Sammanfattning  Bakgrund: Typ 1 diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna bland barn. Målet för all diabetesbehandling hos barn är att normalisera blodsockernivån för att undvika senkomplikationer i vuxen ålder. Eftersom barnet tillbringar en stor del av dagen i skolan så behöver behandlingen fungera bra under skoldagen. År 2008 uppgav barndiabetesteam i Sverige att ca 50 % av alla barn med diabetes i låg- och mellanstadiet inte får ett tillräckligt stöd i sin diabetesbehandling i skolan. En funktion som diabeteskonsulent har testats i Jönköpings läns landsting under två år för att erbjuda kunskaper som skolpersonal behöver angående diabetes.Syfte: Att beskriva diabeteskonsulentens möjlighet att påverka de stöd som barn med typ 1 diabetes får i skolan. Metod: Insamlingen av empirisk data har skett genom intervjuer, enkäter och jämförelse av HbA1c. Resultat: Diabeteskonsulenten upplever att hon har möjlighet att förmedla den kunskap som skolpersonal behöver. De föräldrar vars barn haft besök av diabeteskonsulenten upplever sig mindre ofta vara oroliga över att barnet inte får ett bra stöd i skolan, fler av dessa barn har en huvudansvarig person i skolan samt fler barn har en individuellt informationsplan än de barn som inte haft besök. Funktionen som diabeteskonsulent har inte förändrat den metabola kontrollen under studieperioden.Diskussion: Resultatet av interventionen visar att en diabeteskonsulent kan vara ett framgångsrikt arbetssätt för att förbättra stödet till barn med typ 1 diabetes i skolan. Ytterligare studier behövs för att klargöra i vilka årskurser diabeteskonsulenten gör mest nytta och för att efterhöra skolpersonalens upplevelse av diabeteskonsulentens arbete. / AbstractBackground: Type 1 diabetes is one of the most common chronic diseases in children. The overall goal in treating diabetes is to normalize the blood sugar level, in order to avoid complications in adulthood. Since a child spends a large part of the day at school, the treatment has to work well during the school hours. In 2008, paediatric diabetes team in Sweden reported that about 50% of the children in lower primary school, suffering from diabetes, do not receive sufficient support in their diabetic treatment at school. A function such as diabetes resource nurse has been tested in Jönköping County Council for two years to offer the school staff necessary knowledge about diabetes. Purpose: Describe the diabetes resource nurse possibility to influence the support children with diabetes receive at school. Method: The collection of empirical data was done through interviews, questionnaires and comparison of HbA1c. Results: The diabetes resource nurse feels that she is able to convey the knowledge necessary for the school personnel. Parents whose children have been visited by a diabetes recourse nurse says that they less often fear that their child does not get good support at school, that more of the children have a person in charge in school and that more children have an individual communication plan, compared to parents whose children have not been visited by a diabetes resource nurse. The function of the diabetes resource nurse did not improve the metabolic control during the study period. Discussion: The result of the intervention shows that a diabetes resource nurse can successfully improve the support children with type 1 diabetes receive at school. Further studies are needed to clarify which grades benefits the most from the support of a diabetes resource nurse and inquire the school personnel's experience of the diabetes consultant's work.