The rise of Agile project methodologies has increased the success rate of software development projects, but recent studies show that, even though the risk of failing has lessened, only 31% of the completed software development projects are declared as successful while the rest are declared either challenged or failed. A concept called Pair Programming that derives from agile methodologies is widely and basically always used by developers but in present time as we are heading towards a more remote environment and Distributed Pair Programming has become a hot topic. At its core, it is the same as Pair Programming, but the coding session is conducted in a distributed setting, meaning, the two developers are not sitting next to each other. There are little to no studies conducted about DPPs impact on software development projects and if DPP has the potential to mitigate risk factors that may arise while implementing code in an agile software development project.   The purpose of this thesis has been to research and discover what the perceived benefits and drawback of Distributed Pair Programming (DPP) are and which factors that are the most harmful to a software development project and if DPP can facilitate higher success rates. To answer the research questions, a qualitative research method has been used. The empirical data have been gathered by conducting 6 semi structured interviews with developers. Further, a thematic analysis has been carried through with the intent to easily map out the different themes that appears during the interviews.     The findings from the conducted study shows that there are multiple drawbacks and benefits. According to the informants, the benefits outweigh the drawbacks in such a manner that by not conducting DPP, they set themselves up for setbacks. It is very beneficial when onboarding a new team member and when tackling tougher problems. When it comes to implementing DPP in a successful manner there is a need for a digital infrastructure that supports verbal communication, web camera, screensharing and collaboration tools. / Ökningen av agila projektmetoder har ökat framgångsfrekvensen för programvaruutvecklingsprojekt, men nyare studier visar att även om risken för att misslyckas har minskat, förklaras endast 31 % av de avslutade programvaruutvecklingsprojekten som framgångsrika medan resten förklaras antingen utmanade eller misslyckades. Ett koncept som kallas för parprogrammering som härrör från gila metoder används i stor utsträckning och i princip alltid av utvecklare, men för närvarande är vi på väg mot en mer digital miljö och distribuerad parprogrammering(DPP) har blivit ett hett ämne. I grunden är det samma sak som parprogrammering men kodningssessionen genomförs i en distribuerad miljö, vilket innebär att de två utvecklarna inte sitter bredvid varandra. Det finns väldigt få studier utförda om DPPs inverkan på programvaruutvecklingsprojekt och om DPP har potential att mildra riskfaktorer som kan uppstå när kod implementeras i ett agilt programvaruutvecklingsprojekt. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka och upptäcka vad de upplevda fördelarna och nackdelarna med DPP är och vilka faktorer som är mest skadliga för ett programvaruutvecklingsprojekt och om DPP kan främja högre framgångsfrekvens. För att besvara forskningsfrågorna har en kvalitativ forskningsmetod använts. Empirin har samlats in genom att genomföra 6 semistrukturerade intervjuer med utvecklare. Vidare har en tematisk analys genomförts i syfte att enkelt kartlägga de olika teman som framställts under intervjuerna. Resultaten från den genomförda studien visar att det finns flera nackdelar och fördelar. Enligt informanterna uppväger fördelarna nackdelarna på ett sådant sätt att man genom att inte bedriva DPP dukar upp för problem. Det är mycket fördelaktigt när en ny teammedlem ska introduceras och när du tar itu med ett tufft problem. När det gäller att implementera DPP på ett framgångsrikt sätt finns ett behov av bra digital infrastruktur som stödjer verbal kommunikation, webbkamera, skärmdelning och samarbetsverktyg.

Distributed methods of working with software development grow larger each and every day. One of these methods is distributed pair programming. The problem is that because of the large amount of different tools there is to choose from when working remotely, it may be difficult for developers to know what they should pick, in order for their work to be as effective and enjoyable as possible, when working with distributed pair programming. This thesis investigates how different tools and practices used when working with distributed pair programming has been experienced previously by people working or studying in areas related to software development. Further the goal is to also provide recommendations about what tools and practices should be used for future work with distributed pair programming. From the results of this thesis the following recommendations could be made. Discord is recommended for communication if the use of face cam is not very important, and Zoom is recommended if it is. These tools are also recommended for screen sharing. For code sharing Git should be used, and it is also strongly recommended that the developers get comfortable with using Git as early as possible. For a shared text editor Visual studio live share or Teletype for Atom is recommended, however one should not put to much work into making the shared text editor function, since this does not necessarily have a large positive impact on the development. / Användning av distribuerade metoder under mjukvaruutveckling ökar för var dag. En av dessa metoder är distribuerad parprogrammering. Problemet är att på grund av den stora mängd olika verktyg som finns att välja bland när man arbetar på distans, så kan det vara svårt för utvecklare att veta vilka verktyg de bör välja, för att deras arbete ska vara så effektivt och en så bra upplevelse som möjligt, när de arbetar med distribuerad parprogrammering. Denna uppsats undersöker hur olika verktyg och metoder som används vid arbete med distribuerad parprogrammering upplevs av utvecklare som arbetar med eller studerar inom ett fält relaterat till mjukvaruutveckling. Målet är att ge rekommendationer om vilka verktyg och metoder som bör användas i framtiden när man arbetar med distribuerad parprogrammering. Från resultatet i denna uppsats kunde följande rekommendationer göras. Discord rekommenderas för kommunikation ifall utvecklarna inte känner starkt behov av att kunna se varann, och Zoom rekommenderas ifall utvecklarna känner att dem har ett stort behov av detta. Dessa verktyg rekommenderas även för skärmdelning. För koddelning så rekommenderas Git, och det rekommenderas även starkt att utvecklarna lär sig detta så tidigt som möjligt. För en delad textredigerare så rekommenderas Visual studio live share eller Teletype för Atom, men utvecklarna bör inte lägga för mycket tid på att försöka få detta att fungera, då detta inte nödvändigtvis har en stor positiv inverkan på arbetet.