt i tidigare forskning. Syftet med den här studien är att beskriva patientens behov av undervisning i egenvård vid diabetessår. Som metod valdes en litteraturbaserad studie och litteraturen analyserades utifrån Axelssons (2008) analysmetod. Studien utgörs av både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar med studier utförda i flera länder. Resultatet visar på behov av införlivad kunskap, förkastelse av förnekande och undanflykt samt vägledning, och att undervisning är en viktig del för hur väl patienter utför egenvård, samt att ett behov utav mer kunskap finns. I efterföljande diskussion styrks resultatet och viktiga aspekter för sjuksköterskan att vidta för bättre egenvårdsutförande av patienten diskuteras. / Program: Sjuksköterskeutbildning