The human brain is always searching for recognizable shapes, it is natural for us to always look for connections and try to get an overall sense of things and situations. But what if the form dissolves itself and instead creates a range between the more clear and intense to the blurred and defocused.By using an entanglement of lines that further out from the inner centre reduces its intensity, it will create an effect of a weak, unsettled edge that is hard to read. My project investigates this phenomena and how a mass of single components merge into a singular whole permeable structure that absorbs the program of the transit centre.By using the technique of this complex nested hierarchy of components will I create a variation of areas and nested pochés. These areas will work as the different climate zones that a transit station requires. / Den mänskliga hjärnan söker alltid efter igenkännbara former, det är naturligt för oss att alltid leta efter anslutningar och försöka få en övergripande känsla av saker och ting. Men vad händer om formen löser upp sig och skapar istället ett intervall mellan det mer tydliga och intensiva och det suddiga och oskarpa.Genom att använda en sammanflätning av linjer som längre ut från den inre kärnan minskar sin intensitet, kommer det att skapa en effekt av en svag, otydlig kant som är svår att läsa av. Mitt projekt undersöker detta fenomen och hur en massa enstaka komponenter kan slås samman till en hel genomsläpplig struktur som absorberar programmet för transit center. Genom att använda tekniken i denna komplexa kapslade hierarki av komponenter kommer jag att skapa en variation av områden och pochéer. Dessa områden kommer att fungera som de olika klimatzoner som ett resecentrum kräver.