Handledare:Ingrid SandénExaminator: Lotta AndersonBakgrund:I dagens samhälle är förväntningarna högt ställda på oss i yrkeslivet, i familjelivet och i många andra sociala sammanhang. Egenskaper som ”utåtriktad”, ”verbal” och ”social” betraktas som livsviktiga färdigheter. Hur bör skolan förhålla sig till de elever som saknar dessa färdigheter? Syfte:Syftet med denna uppsats är att i rollen som specialpedagog undersöka och beskriva de uppfattningar ett antal pedagoger ur ett arbetslag har beträffande två elever med inagerande beteende samt att belysa ett för pedagogen tänkbart förhållningssätt till inagerande elever. Metod:För att synliggöra inagerande elevbeteenden används två fallbeskrivningar. Dessa baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex pedagoger som under en treårsperiod arbetade med eleverna bakom fallbeskrivningarna. Resultat/Diskussion:Varje form av inagerande handlar i grund och botten om en obalans i interaktionen med andra. I skolan innebär ett inagerande beteende ett hinder för en god måluppfyllelse. Inagerandet är problematiskt även utanför skolan. Skolan måste bli bättre på att utveckla ”hela eleven”. Med stöd i Schibbyes relationsteori finns goda möjligheter för pedagogen att bli den tillerkännande pedagogen som ser och bemöter också den inagerande eleven.