Syftet med denna uppsats är att problematisera jämställdhet i förskolan utifrån en språkligt diskursiv förståelse av positioneringar. Uppsatsen riktas mot verksamma förskollärares uppfattningar om jämställdhet relaterat till kön och pedagogisk miljö samt i ett förlängt perspektiv vilken jämställdhet som möjliggörs och vilken som exkluderas. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och har utförts genom semistrukturerade intervjuer, vilka har analyserats med hjälp av inspiration från tematisk analys och hermeneutisk meningstolkning. Den teoretiska utgångspunkten är feministisk poststrukturalism och det är genom tolkning av denna teori resultatet analyseras, relateras och diskuteras. I det analyserade resultatet synliggörs diskursiva förståelser som härrörs till en essentialistisk och biologistisk syn på barns varande och blivande och relateras till vilka effekter på jämställdhet som därigenom kan uppstå. Informanterna har en vilja att sträva efter en jämställd förskola men tycks inte finna en diskursiv förståelse, vilket kan ses som sammanhang med alternativa uppfattningar, som möjliggör det. Istället positioneras barn i enlighet med maskulinitet som högre värderat i jämförelse med femininitet. Reflektioner och diskussioner i uppsatsen förs angående det ansvar som läggs på förskollärare gällande förskolan som en jämställd utbildande och undervisande diskurs och framställer en möjlig förklaring till varför detta arbete kan ses som vacklande.